fredag, december 29, 2006

Bäst år 2006... i Metro

Ja just det, så är jag ju med i dagens Metro i en liten intervjugrej också. Tyvärr verkar den inte finnas upplagd på nätet dock (om du verkligen verkligen vill se intervjun och inte får tag på en pappersversion av tidningen kan man ladda ner en pdf av dagens tidning på Metros hemsida, intervjun finns på sid 18), så därför får ni här mina svar.

Hur många stolar får ditt 2006?
Fem, allt har gått väldigt bra i år. Jag skaffade bostadsrätt, fick två jobb och blev plötsligt vuxen, vilket jag verkligen kan rekommendera.

Årets film?
Borat förstås, den är genialisk. Jag har aldrig sett svensk biopublik skratta och skrika så mycket.

Årets tv-serie?
Entourage. Man kom in i serien direkt och ville genast se mera. Agenten Ari Gould är en fantastisk karaktär. Han är som Cartman i South Park, man älskar honom för att han är så elak.

Årets bok?
Dårskaper i Brooklyn av min favoritförfattare Paul Auster. Han skriver lättläst men med ett fantastiskt språk. Det är en svår konst. (kommentar: jag svarade egentligen "han skriver synbart enkelt", men man ska vara tacksam så länge man inte blir helt fel citerad har jag lärt mig)

Årets skiva?
Silent Shout med The Knife, det bästa svenska bandet sedan ABBA.

Årets konsert?
Richie Hawtin på Café Opera. Fantastisk techno och sällsynt bra ljud.

Ja, det var det hele (danskt uttal). Anmärkningsvärt är att Fredrik Virtanen ( som också intervjuas) har valt samma skiva som jag. Wow, jag trodde inte att vi tyckte lika om något överhuvudtaget, kul att upptäcka att även han har sina stunder (eller jag, beroende på vem man frågar... men nu frågar jag ju mig själv så.) Och så har han ju skrivit att jag verkar "smart och härlig" på sin blogg (man tackar), så jag kanske ska börja omvärdera min inställning till honom. Tycker dessutom att han blivit bättre i Studio Virtanen, i början kunde jag fan inte ens kolla på det för att jag tyckte han sög så mycket som programledare, men nu är det bättre (vissa har det naturligt, vissa måste öva, så är det bara). Och han har ofta roliga gäster, jag diggar programmets upplägg.

Årets tio bästa filmer


I dagens Metro har jag listat årets 10 bästa filmer med förklaring till varför de är bäst. Överst ligger förstås Borat och sist ligger Matchpoint, däremellan hittar vi deprimerande filmer som Babel och Fruset land såväl som amerikansk indie i Little Miss Sunshine och The Squid and the Whale. Se hela listan här.

torsdag, december 28, 2006

Bloggosfärens olidliga lätthet

Hm, ibland önskar man att man inte var frilans och hade så mycket ledig tid över julen. Har precis tillbringat några timmar slösurfande på diverse bloggar och jag måste bara säga, what the fuck?! Hur är det möjligt att folk skriver så mycket jävla onödigt och framför allt ointressant skit? Poe really! Vem fan vill läsa "idag har jag haft så stressigt på jobbet att jag inte hunnit skriva några inlägg" eller "på väg till Arlanda nu, ska åka hem till familjen i Skåne över jul" blablabla? Och om de mot förmodan skriver något halvroligt så länkar de inte ens till det de skriver om. Och inga bilder heller. Man vill ju inte nämna namn, eller vänta nu, det vill man faktiskt. De bloggar som fick droppen att rinna över den berömda bägaren var Olivia Svensons blogg på Klick och Micke Svenssons blogg på stureplan.se. Läser människor det här? Och varför? Olivia är säkert trevlig och duktig och Micke vet jag ju att är just det, men ändå, kom igen.

När jag började skriva min blogg i september var jag en total blogg-oskuld, följde inte egentligen med någon blogg regelbundet, kollade bara ibland på Emma Gray-Munthes blogg och Gabbes blogg (som båda är läsvärda), men min kompis Oscar påpekade en mycket viktig sak, nämligen att det människor är intresserade av inte är ett uppradande av vad jag gör (även om det förhoppningsvis kan vara underhållande det också) utan vad jag tycker om det jag gör. Och om annat. Mina åsikter helt enkelt. Så här får ni min åsikt: sluta blogga om du har absolut INGENTING att säga. Please.

Casino Royale... igen

Varning: om du inte sett filmen, läs inte det här inlägget, det förekommer spoilers.

Har precis sett Casino Royale pånytt, tillsammans med familjen. Mamma kallade den "perfekt" och som vanligt har mamma alltid rätt. Det finns några små detaljer jag stör mig på, men frånsett dem så är filmen bara så jävla super!!! Det knyter sig i magen och hisnar i bröstet nästan hela tiden, Aston Martin-bilens motorljud är det vackraste ljudet som finns i den här världen (och troligen i nästa också), Daniel Craig är det manligaste som går på två ben på film just nu (hans kläder är sååå snygga, för att inte tala om hur han ser ut utan, slurp) och den råa humorn är bara för bra.

Nu till detaljerna jag stör mig på:
1. När Bond säger att Vesper rivit alla murar kring honom, det är lite väl pussy och känslosamt tycker jag.
2. När Bond i slutet säger "The job is done. The bitch is dead." Det är alldeles för rått, t.o.m. för Craigs Bond (man förstår ju att han är sårad in i själen och förstörd, men ändå...)
3. Produktplaceringen av Ford. Ford är inte en Bondbil. På riktigt, vad tänkte de? Resten av produktplaceringen stör jag mig inte på, det hör ju till i Bond och det förekommer t.o.m. en rätt kul produktplacering som är en diss, nämligen att bombsprängarens mobil är en gammal rutten Nokia-telefon.
3. Varför låser Vesper dörren till hissen och dödar sig själv i slutet? Det kommer ju fram att hon inte alls svikit Bond utan att hon var tvungen att ge pengarna till skurkarna för att de skulle låta Bond leva, så hon har ju inget motiv för att dö.

Men that´s it, annars är den som sagt perfekt. Och lika bra andra gången man ser den.

onsdag, december 27, 2006

Det finns ingen Gud...

Fick precis ett pressmeddelande om att Göta kanal 2 har haft total publikrusning och på de två första dagarna haft 141329 besökare. Oj oj... Nu har jag ju då som tur sluppit att se skiten (tack kära Göran och C-G, ni är så snälla som lät mig slippa), men med tanke på mina ädla kollegors recensioner så är jag övertygad om att den de facto objektivt är USEL. Göran gick ju så långt i Filmkrönikan att han sa att det inte finns någon Gud om filmen blir en succé, så det jag misstänkt länge (att det inte finns någon Gud) är väl då slutligen bevisat. Den första Göta kanal sågades ju av kritikerna och blev en gigantisk succé med 1,5 miljoner besökare, så den brukar som bekant användas som exempel på att kritiker inte förstår vad folk gillar och har en allmänt snobbig och elitistisk smak. Om den folkliga smaken är Göta kanal och de senaste årens största succé Såsom i himmelen (jag hatade verkligen den frireligiösa körsektssmörjan!) är jag verkligen glad och stolt över att ha en elitistisk smak.

Uppdatering: Fick precis mejl av en uppgiven Göran som kallade filmen för Göta anal 2. Ha ha ha. Nästan lika kul som när vi åkte bil förbi Nybrokajen och någon hade varit framme med målfärg och täckt de två första bokstäverna i första ordet och den första bokstaven i andra ordet på båten Strömma kanal...

söndag, december 24, 2006

God jul till er alla!


Om ni har TV1000 kan ni se både de senaste årens bästa julfilm Bad Santa (den tjocka killen på bilden ska precis bli grovt förolämpad av Thorntons grymma (sic!) julgubbe) och Frank Capras klassiker Livet är underbart från 1946.

lördag, december 23, 2006

Orvar om nedladdning

Kolla in vad Orvar säger om nedladdning av film på idg, mycket intressant.

Image - världens bästa tidskrift

Stackars, stackars dem som inte kan finska. Ett så koolt, komplicerat och nyansrikt språk som är så öppet för freestylande måste vara svårt att hitta på annat håll. Och så är det ju så vackert (okej, kanske inte när alkisarna skriker perkele). Men mest synd med att inte kunna finska är att man då inte kan ta del av den utmärkta tidskriften Image (uttalas förstås enligt finsk sed exakt som det skrivs och alltså inte med engelskt uttal). Image är något så ovanligt som en bred och samtidigt intelligent och rolig månadstidning. Det finns ingen liknande varken på engelska eller svenska. Ett axplock från senaste numret som landade i min brevlåda i veckan: rapport från Moskvas miljonärsmässa, brittiske författaren Martin Amis rapport från poker-vm i Las Vegas, intervju med Awa (”vattenliket” som vi kallar henne) från Lordi, intervju med den albanske författaren Ismail Kadare, Images ”årets hjältar”-pris, krönika av Ruben Stiller (en av Finlands roligaste och suraste människor), recensioner av film, musik och böcker m.m. Allting skrivet på ett finskt ironiskt och smart sätt som är omöjligt att beskriva. Och det bästa av allt, tidningen är totalt könsneutral. När man tittar på annonserna (alltid en bra indikation) ser man att de flesta är riktade till killar, men tilltalet och innehållet är lika intressant för båda könen (eller i alla fall för mig, men jag har ju alltid haft rätt ”killig” smak i allt från film till tidningar) OCH inte en avklädd brud i hela tidningen. Sedan jag fyllde 16 och började tänka själv har jag hatat kvinnotidningar som Elle och Marie Claire, de är så jävla ointressanta, fulla med sminktips och mode och annat skit som tjejer förväntas gilla. Jag har alltid läst GQ (obs! brittiska utgåvan, amerikanska är inte närapå lika bra) och Café och andra killtidningar eftersom de är de enda som har roliga artiklar, men jag kan inte direkt påstå att jag tycker om eller vill stödja utvikningskulturen, tvärtom! Tidernas eufemism är att kalla utvikningsbrudar för glamourmodeller, det är bara för komiskt. Som att kalla städare lokalvårdare. Visar du pattarna viker du ut dig och det är inte glamoröst. Punkt.

fredag, december 22, 2006

Feiern: Don´t forget to go home

Fick en dokumentär om technoscenen i Berlin av min polare Oscar, Feiern: Don´t forget to go home. Ska kolla på den ikväll när jag gömmer mig från de fulla hordarna på Viking Line. Är på väg till vår sommarstuga för att fira jul med familjen, sååå underbart. Julbastu, mat i sinnessjuka mängder och skönt häng med världens härligaste familj. Anyway, dokumentären ska vara svinbra och jag är så peppad. Vi är ett tajt gäng på ungefär tio personer som brukar göra klubbresor till Europa och i februari/mars har vi bestämt oss för att åka till Berlin, så det blir perfekt uppvärmning. För två år sedan var vi på Sven Väths klubb Cocoon club i Frankfurt, Kompakt-grundaren och gurun Michael Mayer (missa honom inte på Cocktail Club i Stockholm i vår) spelade och det var så perfekt ljud att man ville gråta av glädje. Ljudet har kostat 800.000 euro (ca 7 miljoner kronor) och det var värt varenda cent, tro mig. Man kunde stå precis bredvid dj-båset och snacka med normal samtalsvolym och utan öronproppar, men ändå uppfyllde musiken en helt och hållet. Så krispigt, så stort, så rent. Jag fattar inte varför de inte satsar på ljud på svenska klubbar? Den enda gången jag hört riktigt grymt ljud i Stockholm var när Richie Hawtin spelade på Café Opera i våras, på Cocktail Club förstås. I år var vi i Barcelona och nästa år blir alltså Berlin. Jawohl!

Uppdatering: Feiern var svinbra, tycker den gav helt rätt känsla av klubbande, både dess fantastiska och dess mindre bra sidor.

torsdag, december 21, 2006

Rymden, rymden


Jag missade hela förste-svensken-i-rymden-hysterin för att att jag var i New York, men nu har jag kollat på live-intervjun med Christer Fuglesang (se den här). Han är ju jävligt smood, verkar hur skön som helst. Kastar frisbee och käkar gelehallon (se bilden) i tyngdlöshet. Kronprinsessan Victoria satt med i studion och ställde faktiskt riktigt vettiga frågor (hennes talskrivare kan sitt jobb) och så var Maud Olofsson (med något mystiskt orange band på bröstet, kan någon förklara vad det var?) och två barn där.

Det hela leddes av "programledaren" Annika Hagström, som jag inte sett förut. Hon är i alla fall en gammal kärring som slog nya skyhöga rekord i uselhet, det var verkligt chockerande att se. Hon stakade sig och var allmänt störande och när hon började tala engelska ville man sjunka genom jorden (jag fick en lååång skrattattack när hon sa bööyth när hon skulle säga both). Kom igen, hade inte fyran kunnat hitta någon bättre? Men det slutliga beviset kom på slutet när de hade tid kvar för en enda avslutande fråga. Kronprinsessan hade precis innan bjudit in Fuglesang till slottet genom att säga "jag talade med pappa, kungen, och han undrar om du när du kommit tillbaka till jorden vill komma förbi slottet och informera" (vadå "pappa, kungen", "komma förbi slottet" och "informera", det är ju en bisarrt konstruerad mening med riktigt grova språkliga stilhopp). Då säger programledaren "ja, vi har bara tid för en fråga, så då vill jag fråga kronprinsessan vilken sorts kalas det ska bli på slottet". Hallå! Ni har direktkontakt med rymden och du ställer en ovidkommande och totalt ointressant följdfråga till en person i studion? What, what, what? Som tur avbröt Maud henne och ställde istället en fråga till Fuglesang. Varför får denna kvinna göra tv? Hörde att hon är någonslags Hovets officiella utfrågare vilket ju skulle förklara, men absolut inte ursäkta, att hon var med.

Humorlabbet - Godnatt jord

En kompis tipsade mig om avsnittet Godnatt jord av Humorlabbet. Har inte sett något annat avsnitt, men det här var riktigt bra. Rätt sjuk humor som påminde lite om Torsk på Tallinn. Sällan man ser sådant på svensk tv, ta chansen att kolla upp det på svt:s sida. Tryck bara på video så hittar du avsnittet.

The Departed-visning ikväll för Café


Ikväll ska jag presentera magasin Cafés förhandsvisning av Martin Scorseses The Departed, som är en remake av Hong Kong-filmen Infernal Affairs. Scorsese är ju min första stora filmidol, som jag skrev ett specialarbete om i skolan. Har tyckt att hans senaste filmer är sådär halvlyckade, men gillade The Departed, det är bra att han gått tillbaka till sina gangsterrötter. Och Alec Baldwin verkar inte kunna göra något fel nuförtiden, han är ett rent nöje att se i allting han gör. Leo Di Caprio tycker jag är övervärderad och Matt Damon är Matt Damon (dockan i Team America...), men de funkade bra i sina roller och snuskhummern Jack Nicholson släpar sig grymtande och kisande fram som vanligt.

Ska bli kul att stå framför en biopublik, det gjorde jag ju hela tiden när jag jobbade på Stockholms filmfestival och jag saknar det faktiskt. Så om du läser Café och lyckats få tag på en biljett ses vi kl 21 på Astoria Nybrogatan.

Världens modernaste land


Fredrik Lindström är bara för bra. Älskade Värsta språket och Svenska dialektmysterier och nu är han äntligen tillbaka med sitt nya program Världens modernaste land, vars andra del kom igår kväll. Ni som missat programmet kan se det på svt:s superba hemsida här. Programmet är precis som jag vill att tv ska vara; intelligent innehåll, intressanta gäster (ständiga bisittaren historikern och Akademiledamoten Peter Englund är en riktig intellektuell som verkligen kan sin sak och kan formulera den tydligt) och snyggt producerat. De klipper in Lindström i gamla klipp på ett så skickligt och roligt sätt och gör diagram och texter i rutan på ett innovativt och ja, faktiskt pedagogiskt sätt. Tack för att det finns program som fortfarande behandlar sina tittare som tänkande människor med humor.

Filmkrönikan ikväll+ webbrecension

Ikväll kl 22.30 på SVT2 sänds säsongens sista Filmkrönikan och för första gången tar både Göran och jag plats i soffan samtidigt. Han sågar Göta kanal 2 så stiligt, så stiligt och ger rätt bra betyg åt The Prestige och En såpa. Själv recenserar jag Stranger than Fiction och Underbara älskade. Gäst är Cissi Elwin, vd för Svenska filminstitutet. Det var lite som att ha kungen i studion, hon får ju inte tycka någonting specifikt om svensk film. Men hon klarade sig bra ändå. Programmet borde komma upp på Filmkrönikans hemsida närsomhelst, då kan du inte bara se programmet där utan också ett eftersnack där vi diskuterar det gångna filmåret. Och så borde min webbrecension av Tony Scotts nya film Deja vu komma upp när som helst nu under eftermiddagen.

Metro och The Holiday


Recenserade Svarta Dahlian och Desmond och Träskpatraskfällan i Metro förra fredagen. Kolla in Reuters ruta också. Håller förresten inte med min kollega C-G överhuvudtaget angående The Holiday, som han gav en tvåa. Jag var och kollade på den i New York och tyckte att den var så gott som perfekt. En totalt orealistisk och superromantisk komedi med fina hus och Jude Law, jag grät och skrattade och njöt. Om du gillar Notting Hill, kommer du att gilla The Holiday. Jag tyckte inte alls om regissören Nancy Meyers What women want (hur går det att digga en film med korvfingers-Mel Gibson i huvudrollen?), men Something´s Gotta Give hade sina stunder. Bra i alla fall att en kvinnlig regissör har sådana framgångar i Hollywood, även om man ju kan ha synpunkter på att det är inom chickflick-genren romcom som hon håller sig.

Hanteringen av odöda

Nej, jag har inte dött i New York, jag landade hemma i Sverige redan för en vecka sedan. Men en mördande kombination av jobb och jetlag har sysselsatt mig så fullt att jag inte hunnit uppdatera bloggen. Sorry... Har aldrig haft jetlag tidigare och när jag kom hem var jag duktig och höll mig vaken till midnatt och sov sedan till elva. Jetlag schmetlag, tänkte jag. Men men, sedan träffade jag en kille på en fest på lördagen som också precis kommit hem från New York och gjorde misstaget att vaka till kl sex. Hela veckan har jag lidit av detta, fy faaan. Tur att han var söt i alla fall. Anyway, nu har jag någonslags känsla för hur det skulle vara att vara zombie. Gå omkring utan att leva ordentligt, halvsovande. Men det är förstås också den skarpa kontrasten till det intensiva livet jag upplevde i New York.

måndag, december 11, 2006

Bockar av på listan...

Nu har jag blivit småfull på Mimosa under en lång brunch i Greenwich Village (tydligen är det tradition att man blir lite lullig på dagen på söndagen här i New York), tagit en promenad i Central Park precis när mörkret faller och sett disco skating, alltså ett gäng som samlats för att dansa till housemusik på rollerblades. Kollat in the Dakota Buidling där John Lennon bodde och blev skjuten utanför. Ska förresten bli intressant att se Chapter 22, filmen som Jared Leto blev en tjockis för att spela mördaren Mark Chapman i.

Har också tagit mig en titt på Lincoln Center och den sjukaste julgranen hittills. Har inte sett den på Rockefeller center ännu dock. Det är verkligen helt galet hur smaklöst de julpyntar i det här landet. Varenda butik eller bar har en skitful plastkrans i julrött och grönt på väggen, t.o.m. de som är koola. Hittade förresten en superfin och praktiskt och kool vinterrock på G-star i SoHo, mycket nöjd. Går inte att ladda ner bild, men på deras hemsida ser man kollektionen, jackan heter Captain Coat.

Igår (söndag) tog vi den enda hemmakvällen, tyckte att det var tid att ladda batterierna vid halvtid. Beställde hem kinesisk mat som kom i en sådan där pappersförpackning som de äter ur i filmer. Najs. Såg också det nya Simpsonsavsnittet (säsong 18, avsnitt 8) där Bart blir bästis med Nelson och Homer besatt av Lisas fantasibok a la Harry Potter. Svinkul.

Nu skiner solen för fullt och jag ska möta upp Malin vid City Hall och promenera över Brooklyn bridget till Brooklyn. Tyvärr är Brooklyn museum stängt, ska se om jag hinner gå på Annie Leibowitz-utställningen innnan jag åker, det skulle jag verkligen gärna göra.

Gustaf ny Shooting Star

Bra val av Svenska filminstitutet att ha Gustaf Skarsgård som årets Shooting Star på Berlins filmfestival. Han är definitivt en av Sveriges unga skådespelare med mest potential. Eva Röse och Frida Hallgren har också varit bra val, men min åsikt om Andreas Wilson är ju vad den är (han kan inte ens säga sitt namn i en replik utan att visa vilken kass skådis han är).

fredag, december 08, 2006

Empire State Building

Igår var jag uppe i Empires State Building. Blev så överväldigad att jag började gråta. Har aldrig älskat livet så mycket som jag gör just nu här i New York.

Var ju i FN-byggnaden med Malin, sjukt koolt. På 36:e våningen finns en tjejtoa som har helt otrolig utsikt över hela Manhattan med Empire State Building och Chrysler Building rakt framför. Efter lunchen promenerade jag in till femte avenyn och passade på att slinka in och få mina boots putsade. En mycket konstig känsla att sitta och läsa en tidning medan en sydamerikansk invandrare polerar ens stövlar i fem minuter för bara 35 kr. Om man har pengar kan man låta andra göra allting åt en, lämna in sin tvätt m.m. Det känns konstigt för en skandinav som är van vid att alla tar hand om sina egna grejer och alla är "lika", i Sverige är det ju t.o.m. fult att ha en städerska som kommer hem till en och städar ibland.

Var hemma hos Malin i East Village en stund innan middagen, hon bor i ett hus som har en hisskille, alltså en kille som kommer med dig upp och manuellt kör hissen. Vilket jobb... I samma hus har David Duchovny vuxit upp (hans syster bor kvar) och berömde fotografen David LaChapelle bor där, så det springer en massa celebriteter hos honom.

Åt middag på en skitbra thairestaurang i Chelsea, Spice på åttonde avenyn. Åt förstås en Pad Thai (gör det ALLTID). Den var god, men måste nog säga att Pad Thaien från Nana Thai i Hornstull fortfarande vinner, den är bäst. Efter maten lite barhopping i Little Italy. Det finns så sjukt mycket najsa ställen, man blir ju helt galen här. Nåja, vid elvatiden kom vi till stället där John Cameron Mitchell spelade skivor, det var kul att se John och James och stället var riktigt koolt. En kortväxt kvinna (läs dvärg) dansade på bardisken, det fanns en öppen spis med brasa (underbart efter den sjuuukt kalla vinden utanför) och på övre våningen en uppvärmd terass full med växter a la botanisk trädgård för rökarna. Därifrån drog vi till klubben Cielo i Meatpacking District, men musiken sög fett och folket var biffiga Belgian Blue (genetiskt manipulerade biffkor) snubbar från new Jersey, så vi åkte hem ganska fort. Stället var dock superkoolt och på söndagen ska det vara bra musik och folk, så vi får ge det en ny chans.

Idag ska jag shoppa i SoHo, ska försöka hitta en vinterjacka och ett par byxor i alla fall. på kvällen ska vi gå på klubb på Subtonic.

torsdag, december 07, 2006

Filmkrönikan: programmet och webb


Nu ligger veckans Filmkrönikan ute på webben. Maria Lundkvist är gäst och vi snackade om Jackass 2 och Monty Python-boxen. Du kan se programmet här eller vänta till ikväll kl 22.30 på SVT2. Kolla också in eftersnacket på webben där jag påpekar att Jackass inte är gjort för kulturtanter som Maria och Helena och går i polemik om att humor inte måste vara moraliskt eller intellektuellt om det framkallar garv.

Första kvällen i New York

Hade svintur på resan mellan Keflavik och New York, satt ensam på min rad så kunde lägga mig ner raklång och sova. Lyxigt. Kollade på Miami Vice-filmen på planet. Var lite besviken faktiskt, hade väntat mig något annat av Michael Mann och cinematografen Dion Beebe (som ju också sköt Collateral, som jag älskade). Colin Farrells skådespelande bestod som vanligt av att han rör överdrivet mycket på ögonbrynen, men bilarna och båtarna var ju snabba i alla fall.

Planet var lite försenat och så tog det förstås sjukt länge i tullen. Vi fyllde i en del formulär, vilket betyder att jag var i mitt esse, jag har alltid haft en pervers förkärlek för att göra det. Jag gillade t.o.m. att deklarera! Anyway så var det supersvårt att stå emot impulsen att svara ja på frågorna man absolut inte ska svara ja på, typ "är du terrorist?". En av frågorna var om man varit inblandad i krigshandlingar mellan 1933 och 1945 eller medlem av nazipartiet, den var svårast att inte kryssa ja på. Och när de tog foto på en plutade jag på munnen. Det uppskattades inte, killen i passkontrollen var sååå sur. Började snacka med två killar från Stockholm vid bagagebandet och åkte sedan in till Manhattan (landade på JFK i Brooklyn) med A-tunnelbanan, som åkte direkt till mina polare Adam och Vons lägenhet i Harlem (de jag träffade på Stockholms filmfestival, se tidigare inlägg). De är typ de enda vita som bor i huset, här är supermysigt. Man ser the Chrysler Building från fönstret, najs.

Vi hoppade på tunnelbanan till Little Italy och gick på en kubansk restaurang och käkade. Jag frågade dem var Elizabeth Street låg och det visade sig att det var på den vi var. Fatta att jag varit på gatan där min ungdomsidol Martin Scorsese växte upp. Vi gick förbi Mulberry Street där deras film utspelar sig och sedan till baren där flera av scenerna spelades in. Vi mötte upp regissören Jim (ja, han med Hitlermustasch i det tidigare inlägget) och började dricka drinkar. Klockan i mitt huvud blev mycket snabbt 7 och till slut 9 (3 på natten här), så vi tog en yellow cab och åkte hem. Tror att jag varit rätt smart angående jet lagen genom att göra så här, vi får se.

Nu ska jag iväg till FN-skrapan, min äldsta vän Malin gör praktik där och jag ska få en liten tour av stället. Kool. T-bana till Grand Central och en liten promenad, perfekt. Ikväll ska vi kanske gå på David Lynchs nya film Inland Empire, sedan på festen där John Cameron Mitchell spelar skivor (Shortbus-regissören) och sedan på någon technoklubb som heter Subtonic (i källaren under Tonic, logiskt nog). Fy faaaan vad det är underbart att vara här.

onsdag, december 06, 2006

Keflavik och dilemmat med att vara filmkritiker

Yes, hittade precis beviset på att Island är ett riktigt i-land (inte för att jag någonsin betvivlat det), en gratis hotspot och eluttag precis vid gaten. Jag älskar hotspots, måste ta tillfället i akt att blogga lite.

Sitter och kollar på Magnus Carlssons animerade barnfilm Desmond och träskpatraskfällan (premiär 15 dec). Sjukt bra titel på en mindre upphetsande film, men jag är ju inte den tilltänkta publiken trots att jag älskar animerade filmer, även barnsliga sådana. Och då kommer vi till ett av dilemmat med att vara filmkritiker. Att man har en förkärlek för vissa filmer (i mitt fall t.ex. animerat och Frat Pack-komedier) och mindre till övers för andra genrer (brittiska direkt-till-video-aktiga gansterfilmer) är förstås oundvikligt, t.o.m. filmkritiker är ju människor (hör och häpna!), men enligt mig ska man förstås vara så professionell att man ser varje film utan fördomar och bedömer den i sin genre. Alltså att man inte gör som Hans Wiklund när han gav Moulin Rouge en etta för att han "hatar musikaler". Hallå! Nej, dilemmat är alltså när man ser barnfilmer.
Det känns verkligen underligt att jag ska bedöma något som är gjort för 5-8-åringar, jag har ingen jävla aning vad de gillar, jag umgås aldrig med barn (eller "elaka dvärgar" som Magnus Uggla så träffande kallade dem) och vet inget om deras filmsmak. Sorry, men så är det. Jag kan ju gissa förstås och så måste jag ju bedöma enligt vad jag själv tycker, men hursomhelst så är barnfilmer ett helt eget kapitel inom filmkritik.

By the way, toa heter snyrting på isländska. Kul!

tisdag, december 05, 2006

New York, New York!

Precis hemkommen från inspelningen av program nr 13 i Göteborg, dessförinnan (vilket ord) var jag i Köpenhamn och Roskilde i helgen. Och imorgon åker jag till New York. Vilket jävla pepp! Ska hälsa på kompisar och shoppa och klubba och äta och njuta och promenera och bara insupa att jag äntligen äntligen är i staden jag alltid längtat till. Ska försöka göra så mycket blogginlägg som jag hinner, så kolla in bloggen med jämna mellanrum för uppdateringar. Det enda jag vet hittills är att jag på torsdagen ska gå på en fest på Unisex saloon där John Cameron Mitchell (regissören till Shortbus) spelar skivor, träffade ju honom när han var här i Stockholm.

lördag, december 02, 2006

Louise Brooks, äntligen!


Sedan jag färgade håret svart i våras har jag hela tiden arbetat mot den frisyr jag äntligen fått, alltså stumfilmsstjärnan Louise Brooks. Var hos min underbara frisörska Sandra på Moi Stockholm i torsdags och nu är jag i hamn. Ett halvår av sparande har burit frukt. Jämför själv på bilderna.

Bilden av mig är förresten tagen just nu med den inbyggda webbkameran i min Macbook, ganska bra kvalitet speciellt som det inte finns någon taklampa och därför är rätt mörkt. Är hos min finländska vän Jenny i hennes studentrum i Roskilde, så det är det som syns i bakgrunden. Påminner mig om när jag var på Erasmusutbyte i Amsterdam hösten 2002 (läste motsvarigheten till C-kursen i engelska, med inriktning på litteratur). Då bodde jag i ett 7 kvm stort studentrum med gemensam toalett och gemensamt kök. Funkade alldeles utmärkt då, men herriguuud så NÖJD jag är att nu bo i en egen pimpad bostadrätt med alla bekvämligheter man kan tänka sig (är en 40 tums LCD-tv en bekvämlighet?). Min brorsa planterade ett frö i mitt huvud som vägrar sluta växa, han sa nämligen att det skulle rymmas att sätta in en tvåpersoners bastu i mitt badrum. Och nu kan jag inte sluta tänka på hur beyond P.I.M.P. det skulle vara att göra det. Fatta att ha en egen bastu hemma!!! Vilka überepiska efterfester man skulle kunna ha, det är bara för cleant...

Metro: Bortspolad, En lysande jul och Reuters ruta


I fredagens Metro recenserade jag animerade Bortspolad (av Aardman animations, de som gjort Wallace & Gromit-filmerna) och mitt senaste hatobjekt En lysande jul (se tidigare inlägg). Och så var det min vecka, så jag har listat fem grejer i Reuters ruta, bl.a. så hajpar jag Snapphanar och Maggie Gyllenhaal (fatta vilket powerpar hon och Peter Sarsgaard är inom independentfilmen i USA, typ Brangelina för intellektuella...).

Ellen, nej Damian!

Var ju som jag skrev tidigare på Ellen Allien på Grodan för en vecka sedan. Och jag var totalt besviken! Att det skulle vara tokfullt var förstås givet, men att hon dessutom spelade ett skittråkigt set var en överraskning. Det hände ingenting i musiken, inget driv. Och då måste man ta i beaktande att jag gillar sjukt minimalistisk musik, men den måste ju ha stake för faan. Hursomhelst så gav jag upp redan vid tvåtiden och hängde sedan i övervåningen istället. Men slutet gott, allting gott, nästa kväll var vi nämligen tillbaka på the crime scene och då spelade Damian Lazarus. Och det var fantastiskt bra, vilken tung lunk. Fett fett. Bas ända in i hjärtat och magen och grym stämning. Och Damian var svinsnygg när han spelade, en inte så oviktig detalj.

Vi var ett mindre gäng med bl.a. min polare Åbban, a.k.a. DJ Aavik, lätt den bästa dj:n jag känner som inte ännu nått en stor publik. Om du har vägarna förbi Falun så är ett besök på Banken att rekommendera, har haft några riktigt bra kvällar där. Anyway så var Åbban peppad, det var bara att marschera med trälfejset för fullt och skrika "javisst" (den svenska versionen av tyskarnas klubbvrål "jawohl").

Bygga bo

Har inte hunnit skriva något på hela veckan, har nämligen haft totalt arbetsläger hemma med mina importerade arbetare från öst. Skämt åsido har min bror Jonatan och hans fru Camilla varit på besök och hjälpt mig med att kitta det sista i min lägenhet (Jonatan är snickare och kan göra ALLT). Nu är allt klart. J har byggt en platsbyggd bokhylla på en hel vägg och i torsdags fick jag äntligen packa upp mina böcker. Kan inte komma ihåg när jag senast skulle ha varit så sjukt stokad över något. Hade några kompisar på besök som spelade backgammon och höll på med datorn (I love you gulle svarta Macbook) medan jag placerade mina böcker i en noga uttänkt ordning. Sällskap utan krav, perfekt! Har ordnat böckerna i följande kategorier: romaner (svenska, översatta till svenska från andra språk, engelska, finska), deckare, facklitteratur (socilogi, politik etc), filmlitteratur, kurslitteratur (engelska, filosofi), ordböcker, poesi. Inuti de enskilda genrerna har jag sedan förstås ställt böcker av samma författare bredvid varann, men noggrannare än så är det inte. Hur ordnar ni era böcker?

Mina kläder i Filmkrönikan

Det är massor av tjejer som hört av sig och frågat vad jag hade på mig förra programmet och var de kan få tag på det. Jag var supernöjd med de kläderna, så det känns najs! Klänningen är Maggie Wonka, strumporna Vera&William och pulsvärmarna+broschen Årolilja, allihop norska märken som jag hittat på Galleri Sorgenfri på Bondegatan 64. Butiken har egna produkter också, bl.a. supergulliga mössor och vantar, så jag rekommenderar verkligen ett besök. Kommer att ha på mig grejer därifrån även i nästa progrm och i julprogrammet. I julprogrammet ska förresten både Göran och jag vara med, vilket blir svinkul och så har vi förlängd programtid (45 min), så vi hinner ta upp rätt många filmer.