Metro: Gangster, Perfect Stranger och Tiger Dragon Gate

Dagens recensioner i Metro är svenska actionförsöket Gangster med Mikael Persbrandt, internet-thrillern Perfect Stranger med Halle Berry och Bruce Willis och kinesisk kung fu i Tiger Dragon Gate. Läs recensionerna här.

Spider-Man 3 och idiotisk "säkerhet"

Var på galapremiären av Spider-Man 3 i går. Vilken uuuutdragen historia! Först köade vi typ 20 min för att komma in eftersom säkerhetsarrangemangen var så rigorösa, de sökte igenom väskor och beslagtog mobiler. Jag tycker fan det är komiskt, som om man överhuvudtaget kunde få någon som helst kvalitet på bilder eller videosnuttar tagna med mobilen i en mörk biosalong typ 10 meter från duken. Och man skulle knappast kunna göra det utan att någon märker det. Filmbranschen är bara för dum och efter, i stället för att redan för fem år sedan ha fixat lagliga möjligheter för oss tittare att ladda ner (och betala för) filmer har bolagen stått vid sidan av och varit "hårda" mot människor som har kamera på sin mobil samtidigt som illegala nedladdningssätt som DC++ och bittorrent-sajter har utvecklats till snabba, effektiva och tekniskt överlägsna filmskatter.

Det sjukaste var ändå när min kompis Johanna Koljonen (tidigare filmkritiker på Nöjesguiden och nu programledare på SVT:s Det känns som fredag) hade lämnat sin dator på laddning i gången till Rigoletto och presskvinnan från filmbolaget som hade pressvisningen beslagtog den. Johanna fick ju total panik när hon såg att den var borta och först efter att en annan journalist sagt att han tror att han såg bolagskvinnan ta den, lyckades vi hitta den. Kvinnan i fråga var typ helt nervös för att hon "fått fast en pirat". Vi blev ju sjukt lacka och försökte flera gånger påpeka för henne att det inte finns någon teknik som kan filma av bioduken i en dator som är stängd och ligger på marken i sidogången 10 meter från duken! Fy fan vad jag var sur efteråt. Jävla 40+ som inte har någon ANING om någonting tekniskt, det är ju deras jobb att förstå ens det minimalaste av hur saker funkar. Suck och åter suck.

Nåja, det var ju Spidey jag skulle berätta om. Väl inne var det fint värre med vin och bakelser och mingel. På sätena fanns det otroliga goodie bags med en kycklingsallad, efterrätt, chips, godis, en Spindelmannentidning och två flaskor vatten. Dessutom fick man ta med sig små vinflaskor och ett plastglas i salongen. De hade kittat upp så att entren visades på duken och tur det, annars hade man ju inte haft något att göra fram tills att filmen äntligen kom igång en timme efter utsatt tid. Sam Raimi, Kirsten Dunst och James Franco sade några ord på scenen, bäst var Franco (som förvånande nog var skitsnygg och charmig i verkligheten) som på en något knagglig men ändå imponerande svenska sade typ: "Jag är en fjärdedels svensk på min fars sida, så det är underbart att komma hit och få träffa mitt folk".

Och filmen då? Oj oj oj. Spretigare hastverk får man leta hårt efter. En oändlig räcka scener från minst fem olika sidohistorier löste av varandra i en takt som fick en att bli sjösjuk. Några koola specialeffekter med sand och med svart kletig geggamojja imponerade lite lite, men mest satt jag där och antibrydde mig om hela shajten... Tobey Maguire är förvisso en sympatisk skådis, men det här var bara inte okej. Antar att alla kommer att se den ändå, men jag skulle faktiskt avråda. Däremot skulle jag inte tacka nej till att få en sådan där flygande snowboard med motorer som sprutar grön eld som Francos karaktär hade. Den var FET.

Drömfabriken: smink, röda ögon och hat

Sitter och förbereder mig inför Drömfabriken (läs mer här), Svenska filminstitutets dagar för unga filmare som sätter igång idag och fortsätter hela helgen. På lördagen ska jag vara moderator för tre olika grejer, det ska bli svinkul. Dagen börjar arla med en pratstund med maskören Jessica Svensson som jobbat på en massa svenska filmer och tv-serier som bl.a. Lasermannen och min favorit Storm. Lunchade med henne i tisdags och det känns som att vår trekvart på lördagen kommer att bli skitintressant med roligt snack och grymma bilder som illustrerar samtalet. Tyvärr har Drömfabriken lyckats trycka fel tid på ett ställe i katalogen och så är det ju den stora festen dagen innan, men förhoppningsvis är det några kråkor som orkar upp i alla fall. Rätt tid och plats är:

Smink/Mask med Jessica Svensson
Lördag 28 april, kl 10.30-11.15 i Bio Mauritz (Filmhuset)

Min andra programpunkt är en work-in-progress med regissören Daniel Wallentin och producenten Fredrik Wikström om deras filmatisering av boken Ett öga rött. Vi gjorde en work-in-progress tillsammans i höstas under Stockholms filmfestival, så vi kommer att köra ungefär samma upplägg men koncentrera oss ännu mer på finansieringen och filminspelningen (de flesta i nyckelposition var långfilmsdebutanter) eftersom det känns som att det är det som är mest givande för just den här publiken och så får vi dessutom se tre klipp från filmen.

Ett öga rött, work-in-progress med reg. Daniel Wallentin och prod. Fredrik Wikström
Lördag 28 april, kl. 14.00-14.45 i Bio Mauritz

Sist av allt ska jag introducera förhandsvisningen av Hata Göteborg och hålla i en liten frågestund med regissören Robert Lillhonga efter filmen. Såg filmen i måndags (ska recensera den i nästa Filmkrönikan som spelas in i morgon) och diggade den skarpt. Helsingborg har blivit det nya Hollyborg (jfr Trollywood), Andreas Karoliussen, killen som spelade huvudrollen i "14 suger" har också huvudrollen i Hata Göteborg.

Förhandsvisning av Hata Göteborg med frågestund med reg. Robert Lillhonga efteråt
Lördag 28 april, kl. 15.00-17.00 i Bio Mauritz

Om det är någon som inte anmält sig till dagarna, men som vill gå ändå så kan man anmäla sig på plats, anmälningen på nätet stängde tyvärr vid lunch idag. Hoppas vi ses på Filminstitutet i helgen!

Filmkrönikan ikväll med Johan Kling

Kvällens gäst i Filmkrönikan är regissören Johan Kling, som långfilmsdebuterade med hyllade Darling tidigare i år. Vi snackade om kostymdramat Illusionisten, där Edward Norton spelar en magiker i förra sekelskiftets Wien. Jag recenserar också svenska filmen Gangster (av killarna bakom förra årets pinsammaste actionförsök Exit) och thrillern Perfect Strangers med Halle Berry och Bruce Willis.

Johan var otroligt välformulerad och genomtänkt, tror det kommer att vara ett intressant program. Själv hade jag lite svårt att koncentrera mig eftersom jag var på väg direkt till Finland och min mammas jordfästning efter inspelningen (snacka om två olika världar!), men det kändes rätt ok ändå. Rätt humor var att ca 15 minuter i studion ägnades åt att alla diskuterade mina bröst och om min urringning var vulgär (jag som inte ens har stora pattar) trots att jag hade en gullig vardagsklänning och en sjal över axlarna. Nåja, till slut enades vi om att jag skulle drapera sjalen så där semiöver ena axeln. Nå hu hu (uttalas hoo hoo och betyder "suck, vad fånigt"), som man säger i Finland.

Jag var supernöjd med kläderna för det här programmet. Har på mig ett linne från Vera & William (med matchande tanttrosor, men det kunde ju ingen se...) under en rosa och brun klänning från Maggie Wonka. Såå söt. Till det utsökta tunna bruna knästrumpor från Vera & William (med härlig söm därbak) och bruna skor och rosa sjal från Sorgenfri. Allting från Galleri Sorgenfri som vanligt. De senaste programmen har SVT:s växel gått varm med folk som frågat varifrån mina kläder kommer, det känns superkul. Privat är jag definitivt en jeans och t-shirt-tjej (det låter för jävligt klyschigt, men det är ju så det är) som aldrig sminkar mig och inte egentligen är intresserad av mode, så att få lite cred för sin outfit i jobbet är najs.

Sverige dansar och ler

Kollar på Sverige dansar och ler på kanal 5. Det är ju helt sjukt och galet kul! De små titelsekvenserna med neonbokstäver och galna människor som härjar i en lägenhet! André Wickström är fruktansvärt rolig och Studio Tore var bara för perfekt parodi på ett 80-tals kaféprogram. Kameramannen som backade i rutan! Det är i princip omöjligt att förklara vad programmet går ut på, men det verkar skitbra. Filip och Fredrik försöker festa i Köping en tisdag... Erik Haag regisserar, jag diggade verkligen Alkoholkommitténs reklam Festmetoden, som han var programledare för. Han har skrivit manus med Henrik Schyffert, som ju alltid är Henrik Schyffert, mediesveriges meste "potentiell make".

Inside Actors Studio

Jag antar att alla andra redan märkt det här (det är så svårt att hänga med i allt...), men för säkerhets skull skriver jag det ändå: kanal 9 har börjat visa det alltid intressanta programmet Inside Actors Studio där James Lipton frågar ut skådespelare MYCKET ingående. Sitter precis och kollar på dårfinken Tom Cruise... Redan innan kanal 9 startade hade jag en magkänsla av att jag skulle digga den (kan delvis bero på att de sände Oscarsgalan live) och den känslan verkar mer och mer stämma. Najs!

Diskmusik

Har vårstädat min lägenhet i två dagar (äntligen klar, hurra!) och då behöver man som bekant musik att lyssna på. Förutom gamla godingar som Metallicas Master of Puppets (fy faaan vilken sjukt bra skiva), nyupptäckta tonårsfavoriten Dog Man Star av Suede och Leonard Cohens Songs from a room så har jag komponerat en egen liten "bäst att diska och städa till"-lista som jag tänkte dela med mig av. Vet inte om här finns någon annan stringens än att jag blir glad av de här låtarna.

1. Heading for a fall/Vaya con dios
2. Teardrops/Womack & Womack
3. Pass this on/The Knife
4. Nostalgia Locomotive/The mo
5. Return of the mack/Mark Morrison
6. Sommartid/Magnus Uggla
7. Always on my mind/Pet Shop Boys
8. Suspicious Minds/Fine Young Cannibals
9. As/George Michael och Mary J. Blige
10.The World´s Greatest/R. Kelly

Vad brukar ni lyssna på när ni städar?

Metro: Hot Fuzz, 4:30, Maktens rus m.m.

I dagens Metro har jag recenserat brittiska actionkomedin Hot Fuzz, franska dramat Maktens rus, brittiska underklassdramat London to Brighton och stillastående men übervackra Singaporedramat 4:30 från gullige regissören Royston Tan som besökte Stockholms filmfestival 2003 med filmen 15. 4:30 är hypnotiskt vacker i en genomgående grön färgskala (se bilden). I papperstidningen har redigerarna missat och skrivit att det är Reuters ruta fastän det är C-G som tycker till i C-G ger VG. Tur att han inte skrivit något jag absolut inte tycker...

Horace har talat

Efter middagen gick jag och mötte upp min pappa som var på Hotel Birger Jarl och firade Svenska språknämndens död och uppståndelse som ny officiell myndighet. Där var också allas vår Horace Engdahl (ständig sekreterare i Svenska Akademin, om det nu var någon som nte visste det) och pappa presenterade oss. Jag var seriöst star struck och kom på mig själv att storögt titta upp på honom och respektfullt undra vad han tyckte om saker och ting. Pappa skröt sin vana troget om att jag jobbar på Filmkrönikan (han är så söt) och då ville "Horre" genast tala film. Så nu får ni ta del av hans exklusiva åsikter om Darling, De andras liv och The Queen.

Darling: fantastiska Stockholmsmiljöer, slutscenen var bara för vacker, Mikael Segerstedt var magnifik (kommer inte ihåg vilket asjektiv han använde, men magnifik låter som ett ord han kunde bruka).

De andras liv: visst var den bra, men varför var kvinnan tvungen att dö i slutet, det var en sådan kliché.

The Queen: den var fenomenal. Sedan höll han med mig om att Helen Mirren var hetast på Oscarsgalan "trots" sina 62 år (det är väl ingen ålder tyckte Horace).

Min audiens slutade med att jag bad min pappa ta en bild av oss för bloggen (han såg förresten inte så där schleten ut i verkligheten). Kände mig som en 12-årig autografjägare, men what the hell? Det är inte varje dag man träffar en medlem i Akademin. Nu är nästa steg att träffa geniet Peter Englund. Då kommer jag verkligen att vara imponerad poe riktigt!

Sveriges sämsta skivomslag

Åt middag med familjevännerna Eva (mamma) och Fredrik (yngsta son) af Trampe i kväll på underbara restaurangen South (hörnet av Luntmakargatan och Odengatan). De har alltid supergod mat (jag åt citron- & pumparisotto med rotfruktsbarigoule & pumpakräm) och vänlig service, rekommenderas!

Fredrik (som uppmärksamma läsare säkert känner igen från hans välskrivna texter i filmblaskan Stardust och/eller hans unika talang som researcher för Filip och Fredrik på bl.a. Ett herrans liv) och två andra snubbar har tillsammans gett ut boken Sveriges sämsta skivomslag, som kommer ut i handeln inom några veckor. Boken är i behändigt dassläsarformat och sjuukt rolig! Som man förstår av namnet är det helt enkelt en samling av de roligaste, fulaste, bisarraste LP-omslagen som gjorts i Sverige. Och de är verkligen helt sinnessjuka. Satt och läste den på tunnelbanan hem och försökte hindra mig själv från att skratta högt (vilket lyckades mindre bra). Precis som Janne "Loffe" Carlsson beskriver musiken på ett av omslagen så var det "muchos lattjos". Det här är verkligen den perfekta presenten till en inflyttningsfest eller andra fester man har svårt att hitta passliga gåvor till, en bok att ha framme på soffbordet eller ännu hellre på toan.

Filmkrönikan ikväll med Eric Ericson

Som ni har märkt så har uppdatering av bloggen legat absolut sist på min lista den senaste månaden, men nu är jag tillbaka efter en lång påsk och en stor sorg. Min älskade lilla mamma Siv gick bort i slutet av mars efter ett långt och starkt kämpande mot cancer. Jag saknar henne hela tiden, men är tacksam för att hon inte hade ont och för att det gick så snabbt i slutet. Vill passa på att tacka alla underbara vänner och släktingar för allt stöd, det har varit otroligt att få finnas mitt i så mycket kärlek och empati. Det är skönt att vara hemma igen och i vardagen, livet fortsätter och det finns massor att glädjas åt.

Alldeles snart kommer veckans Filmkrönikan, närmare bestämt om en halvtimme (kl 20) på SVT2. Ikväll är skådisen Eric Ericson gäst, vi snackar om actionkomedin Hot Fuzz (från skaparna av Shaun of the Dead). Jag recenserar också franska dramat Maktens rus och vänskapsdramat Vänner för livet med Don Cheadle och Adam Sandler (som ser ut som en förvirrad Bob Dylan). Eric var helt underbar, den absolut trevligaste och skönaste gästen vi haft i något av "mina" program. Jag var rätt upp och ner p.g.a. min mamma och kom till Göteborg direkt från Helsingfors utan att ha hunnit förbereda mig så mycket, men hans härliga vibbar var till stor hjälp. Jag är riktigt stolt över mig själv faktiskt, för en gångs skull. Vi får se hur slutresultatet blev, men det kändes bra i studion. Considering. Bedöm själva. Jag har på mig ett underbart jumperset från Maggie Wonkas vårkollektion Babydolls and Pin-up girls, till det strumpor från Vera & William. Eftersom Helena har på sig en strikt Armanidräkt i svart kändes det lite som en p-rulle, typ den stränga lärarinnan och den oskyldiga skolflickan...

Metro: 300

Kan inte hitta min recension av "300" på Metros hemsida idag, trots att den var i pappertidningen. För en gångs skull är jag riktigt nöjd med recensionen, det var svinkul att skriva den och jag tycker den adekvat beskriver hurdan filmen är... Här kommer den:

Spädbarn som slängs ner för dramatiska klippor för att de inte duger som stenhårda soldater, en ung pojke som slåss mot en gigantisk dataanimerad varg i månskenet och en häst som stegrar sig i slow-motion. Allt detta bjuder ”300” på under de fem första minuterna. Och det är, som man säger, bara början. Under de följande två timmarna bjuds tittarna på de pompösaste scenerna som någonsin skådats, i en nyskapande och überfet teknik som ser helt otrolig ut. Allt till den mest episka filmmusik och bombastiska berättarröst som skrivits. Handlingen är naturligtvis både korkad och totalt meningslös och skådespelarinsatserna och den skrikna dialogen som hämtade direkt ur Glamour eller någon annan daglig amerikansk såpa. Det är helt enkelt ofrivilligt skrattretande och riktigt uselt hela tiden. Men vem bryr sig? Sällan har jag blivit så här underhållen, det här är spelande lårmuskler och biffiga magrutor, sprutande blod och sexorgier där sköna damer slickar på puckelryggars, ööh, puckelrygg. Krigsaction som får scenerna ur Sagan om Ringen att framstå som diskbänksrealism och tantsnusk på hög nivå (de spartanska soldaterna är klädda i minimala kalsonger och en mantel filmen igenom). Helt enkelt en enorm, genmanipulerad och uppsminkad megakalkon som jag inte kan låta bli att älska!

Betyget den fick är 3. Det var skitsvårt att bestämma betyg, för filmen är verkligen kass, samtidigt som jag skrattade och hade lust att applådera typ hela tiden. Det var bara så KONSTANT megalomaniskt att man inte kunde tro sina ögon. När jag trodde att det inte skulle kunna bli värre, bars Xerxes (den RuPaul-liknande piercade och översminkade persiske kejsaren) in på en typ 15x15 meter stor och 10 meter hög silvertron, av slavar förstås. Och i en krigsscen strax därefter kom en smyckad noshörning inrusande i slow-motion. Holy shit! Inte direkt nedtonat...

Skogens konung

En alldeles vanlig morgon åker min bror och hans fru från vår sommarstuga i Pargas, Finland och då fångar han de här sex ståtliga älgarna på film. Så koolt!