Andrea vs Johanna

Jag var på Radiohuset för att spela in en grej i dag och hur mycket jag än sade vad jag heter åt kvinnan i receptionen så fick jag ändå en besöksbricka med fel namn (se bild här bredvid). Det går inte att komma i från att det måste vara Johanna Koljonen (programledare för P3 Kultur) som spökar i receptionistens hjärna. Trots att vi inte liknar varann överhuvudtaget (se nedan) och inte heller direkt låter som varann, så är det väldigt vanligt att folk blandar mellan oss. Bara för att vi båda talar helsingforsisk finlandssvenska. Och båda jobbar inom media och film.

Jag har bl.a. blivit utskälld p.g.a. åsikter som varit hennes, t.ex. att Cars är en dålig film. Det skulle jag aldrig tycka, älskar både bilar och animerat ju. Det har gått så långt att hon t.o.m. efter att ha sagt något chockerande i radion slätat över det hela med att säga att det ändå är jag som kommer att få skit för det, vilket är sjukt roligt. Nåja, för att jämna ut det hela tänker jag hädanefter klejma att det var jag som vann På spåret! Muahahhahahaha!

PS. Jag gillar, beundrar och respekterar Johanna stort och brukar alltid hänvisa till henne om jag får någon förfrågan som jag inte hinner eller vill tacka ja till. Så det så!

Vachon och Hope på Cinemateket

"Nya" Cinemateket har ju öppnat nu (se mitt inlägg om invigningen här) och programmet för april och maj har precis kommit ut, kolla in den nya hemsidan för detaljer om programmet. Till de stora grejerna hör att Catherine Deneuve intervjuas av Stina Dabrowski i Actors Studio torsdagen 8 april och 6 maj är det Hoyte van Hoytemas tur (den hyllade filmfotografen som plåtat bl.a. Flickan och Låt den rätte komma in). Aldrig att jag missar Hoyte, jag beundrar honom stort. Och så visar de bl.a. en massa av Stanley Kubricks filmer. Nu tammefan ska jag äntligen se Barry Lyndon på stor duk (som jag missade på filmvetenskapen och inte velat se på dvd).

Känns verkligt privilegierat att ha fått ett VIP-kort som man kan gå gratis med på allting. Nu gäller det bara att det strulande biljettsystemet kommer på plats så att man kan boka biljetter på nätet som laddas upp på ens kort som blippas i dörren. Lätt och effektivt ska det vara. Och det skadar ju inte att jag jobbar i Filmhuset, det är så otroligt mycket enklare att bara bli kvar här än det skulle vara att åka ut hit från en annan del av stan. När jag pluggade film så gick jag på Cinemateket fyra gånger i veckan så nu längtar jag efter en revival exakt tio år senare!

I morgon kl 18 kommer de superba amerikanska producenterna Christine Vachon och Ted Hope till Cinemateket (biograf Victor, Filmhuset) och håller i en två timmars master class. Vachon och Hope ligger bakom i princip alla vågade indiefilmer som gjorts i USA de senaste 15 åren, tillsammans har de producerat bl.a. Happiness och Storytelling och på egen hand Far from Heaven, I´m Not There och Boy´s Don´t Cry (Vachon) samt The Ice Storm och 21 grams (Hope). Jag hyser en enorm beundran för dem båda och ser verkligen fram emot att se dem. Det var Emma Gray-Munthe som skulle hålla i det, men hon har tydligen blivit sjuk så det är Roger Wilson i stället. Såg honom intervjua Vachon förra året på Drömfabriken och det var otroligt inspirerande, så det är garanterat bra i morgon.

Det finns fortfarande biljetter, så jag rekommenderar alla som på något sätt är intresserade av film att gå!

Guldkorn på SVTPlay

Håller på betar mig igenom allting jag missat på SVT under min långa reseperiod. Vilka skatter det finns just nu! En hel del är lite gammalt, men det gör ju inte programmen mindre värda att tipsas om, det finns så otroligt mycket bra program på SVTPlay så det är lätt hänt att man missar en hel del godbitar. Och en regnig söndag som det här passar perfekt för degande i soffan (utan dåligt samvete dessutom). Åh detta underbara samhälle där vi har kvalitativ public service! Jag blir lika glad varje gång tv-licensen ska betalas, det är så galet värt. Här är mina tips:

1. Hitlåtens historia
Sex separata program om olika hitlåtar, intressanta och välproducerade halvtimmar fulla med intervjuer och populärkulturhistoria. Bland låtarna som tas upp finns Metallicas Enter Sandman och 50 Cents In da club.

2. Ett liv - en film om Pia Degermark
Dokumentär om skådespelerskan som upptäcktes av Bo Widerberg via ett foto i en skvallertidning där hon dansar med kronprinsen (nuvarande kungen) och sedan blev världsberömd när hon vann priset för bästa skådespelerska på Cannesfestivalen för sin roll i Elvira Madigan. Då vägde hon 34 kilo. Därefter har hon varit hemlös och amfetaminmissbrukare. Otroligt fascinerande liv.

3. Åh herregud
Jonas Gardell filosoferar om livet och döden och gud.

4. Sissela och dödssynderna
Sissela Kyle gör samma sak som Gardell ovan, med utgångspunkt i de sju dödssynderna.

5. Landet brunsås
Erik Haag, Henrik Schyffert och Lotta Lundgren om svenskars relation till mat. ThelmaLouise har gjort grafiken (genierna bakom klippning och grafik i flera av Filip och Fredriks banbrytande och extremt roliga program)

Och så givetvis alltid och för evigt Skavlan. Fy faaan vad bra tv det är, den lägsta nivån är alltid så otroligt hög och ibland är det rent fantastiskt. Hur lyckas de få dit alla de där gästerna? Och Skavlan själv är så osannolikt bra som programledare. Tacktack.

PS. Detta tips kvalade inte in på min lista ovan eftersom typ alla jag känner är fett ointresserade av det stundande prinsessbröllopet, men om det finns någon annan därute som hyser samma oförklarliga fascination inför kungafamiljen så ska Det kungliga bröllopet givetvis inte missas. Avsnitt 2 innehåller en riktigt bra dokumentär om Dianas och Charles bröllop.

Kvinnan som gjorde en Kanye på Oscarsgalan

En av de lite mer rafflande händelserna på Oscarsgalan var när producenten Elinor Burkett gjorde en Kanye och övertog micken av regissören Roger Ross Williams när han skulle motta sin Oscar för bästa korta dokumentärfilm. Tydligen ligger den en stor s.k. beef bakom det hela. Läs mer om händelsen här.

Men det viktigaste av allt är förstås att svenske kortfilmaren Patrik Eklund, nominerad för Istället för Abrakadabra, syns alldeles i början av klippet längst ut på raden till vänster när Williams går genom salen för att nå scenen. Bildbevis på att Patrik var DÄR!

Att vara ständig

Om det mot förmodan är någon som missat det så har Peter Englund börjar blogga igen, nu på Svenska akademiens hemsida med rubriken Att vara ständig - viktigt och oviktigt ur en akademisekreterares liv. Givetvis läsvärt.

Peter, du förblir min stora idol. För alltid.

Alice M - ibland är det inte lätt...

Min kompis och kollega Anders tipsade om författaren Alice Munro för några veckor sedan. Eftersom jag också läst om henne kring Nobelprisspekulationerna så var jag nyfiken på henne och gick in på Adlibris för att köpa en av hennes böcker. Detta gjordes i all hast och den slumpvis utvalda boken damp ner i min postlåda för någon vecka sedan.

Efter ca 30 sidor var jag definitivt konfunderad. Språket var inte så mycket att hurra för, karaktärerna var rätt ointressanta och intrigen verkade ju riktigt banal. Och sade inte Anders någonting om att Alice skriver bara noveller? Efter en del funderande hit och dit upptäckte jag mitt misstag: jag hade köpt en bok av Alice Monroe, inte Alice Munro. Sååå roligt.

Så nu sitter jag med Alice Monroes Swimming Lessons utan att jag riktigt vet vad jag ska göra av den. Å ena sidan känns det onödigt att slösa tid på en dålig bok när det finns så mycket där ute jag vill läsa, men å andra sidan är det stor humor att läsa en bok där ett stycke lyder så här:

"Ethan grabbed hold of the tank and Toy couldn´t miss the tightening of well defined muscles as he easily hoisted himself up and out. Water poured from his clothes and clung lika a second skin. Always until now, he´d been this person she worked with and respected - the way she would view a teacher or a doctor. But there was no denying he had a beautiful body, lean, taut and deeply tanned. When he stripped off the dripping T-shirt, she felt her face flame and spun her heel at the first glimpse of hard chest muscles covered by dark hair".

Det får mig att minnas alla Harlekin-romaner jag läste som 11-13-åring under mina totala bokslukarsomrar. De var fyllda av Southern gentlemen vars lårmuskler spelade när de satt på sin häst och kvinnor som inte vågade älska för att de blivit sårade en gång för länge sedan. Så det finns något lite trösterikt och avslappnande i att läsa boken, det är nästan som en gulity pleasure faktiskt. Så jag ska nog läsa några sidor till. Man måste ju få veta om de får varann på slutet ju...

Världens vackraste kappa - custom made

När jag hälsade på Oscar i Kina och Hong Kong i september förra året (läs inlägg här) tillbringade jag en hel dag i ett hus fullt av piratkopierade varor. På översta våningen fanns det tyger i alla tänkbara utföranden, så tog tillfället i akt och handlade på mig ett lager som jag gav till Camilla, min skickliga sömmerska/designer till svägerska.

Ett av tygen (gammelrosa siden med mönster) köpte jag till mig själv utan att riktigt veta vad som skulle hända med det, men efter en stund insåg jag att det vore perfekt för en vårkappa. Och då finns förstås ingen bättre än ovannämnda Camilla och hennes företag Ateljé Camre för jobbet. Så under julen planerade vi hur den skulle se ut och efter diverse provturer fick jag den nu när jag var i Åbo förra helgen för att fira min älskade guddotter Sveas 2-årsdag. Bilden är inte värst bra, men är inte kappan fullkomligt underbar? Nu gäller det bara att hitta ett tillfälle att inviga den. Om inte förr så ska jag till New York på en arbetsresa i april, så då kommer den nog väl till pass.

Förutom ett set med Duplo-lego så gav jag Svea (är hon inte bedårande?) Min granne Totoro på dvd. Hon förstod genast att det var en film att älska och vi tittade på den både på lördagen och söndagen. Mitt mål är att Totoro ska gå förbi Mumin i popularitet, så kommer att fortsätta kolla på den och prata om den med henne. Indoktrineringen kan börja, muahhahahhahaa!

Blogg för Tempofestivalen

I morgon drar äntligen Tempofestivalen i gång, med buller och bång (sorry, kunde inte låta bli att rimma). Det blir internationell premiär på Lisa Keys Rewind, som handlar om försoningsprocessen i Sydafrika efter apartheid, och sedan invigningsfest på Kägelbanan. Ska som vanligt bli superkul! Förra året ledde jag deras prisceremoni och bloggade också för dem och även i år är jag lite inblandad. Torsdag-lördag leder jag samtal under avslappnade former på Södra bar kl 17-18 och så bloggar jag ånyo för festivalen på deras sajt. Kolla in bloggen här för tips om filmer och annat smått och gott. Jag hoppas vi ses på festivalen, kommer att hänga på den ganska konstant alla dagar den pågår, alltså 14-18 mars.

Oscarsresultatet

And the winner is... not me! Fick 14 rätt (av 24), så kom på andra plats efter Elin och Sara som båda fick 15 rätt. Jag föll på att jag satsat stort på Avatar, trots att jag borde ha fattat att The Hurt Locker inte bara är ett politiskt korrekt val utan att t.o.m. akademin tar chansen när de äntligen efter 81 år har möjlighet att ge bästa regipriset till en kvinna. Kathryn Bigelow var inte bara galans stora vinnare utan en av de snyggaste under kvällen. Fatta att hon är född 1951! Hon ser ju inte ens opererad ut.

Vi samlades som sagt hos en kompis och med hjälp av champagne, godis, snacks, kaffe och ivrigt skvaller lyckades vi faktiskt hålla oss vakna ända till slutet. Det var en otroligt rolig natt, som vanligt, men det berodde definitivt på sällskapet mer än på själva galan. Jag tycker faktiskt att nästan hela produktionen var ett skämt. Visst fanns det fina stunder, som att priserna för bästa skådis föregicks av "vittnesmål" från skådespelarkollegor till alla de nominerade, och några roliga inslag, som när Alec Baldwin föll från sängen i det förinspelade inslaget som parodierade Paranormal Activity. Men i det stora hela var det rätt tråkigt och framförallt superamatörmässig bildproduktion.

Vid ett flertal tillfällen filmades personerna på scenen från alltför långt håll eller av någon bisarr anledning snett bakifrån uppifrån, men det värsta av allt var att varje film som var nominerad till bästa film presenterades av berömda skådespelare som man inte ens såg vem det var! Bilden var alltför långt ifrån och zoomades aldrig in och det stod förstås inte vem det var i rutan heller. Det blev ett enda gissande kring varje person, typ "den där rösten låter som Jason Bateman, det är nog säkert han" eller "men hade inte Keanu Reeves sådant där skägg på röda mattan, kanske det är han". Oacceptabelt.


Kathy Bates med kavaljer


Helen Mirren

Mer mingelbilder från röda mattan kan man kolla på bl.a. här på Oscarsajten, men jag ville i alla fall lägga ut bilderna på Kathy Bates och Helen Mirren. Vet inte om killen är Kathy Bates son eller pojkvän, men jag hoppas förstås på att det är hennes yoyboy. Och Mirren var stiligare än alla unga kvinnor, precis som när hon vann för The Queen. Gammal är äldst!

Min tipsrad för Oscarsstatyetterna

I kväll blir det i vanlig ordning uppesittarnatt framför Oscarsgalan med ett gäng kvinnor från filmbranschen, en tradition vi upprätthållit sedan vi jobbade tillsammans på Stockholms filmfestival 2004. Vi samlas några timmar innan galan sätter igång och spelar Master of Movies och skvallrar och dricker bubbel. En extra flaska vin eller bubbel tas också med för att ingå i den gemensamma potten som går till den som tippar bäst. Må bästa kvinna vinna!

Så här ser min rad ut i år. Skriver på engelska i den ordningen som prisen är listade på Oscargalans hemsida. Om du också ska tippa tillsammans med dina kompisar finns här en praktisk utskrivbar pdf med de nominerade, en s.k. ballot. OBS! Detta är vad jag tror, inte alltid vad jag hoppas på. Det enda jag riktigt mycket bryr mig om är förstås att Patrik och Mathias ska vinna för Istället för Abrakadabra. Hoppas hoppas. Chimay!

Leading actor: Jeff Bridges (Crazy Heart)

Supporting actor: Christopher Waltz (Inglourious Basterds)

Leading actress: Sandra Bullock (The Blind Side)

Supporting actress: Mo'Nique (Precious)

Animated feature: Up

Art direction: Avatar

Cinematography: Avatar

Costume design: The Imaginarium of Doctor Parnassus

Directing: Avatar

Documentary feature: The Cove

Documentary short: The Last Truck: Closing of a GM Plant

Film editing: The Hurt Locker

Foreign language film: Das Weisse Band (The White Ribbon)

Makeup: Star Trek

Original score: Up

Original song: The Weary Kind (Crazy Heart)

Short film animated: A Matter of Loaf and Death

Short film live action: Instead of Abrakadabra

Sound editing: Avatar

Sound mixing: Avatar

Visual effects: Avatar

Adapted screenplay: Up in the Air

Original screenplay: The Hurt Locker

Best picture: Avatar

Cinematekets invigning

I går kväll var det stor invigning av Cinematekets nya satsning som min goda vän Lova Hagerfors är chef för. Flådigt mingel, roliga tal (speciellt av Jannike Åhlund från Cinematekets nya programråd, som kom utklädd till Gloria Swanson) och en visning av Sunset Boulevard, en av världens överlägset bästa filmer. Kändes verkligen som att cirkeln slutits när jag insåg att den senaste gången jag såg den på stor duk var i samma salong för exakt tio år sedan på filmhistoriekursen. Min gamla lärare Örjan Roth-Lindberg var t.o.m. på plats.


Efter filmen spelade Fredrik Strage (journalist och lika trogen South Park-älskare som jag), Jesper Ganslandt (regissör till bl.a. Apan och Farväl Falkenberg) och jag skivor. Vi spelade varsin halvtimme med filmmusik och jag hade satt ihop ett set med låtar ur soundtracks från 90- och 00-talet.

Min vana trogen listar jag låtarna jag spelade:

1. The Man In Me - Bob Dylan (The Big Lebowski)
2. Something Stupid- Robbie Williams Feat. Nicole K (Moulin Rouge)
3. I Believe (When I Fall in Love) - Stevie Wonder (High Fidelity)
4. Let's stay together - Al Green (Pulp Fiction)
5. Fool For Love – Sandy Rogers (Reservoir Dogs)
6. I Am A Man Of Constant Sorrow - The Soggy Bottom Boys (O Brother, Where Art Thou)
7. The Only Living Boy In New York - Simon And Garfunkel (Garden State)
8. Mad World - Gary Jules (Donnie Darko)
9. Let Go - Frou Frou (Garden State)
10. Only You - Yaz (Napoleon Dynamite)
11. Where Is My Mind - The Pixies (Fight Club)

Director´s Camp i helgen

Nu i helgen var äntligen Directors Camp (se tidigare inlägg här) uppe i Skellefteå. Film i Västerbotten ville uppmärksamma hur bra det gått för filmer producerade i regionen och samlade därför fem regissörer en helg. Jag var moderator för detta Inside the Actors Studio goes Skavlan-upplägg och gästerna var regissörerna Ted Kjellsson, Allan Gustafsson, Per Hanefjord (a.k.a. Alfahanefjord) och Patrik Eklund. Jens Jonsson var tyvärr sjuk. Har tillbringat väldigt mycket tid med att förbereda allting (allt från att se allas filmer och ta ut klipp till att förbereda frågor och tillverka prydliga cue cards) så har inte riktigt hunnit tänka på hur roligt det skulle komma att bli, men herrigud vilken underbar helg.

Killarna var hur sköna som helst och jag har fortfarande ont i magmusklerna efter allt skrattande. Jag har haft flera perioder i livet där jag ofta hängt med endast killar och oberoende av hur mycket jag älskar min tjejkompisar och uppskattar blandat umgänge så kan jag inte låta bli av att njuta stort av att vara enda bruden i ett gäng av softa och roliga killar som behandlar mig som one of the guys. Inte så politiskt korrekt, men trots det ett faktum. Se bara nedan på regissören Patrik Eklund och producenten Mathias Fjellström, som i morgon drar till L.A. för att (förhoppningsvis) ta emot en Oscar för bästa kortfilm för Istället för abrakadabra.



Och här en bild på hela gänget, tagen av Ingela Hjulfors Berg från Västerbottens Dagblad, som noga lyssnade på mitt råd om att man ska hålla tungan uppe i gommen när man blir fotograferad eftersom det märkbart reducerar eventuell antydan till dubbelhaka (läs hennes blogginlägg om just det här).



Stående: Fredric Larsson, verksamhetsledare för Film i Västerbotten
Sittande från vänster: Ted Kjellson, Per Hanefjord, Patrik Eklund och Allan Gustafsson

Stort tack till Film i Västerbotten för att jag fick vara med! Och för att jag därigenom kan finansiera en resa till Ibiza i sommar, tjohoo.

PS. Det visar sig att den osannolikt komiska pizzan Calskrove (en inbakad pizza där innehållet utgörs av ett skrovmål= hamburgare och pommes frites) finns på menyn på en lokal pizzeria på grund av att Ted Kjellsson och Mathias Fjellström (producent) skämtade om hur sjukt det skulle vara. Och ja, det är jävligt sjukt.

Berlinale och annat stort och gött

Ja, här sitter jag igen och har inte bloggat på en månad. Jag skäms och ber ödmjukast om ursäkt, men är samtidigt väldigt glad över att jag (över)lever. Årets februarischema slår t.o.m. höstens novemberschema (se inlägg här), vilket jag inte trodde skulle vara möjligt. Den alltför knappa tiden rinner iväg och så står man där i skamvrån. Det ironiska med upplägget är ju att det är just när jag inte hinner blogga som jag upplever absolut mest i livet och alltså skulle ha mest att blogga om. Moment 22.

För att snabbt ta mig fram till nutiden tänkte jag lösa det hela med att helt enkelt lägga upp lite bilder från månaden som gått. Tagna med min iPhone som saknar blixt as you know, så kvaliteten är verkligen inget att stoltsera med. Innehållet däremot!



Medverkade i André Wickströms program Lilla onsdag, som visas på FST (den finlandssvenska statliga kanalen) i maj. Återkommer med närmare datum när jag fått det.



Titta vilken fin väggbonad de gjorde. Nu återfinns det på min toadörr (of course).



På väg hem till Stockholm efter underbar helg i Helsingfors där Pontus, en av mina bästa och äldsta kompisar gifte sig. Som ni ser är det ett tjuvtaget foto av de där asdyra bilderna de tar på en när man går ombord. 5 euro insparat, tjitjing!



På det finska partyt på Berlins filmfestival bjöds det på bål som man hällde upp med en bastuslev (what else).



Med sin egen nationalitet som insats dricker min kollega Petter ölen som bjöds på den finska festen.



Vår underbara hjälpreda Anja och jag på väg in på galavisningen av If I Want to Whistle, I Whistle (en riktigt bra rumänsk-svensk samproduktion) på Berlins filmfestival.



Regissören Babak Najafi och huvudrollsinnehavaren Sebastian Hiort av Ornäs från filmen Sebbe, som vann Best First Feature i Berlin.



En något suddig Ruben Östlund (regissören till bl.a. De ofrivilliga) visar upp sin Guldbjörn (finaste priset i Berlin) för kortfilmen Händelse vid bank.



En av minst tio snarlika bilder från Berlinvistelsen. Som professionell klubbare har man lärt sig ett och annat tricks för att inte stå där lång i synen och tvingas vänta tills sista personen hämtat ut sin jacka bara för att garderobslappen råkat slinka omärkt ur partyväskan...



I agree