måndag, september 25, 2006

Allt om min mamma


Igår såg jag om Allt om min mamma eftersom jag ska recensera Almodovars nya Att återvända i Filmkrönikan nu på torsdagen. Än en gång fick jag det bekräftat: Allt om min mamma är en av de absolut bästa filmer som gjorts och lätt Almodovars stora mästerverk. Fantastiskt skådespeleri med Cecilia Roth i spetsen (hon kan verkligen gråta på ett trovärdigt sätt), en hjärtskärande berättelse, transvestiter med ett hjärta av guld (och transvestiter utan något hjärta), staden Barcelona, referenserna till Linje lusta och Allt om Eva som ger det hela en ytterligare dimension, jag kunde fortsätta hur länge som helst. Om du inte sett den, se den nu (jag är avundsjuk på personer som får se den för första gången) och om du sett den, se den pånytt!

1 Comments:

Blogger Johan Spegel said...

Hej Andrea

En liten kommentar till en av dina favoritfilmer...

Första gången jag såg Allt om min mamma tyckte jag att den var okej men inte särskilt märkvärdig. Det var framför allt en scen som jag tyckte var svårsmält. Men när jag såg om filmen några år senare upptäckte jag hur fantastisk den var. Men...jag hade fortfarande svårt för samma scen. Och scenen jag talar om är den mellan Cecilia Roths rollfigur och transvestiten på kyrkogårdstrappan på nunnans (Penelope Cruz) begravning. Vet du vilken jag menar? Den scenen är så dåligt skriven, regisserad och spelad att jag varje gång jag ser den får känslan av att den är tagen ur en annan film.

Är jag alldeles ensam i världen om den känslan?

4:53 em  

Skicka en kommentar

<< Home