Istället för Abrakadabra Oscarsnominerad

Jaaaa! Patrik Eklunds fantastiska kortfilm Istället för Abrakadabra är nominerad till en Oscar för bästa kortfilm. Så otroligt kul. Jag älskar verkligen den filmen, höll på att falla från stolen av skratt när jag såg den. Shemale!

DJ:setet på Göteborgs filmfestivals invigningsfest

Har varit nere i Götet i helgen, svinkallt men supernajs att träffa mina kompisar där och branschen på plats för festivalen. Förutom att jag i lördagens Studio Draken lämnade över stafettpinnen till Orvar (kul att det är åt det hållet den här gången), så var min huvudsakliga uppgift att dj:a på invigningen. Festivalen diggade det klezmer-techno-setet jag spelade förra året så mycket att de ville att jag skulle spela igen. Så sjukt kul, lade ner mycket tid på att bygga mitt 45 minuters set och att öva mig på mixande. Och 23.15-00.00 smällde det i Stora rummet på Trädgår´n. Det var mycket folk och bra dansstämningen och flera som kom fram och kreddade, så det kändes givetvis underbart. Dit hörde bl.a. självaste Leif Pagrotsky som kom fram efteråt och tackade stort och Christer från P3 (det är han på bilden). Då vet man att man lyckats, hihi. Har fått ett riktigt musikpepp av upplevelsen, ser fram emot att få gå ut och dansa i Berlin efter att festivalen är över.



Kolla in de snygga hörlurarna från svenska märket Urbanears (de finns i fjorton olika färger). Min bästis Oscar, som ofta förekommer här på bloggen, är en av grundarna och jag är sååå stolt över honom. Lurarna är bekväma, isolerande, har mick för iPhone (och riktigt najs sladd som inte är sådär gummiaktig som de brukar vara) och som pricken på i kan man seriekoppla in ett annat par lurar i dem så att en kompis kan lyssna på samma musik. Sehr gut! Finns att köpa bl.a. på den nyöppnade hörlursbutiken Yeadio i hörnet av Markvardsgatan och Tulegatan. Väl värd ett besök!

PS. Här är låtlistan på vad jag spelade. Eftersom det handlar om långa låtar så gick jag givetvis in och ut rätt friskt och lyckades till och med (hör och häpna) taktmixa en gång! Och Axel hjälpte mig infoga citatet där Tyler Durden säger "I want you to hit me as hard as you can" innan första låten. Tack för det, mr Boman.

3 Tage Wach (Reuter Fight Club edit) Lutzenkirchen
Victor Navorski Harrison
Neverending (M.A.N.D.Y. & Alexkid Remix) Damian Lazarus
Love bells (Kris Wadsworth Detroit Sleaze Remix) Hatikvah
Points - Radio Slave Edit (Digital Only) Danny Fiddo and Affkt
I'm Gonna Get You Nina Kraviz
Sunset (M.I.A. Remix) Mass_Prod
Quandaries Nhar
Sacrament Of Shamans (Original Mix) Goshva & Drive D & WestBoy
Karacho (Original Mix) David Keno
Der Rote Bill Kombinat 100

Fördomsprofilen i Christer i P3 i går

Jag hade varit framförsynt och tagit ledigt i går (dagen efter Guldbaggen), vilket gjorde att jag kunde vara med i Christer i P3 tillsammans med Marit Kapla, konstnärlig ledare för Göteborgs filmfestival. Vi medverkade i inslaget Fördomsprofil: Film, som går ut på att folk ringer in och får svara på en radda frågor vi ställer om deras filmsmak och filmintresse och därefter gör vi en analys på vem de är. Himla roligt att göra och på två av de tre lyssnarna lyckades vi verkligen exceptionellt bra. Tack, Marit! Bland annat lyckades vi tippa kusligt bra på Anna, som var 29 år och bodde i Göteborg, men hade bott i Trollhättan innan. Precis som vi sade. Och så kan jag givetvis inte låta bli att nämna att vi dessutom gissade rätt på alla de fem filmtrailers de spelade upp för oss som uppvärmning. Testa dina egna kunskaper om trailrarna här (scrolla ner lite) och lyssna på hela programmet här.

Directors Camp

Är inne i en extremt arbetsfylld period just nu, både på SFI med alla förberedelser inför Berlins filmfestival, men även i min egen firma med olika moderatorsuppdrag. Ska försöka hinna blogga ändå, det händer massor skoj under de kommande månaderna. Ett av moderatorsuppdragen som precis offentliggjorts ser jag extra mycket fram emot, nämligen Directors Camp. Det är ett initiativ från Film i Västerbotten där de under sista helgen i februari vill lyfta fem regissörer från regionen: Jens Jonsson, Patrik Eklund, Per Hanefjord, Allan Gustafsson och Ted Kjellsson. Bland dem finns Sundance-vinnare, Oscarsvinnare och Cannesvinnare. Under en dag ska jag intervjua varje enskild regissörer i en timme samt visa klipp från deras karriär. De är talangfulla regissörer allihop (Jens och Patrik känner jag bra sedan tidigare och är ett stort fan sedan länge), så det kommer att bli grymt. Och till på köpet får jag en helg i Skellefteå, en stad som jag med stor säkerhet kan påstå att jag knappast skulle ha besökt annars. Najs.

Liten intervju i Finska pinnar

Journalisterna på Radio Sisu har lyckats snoka reda på att jag ska spela ett set på Göteborgs invigningsfest på fredagen, så nu har de gjort en liten intervju med mig som sänds i kväll i programmet Finska pinnar. På finska. De frågade bl.a. vem mina dj-idoler är och då sade jag förutom Ricardo Villalobos och Richie Hawtin även DJ Åvik, världens bästa dj. En god vän och mannen som oöverträffat fått mig att gå in i musiken som en tok, fest efter fest. Senast med ett nio timmars (!) set i Falun i oktober och givetvis den legendariska spelningen vid stranden en midsommarmorgon när han spelade i drängskjorta, keps och med en grep i handen. Ojojoj, vad jag väntar på att få se honom på Bar 25 (som ska vara öppet "sista" sommaren i år. Igen.) eller en släpig eftermiddag på Panorama. Ask, believe, receive. Ni hittar några av hans set på hans blogg här.

Var på Morfar Ginko i lördags och fick en grundkurs i dj:ande av Axel Boman (fantastisk dj, technoproducent och han som skrev musiken till min favvofilm från förra året, Behandlingen). Körde igenom mitt set några gånger och känner mig riktigt varm i kläderna. Sånt sjukt pepp! Det blir de bästa Berlinlunk-låtarna från förra året, så jag hoppas att ni alla har chans att vara på plats och orkar stanna kvar till mitt sena set på stora golvet vid typ tre.

Precis som förra året så kommer jag att publicera låtlistan här på bloggen efter spelningen. För er som ska på Guldbaggen så spelar Petter, Andreas och jag (International Department Allstars) musik på efterfesten i kväll på Café Opera. Blir inte lika tungt som i Gbg, men några sköna låtar ska vi nog plocka fram.

Livet och Döden med mera

Yo! Tillbaka från ett långt underbart jullov. Hängde på lande (fint, eller hur?!) och badade isvak med familjen och läste böcker. Samt lyssnade på min ljuvliga brorsdotter Svea som så fort jag gick på toa stod utanför dörren och bankade och skrek "faster, faster". Vad mer kan man önska sig?

Har totalt snöat in på SR:s poddradioapp på min iPhone, lyssnar på radio hela tiden när jag är på väg. Åååh, hur kan man älska en manick så mycket som jag älskar min iPhone?! Har i alla fall hittat en massa bra program som jag aldrig upptäckt annars, t.ex. Biblioteket, Heliga familjen och mitt senaste fynd Livet och döden (tack för tipset, Mimmi). I Livet och döden diskuteras allt möjligt (som man hör av namnet) på ett intressant och ingående sätt. Senaste jag lyssnade på hade temat Ensamvandraren där bl.a. Jesper Kurlandsky (producent till Apan) var gäst. Verkligt fångande. Lyssna på programmet här! Så bra att grymme Eric Schüldt gjort hela 50 program, då räcker det i många långa t-baneresor mellan Kransen och Gärdet.

Stora mål

Som ni märker på mitt flitiga bloggande är jag fortfarande hemma sjuk. Nöff nöff. Och då har man ju tid att göra allt som man inte hinner annars. Konsumera media, städa datorn, läsa böcker. Ja, och tänka. Just nu sitter jag och kollar på Nobelfesten (förstås!), vilket alltid är härligt. Roligast hittills är att Anders Borg blev caught on tape med att sms:a. Haha.

Hursomhelst, det var det där med funderandet. Nobelfesten påminde mig om alla de mål jag halvt medvetet formulerat, de jag redan uppnått och de jag har kvar. Till de jag redan uppnått hör besök i New York, en egen fin lägenhet där jag ofta bjuder underbara vänner på middag, att jag träffat Peter Englund och att jag bott i Amsterdam och Berlin. Och förstås att mitt liv rent generellt är ännu mer fantastiskt än jag någonsin kunde föreställa mig när jag växte upp.

Bland målen som finns kvar hittar vi följande: att få gå på Nobelfesten, att få gå på Oscarsgalan, att träffa Martin Scorsese, att få sommarprata, att medverka i något av Filip och Fredriks program.

Nu är det bara ask, believe, receive som gäller.

Kobra om Norge och svenskhat

När jag och min chef var på väg till Island för ett nordiskt möte i mitten av november träffade vi Jane Magnusson på Arlanda. Hon var på väg till Oslo för att göra flera reportage om Norge och vad som händer där nu när de har alla sina oljemiljardär. Kobra är ju alltid välgjort och temat fascinerar mig stort, så jag har verkligen väntat på det här avsnittet. Och nu har det äntligen dykt upp på SVTplay (se programmet här). Det inledande reportaget om jeansmärket Anti-Sweden var bara för roligt. Om man lämnar in sina svenska jeans får man köpa nya norska jeans för 666 kr (givetvis, i detta dödsmetallens förlovade land) i stället för 999 kr. Så humor. Och samtidigt säkert rätt upprörande för svenskar. Som finländare kan jag se det hela lite utifrån trots att jag bott här i tio år, men jag vill gärna veta hur svenskar upplever faktumet att Norge nu gått om Sverige ekonomiskt. Att lillebror blivit storebror. Berätta gärna vad ni tycker.

The gest

Jag är fortfarande hemma sjuk och har uppenbarligen hur mycket tid som helst på mig att fundera på meningslösa saker. Som t.ex. vilken gest som är den absolut mest irriterande en kvinna kan göra i en dålig dokusåpa. Det finns många som stör sig på folk som gör citattecken i luften med fingrarna och dylikt, men jag har insett vad som är det absolut värsta någon kan göra för att få mig att infantilt och elakt döma ut den helt och hållet. Nämligen: att med plastnaglar på fingrarna sitta och gråta och samtidigt vifta med händerna framför ögonen som någonslags tork. Det är inte okej. Inte alls okej.

Sommarpratarna och Synecdoche, New York

Har varit hemma i dag med en rejäl förkylning (tror dock inte att det är nöffnöff), vilket givetvis har fuckat upp mitt dygn så att jag nu inte kan sova efter en hel dag i sängen. För att fördriva tiden bestämde jag mig för att äntligen se Charlie Kaufmans regidebut Synecdoche, New York. Bad mistake. Filmen var på sätt och vis helt genialisk i sin bisarra metametametalabyrint, men slutresultatet var ändå att jag kände mig ensam, förvirrad och ångestfylld. Borde ha lyssnat på Roger när han sa att man inte ska se den om man mår det minsta dåligt just då. Men man får vara tacksam för det lilla och just nu är jag djupt tacksam för att jag aldrig behövde recensera den. Vet helt enkelt inte vad jag tycker om den. Överhuvudtaget. Blev lite klokare av att läsa Roger Eberts recension, han är bara så jävla bra.

Som en skänk från ovan såg jag en trailer på programmet Sommarpratarna på SVT och gick genast in på svtplay och sökte upp programmet. Har nu sett de två första avsnitten och allt känns så otroligt mycket bättre. Vilket givande program. Man har alltså samlat fem personer som någon gång sommarpratat i P1 och föst ihop dem under en lunch. Resultatet är så nära man har kommit Dinner for Five i Sverige (läs mitt inlägg från mars 2007 om det programmet här), vilket i min bok är precis det jag vill se på tv. Människor som i lugn och ro pratar om intressanta, intellektuella och emotionella saker. Check it out, folks.

Behandlingen

Var på premiärfesten för Behandlingen (som tidigare hette Guidance och som jag skrivit om flera gånger förut här på bloggen) i måndags. Filmen är fantastiskt bra, konstig och intressant och oförutsägbar. Har premiär på fredagen, gå och se den då! Tillsvidare kan ni se trailern nedan.



I samarbete med Filmtrailer.se

Festen hölls i den lokal som tidigare var Astoria på Nybrogatan. En lokal bestående av flera nivåer, vilket var perfekt för en premiärfest där folk minglar som tusan. Axel Boman (dj, konstnär och kompis) som gjort den suggestiva musiken till filmen, spelade skivor tillsammans med Petter och Kornel, så många av mina kompisar från klubbvärlden var där och hängde. Rätt bisarr kollision av två världar eftersom mina jobbkontakter och mina "vi dansar tillsammans sju på morgonen till tysk miminalistisk knulltecho"-polare plötsligt befann sig på samma ställe. Anyway så berättade jag för Axel att jag ska dj:a på hela två olika filmrelaterade evenemang i början av nästa år (soon you´ll find out where) och han erbjöd sig genast att ha en crash course i dj:ande för mig i Morfar Ginkos källare nästa vecka (han är musikansvarig där). Så fett! Nu ska jag slå alla med häpnad med min förmåga att mixa. Typ. Ska bli sjukt roligt i alla fall, det var ju så galet najs att spela på Göteborgs filmfestivals invigningsfest i år (läs mitt inlägg om det här).

Modern Family

Jag kan inte ens komma ihåg när jag varit så peppad på en ny serie som jag nu är på Modern Family. Alex (som jag jobbade med på Filmkrönikan) tipsade om serien för några veckor sedan och när jag hälsade på min kompis Balint stannade han och jag hemma en fredag kväll för att kolla på alla avsnitt. I Amsterdam. Ni förstår nivån.

Serien är en sitcom om en familj, eller snarare tre familjer. Pappan (som spelas av han som spelade Al Bundy!) och hans nya unga fru med son, dottern med man och tre barn och sonen med partner och deras nyadopterade flicka. Från första sekund diggar man karaktärerna och tycker man känner dem, det är sjukt roligt och hjärtevärmande och trovärdigt. Hela tiden. Min personliga favorit är dotterns man Phil, en kille som helt enkelt försöker alldeles alldeles för mycket. Gör ert allt för att se den här serien, bryt lagen om det behövs (om man lyckas gå via en amerikansk server kan man se hela episoder på ABC:s hemsida). Det är det värt.

Cinema-intervju

Emma Gray-Munthe var hemma hos mig i kväll och intervjuade Roger Wilson och mig för ett kommande nummer av Cinema. Vi snackade om nollnolltalets filmer och vad som utmärker det senaste decenniet samt diskuterade hur filmerna och tittandet kommer att se ut i framtiden. Spana in nästa nummer för att se intervjun. Jag känner ju Emma och Roger sedan länge, men vi ses inte så ofta och det var verkligen en intellektuell och populärkulturell kick att hänga med dem. Inte så att mina polare är anti-intellektuella eller något sådant, men det är något helt annat att snacka med folk i samma bransch, folk som hänger med i filmvärlden, tv-världen och bloggvärlden. Både skriver (givetvis) superba bloggar som ni kan läsa här: Emma och Roger. Emma hajpade än en gång Spike Jonzes Where the Wild Things Are. Faan, vad jag väntar på den filmen, missade den på Stockholms filmfestival (se trailer här, inbäddningen är "deaktiverad på begäran" på YouTube).

Och Roger och jag snackade förstås som vanligt om Berlin och jämförde tempot i Berlin med tempot i New York. Och då påmindes jag om att jag för några veckor sedan fick veta att jag ska till New York i jobbet i april. Tjohoo! Även om jag lovat mig själv att inte resa så mycket nästa år (har varit på resande fot 14 gånger sedan jag flyttade hem från Berlin i mars) så vet jag redan nu att jag ska till Berlin på filmfestivalen och som sagt till New York. Och förstås Cannes. Och givetvis till Berlin för öppningen av Bar 25 i april (ja, de ska ha öppet en "sista sommar". Igen. Snacka om pojken som ropade varg...). Jaja, det är väl bara att lita på min far som med många års erfarenhet ruskade på huvudet när jag förklarade att det nog kommer att bli lugnare nu. As if.

November - check!

Hör och häpna, jag har överlevt november. Som ni har märkt har jag inte uppdaterat bloggen under hela november och orsaken stavas tidsbrist och energisparande. Har varit utomlands fyra gånger och haft en hel del uppdrag på sidan om mitt vanliga jobb. Inte en lugn stund. Underbart och korkat och inget jag kan rekommendera, men samtidigt spännande och givande. Till höjdpunkterna hör dans på Panoramabar en söndagseftermiddag, tvättning av en tvätterska på Helsingfors äldsta vedeldade offentliga bastu, bad i Blåa lagunen på Island och en riktig walk down memory lane i Amsterdam (där jag bodde 2002). Därtill besök av min far och hans tantvän, medverkan i en panel om finlandssvenskan och moderatorsjobb för SFI och Stockholms filmfestival. Och förstås Morgonpasset Helg som vanligt. Ja, och så har inte mindre än två killar betett sig sinnessjukt svinaktigt mot mig. Men jag lever och har hälsan och njuter så inni helvite av att sitta i soffan och blogga med ett glas rödvin i handen. Rimfrost utanför och levande ljus i fönstret, myyys.

Nollnolltalets 20 bästa filmer

Fick ett mejl av min vän och branschkollega Emma Gray-Munthe där hon undrade om jag ville lista de 20 bästa filmerna från 00-talet för bloggen Nollnollfilm. Det ville jag givetvis, jag älskar ju att göra listor av alla de slag. Förra veckan skrev jag t.o.m. en lista på matinköp som jag sedan mejlade till mig själv på jobbet för utskrivning. Det är nästan lite sjukligt...

Men det var inte alls det jag skulle tala om, utan nollnolltalets 20 bästa filmer ju. Hade stora problem med att välja. Efter att ha gått igenom vad som egentligen gjorts sedan 2000, hade jag en lista på 68 titlar. Som skulle bantas ner till 20 titlar och dessutom rangordnas. Nåja, ettan var jag i alla fall på det klara med: Ulrich Seidls Import/Export. För att se resten av listan, kolla här. Jag skäms över att listan bara innehåller en kvinnlig regissör (Susanne Bier med Efter bröllopet) och en kvinnlig samregissör (Valerie Faris med Little Miss Sunshine) och att det inte finns någon svensk film med på listan, men när jag gallrade var jag tvungen att följa mitt hjärta, så enkelt är det. Listan innehåller i alla fall en finsk film (Fruset land) och hela fyra animerade filmer, samt endast sju amerikanska filmer. Och så är det rätt bra genrespridning på det hele. Alltid något...

Popakuten i Morgonpasset Helg

Nu börjar jag bli lite varm i kläderna i mitt extraknäck på Morgonpasset Helg. Sitter med i deras Popakut ungefär varannan vecka och ger filmtips till olika personer eller grupper som har ett problem. Ett problem som givetvis kan lindras med hjälp av populärkultur. Första offret var Christer Fuglesang som jag politiskt inkorrekt nog bl.a. uppmuntrade att knarka (lyssna på det här), andra gången var det de stackars svenska fotbollsfansen som sjunkit ner i förtvivlan över EM:s icke-varande för Sverige (dem rekommenderade jag bl.a. att se film om förintelsen för att få perspektiv på allvaret i det hela (lyssna på inslaget här). Och söndagens program avslöjar jag förstås inte temat på än, men det kan ni lyssna på när det sänds 08.05-11.00 (tror Popakuten brukar ligga kring niotiden) eller senare på hemsidan här. Avslutningsvis vill jag ge en heads up till Soraya, som är en riktigt bra programledare (och fin människa)!

Fanatic på besök hemma hos mig

Förra helgen var modebloggen Fanatic hemma hos mig och intervjuade mig och tog bilder. Givetvis superkul att få välja ut outfits och modella lite, men det bästa av allt var att jag kvällen innan städade min lägenhet och garderob så otroligt pedantiskt att det nu råder en preussisk ordning överallt. Klänningar som hänger i färgordning, I kid you not. Kolla gärna in resultatet här. Jag gillar alla bilder, men favoriterna är nog den ni ser här med paraply (och min supernygga tröja från 28Street) och den med regnrocken från Ivana Helsinki och mina glada stövlar från Kina.

Prinsessa på Roms filmfestival

Tillbringade första delen av veckan i Rom tillsammans med temat bakom Prinsessa: regissören Teresa Fabik, producenten Sandra Harms och skådespelarna Zandra Andersson, Moa Silén och Christian Magdu. Det var min första arbetsresa som ensam representant för SFI och allt gick bra (trots att den italienska organisationsförmågan är ett skämt) och teamet var nöjda, så jag är glad. Jag orkar inte ens göra en utläggning om hur mycket jag ogillar Italien här, har tjatat tillräckligt mycket på alla mina stackars kompisar, men min förvåning över hur detta u-land får vara med i EU har förstärkts. Så jävla sweet att bo i Sverige där jag delar de mesta av värderingarna och där begrepp som solidaritet och samhälle (och infastruktur!) har en betydelse. Och där männen för det mesta är både jämlika och inte så fulla av sig själv. Och långa. Nåja, nog om detta. Om ni vill läsa en längre utläggning om varför jag ogillar Italien kan ni läsa mitt inlägg om Erik Gandinis dokumentär Videocracy här.

Vi hann i alla fall med en hel del sightseeing trots att vi bara var där två dagar, så tänkte dela med mig av lite bilder.


Moa och Zandra framför Fontana di Trevi, fontänen där Anita Ekberg badar i Fellinis Det ljuva livet. Vilka stjärnor!


Sandra och Moa framför Colosseum


Vatikanen


Rökt buffelmozzarella, bisarrt gott!

Äntligen!

Ojojoj, vad mycket fantastiskt som har hänt de senaste veckorna. Man tackar ödmjukast universum för dessa ynnester. Förutom att jag fick min iPhone i fredags (vilket givetvis överskuggar absolut allting i pepp! Känner på mig att jag kommer att återkomma till detta väldigt många gånger...) så installerade jag med stor hjälp av min kära vänner (tack killar för att ni finns!) i förra veckan Oscars ljudsystem hemma i min lägenhet (får låna det medan han bor i Kina). Så nu har jag fett ljud både när jag tittar på film och tv och när jag spelar musik. Vilken lycka! Även om jag vet mycket väl att man klarar sig bra även utan uppstyrd teknik (vilket t.ex. var fallet i Börlin), så är det ju bara en så gigantisk tillfredsställelse att just nu sitta i soffan och blogga på tv-skärmen via trådlöst tangentbord, samtidigt som jag lyssnar på radio i högtalarna. Hög standard.


Och även i den sociala biten av livet har stora ting skett, jag har nämligen äntligen träffat min stora idol. Den svensk jag mest av allt velat träffa. Jag snackar förstås om mästaren Peter Englund! En grandios intellektuell, vars böcker är så utsökt skrivna att det är en ren njutning att läsa om 1700-talsslag eller gemets historia. Och hans insats i Världens modernaste land var bara så intelligent och rolig och full av pondus. Det enda tråkiga med att ha träffat honom är att det nu plötsligt inte finns någon svensk person som jag verkligen verkligen vill träffa som jag inte träffat. Men det dyker nog säkert upp någon snart.

Efter tio på Fyran i dag

Nu är jag riktigt sent ute med den här posten, men så kan det gå. Ska vara med i Malou von Siwers program Efter tio i dag och snacka om Julie & Julia, matlagningsfilmen med Meryl Streep och Amy Adams med den oförglömliga pressbilden. Jag är med elvatiden enligt producenten om det är någon som vill kolla lajv. Till min stora glädje fick jag ett paket med kläder från min underbara sponsor 28Street för någon vecka sedan, så jag har en ny alldeles härlig klänning att ha på mig (gå in på sajten och sök upp klänningen Polina i den nya kollektionen). I kväll ska Camilla och jag gå på premiären av Ulf Malmroos Bröllopsfotografen, så då passar det extra bra att vara sminkad och uppfixad redan innan lunch. Kul för en nuvarande kontorsråtta med lite glamour, men herrigud vad glad jag är över att det här inte är mitt liv längre.

Uppdatering: se klippet där jag är med här. Och så kan ni kolla in min klänning nedan. Monica Ahlbergs chokladkaka lagad av Julia Childs recept var förresten helt makalöst god!