Jag listar bästa, roligaste, sexigaste...

Fick äntligen lite tid över att göra diverse listor som nu lagts upp på Filmkrönikans webbsida. Favoritskådisar, bästa filmerna i år, roligaste replikerna, sexigaste skådisarna (bland annat bildens Paul Walker... vet att det inte är creddigt att tycka det, men kom igen, Paul i badbyxor i Into the blue, how could anyone resist?) och de bästa europeiska filmerna de senaste åren är några av ämnena för de hittills 13 listorna. Listbanken ska byggas på kontinuerligt och de ska lägga upp bilder, men så här ser den ut till att börja med.

Metro: Monster House, The Grudge 2 och F.O.U.

I dagens Metro har jag skrivit en halvlång recension om musikalen Förortsungar (det mystiska F.O.U. i rubriken) och några kortisar om The Grudge 2 och Monster House (bilden). Man kan läsa dem här.

Mina tips på festivalfilmer

Nu har Stockholms filmfestival släppt biljetterna till årets festival och de bästa filmerna kan ju ta slut rätt fort, så det kan löna sig att köpa upp sig på det man absolut vill se redan nu. Du kan boka direkt på festivalens hemsida. Jag har bara sett The Science of Sleep och Little Miss Sunshine av årets filmer, men här kommer mina tio tips (ingen inbördes rangordning) på filmer jag tror att det kan vara najs att ha sett först av alla:
1. Little Miss Sunshine (ja, jag vet att den har vanlig biopremiär rätt fort efter festivalen, men det skadar inte att vara bland de första att se årets överlägset skönaste feel good/indie-film. Steve Carrell springer så roligt!)

2. Shortbus (festivalens öppningsfilm i närvaro av regissören John Cameron Mitchell. Om du inte orkar betala 120 kr, lönar det sig att köpa biljett till någon av de andra föreställningarna. Filmen är mest omtalad för att skådisarna knullar på riktigt, men som jag förstått är det inte filmens enda kvalitet... Går inte att lägga upp trailern eftersom youtube censurerat den...)
3. The Science of Sleep (Eternal Sunshine-regissörens nya med Gael Garcia Bernal är knäpp och sevärd, läs mer om den i ett tidigare inlägg)

4. Sherrybaby (indiefilm med Maggie Gyllenhaal som ensamstående morsa som precis kommit ur fängelset. Maggie är en av mina favoriter, vilket jag inte är ensam om att tycka, så allt hon gör är sevärt)

5. Cocaine Cowboys (dokumentär om kokainhandeln i Miami, alltså Scarface på riktigt i princip. Dessutom sjukt kool titel.)

6. Black Gold (alla filmer i Collagesektionen brukar vara intressanta, dokumentärer regerar nuförtiden. Denna handlar om den smutsiga världshandeln med kaffe)

7. A Scanner Darkly (Richard Linklaters nya baseras på roman av Phillip K. Dick och är gjord med samma teknik som Waking Life. Och så är Robert Downey Jr med. Bör ses.)

8. Clerks 2 (Kevin Smith har aldrig riktigt fått in någon fullträff efter Clerks, men det är alltid alltid kul att se hans filmer och jag ser fram emot att möta Dante igen)

9. Snapphanar (killarna bakom Storm, som jag gillade svinmycket, är tillbaka med storslaget actiondrama om snapphanarna på 1600-talet. Bilderna i trailern ser otroligt lovande ut, kolla in den här.)
10. The Host (Sydkoreas mest sedda film i år, Sydkorea har ju varit det nya Japan i flera år redan så det är alltid lönt att kolla in vad grannarna till jordens mest komiska diktator håller på med).

Filmkrönikan: Babel, The Grudge 2 och F.O.U.

Nu har dagens program kommit upp på webben och du kan se det och ett tio minuters eftersnack här. Tycker det här med eftersnack funkar bra, det blir en annan sorts stämning i studion som jag ska försöka ta med mig in i det "riktiga" programmet. Mikael Nyqvist är dagens gäst och vi har snackat om Alejandro Gonzalez Iñarritus nya film Babel, som verkligen är det bästa jag sett på bio i år. Jag recenserar också familjemusikalen Förortsungar och skräckisen The Grudge 2. Efter programmet åkte Mikael, Helena och jag tåg upp tillsammans och under ett ivrigt öldrickande i bistron gick de tre timmarna i en rasande fart. Mikael var både sympatisk och intelligent och det var ett grymt kul och intressant samtal vi hade, alltid härligt att få snacka film med människor som är passionerade.

Studio 60 on the Sunset Strip

Precis när jag skulle publicera inlägget nedan så slutade bloggers server att fungera, så här kommer det något försenat:

Inser att det lite väl dekadent att sitta och blogga fyratiden på natten (den moraliska gränsen går väl på något sätt kring kl 1, eller?), men vad ska man göra när sömnen inte vill infinna sig och det finns "vettiga" saker att göra= blogga. Har ångest över att jag inte uppdaterat min blogg nästan alls de senaste veckorna utan istället ägnat mig åt att inreda min nya lya och eftersom ångest är en känsla som växer exponentiellt (eller vad det nu heter) varje nattlig timme som går (lite som Richterskalan typ) så måste jag ju per definition må bättre om jag angriper en av orsakerna till ångesten (hm... I wish att icke-bloggande alltid var roten till ångest, det brukar tyvärr oftast vara både mer odefinierade och sjukt mycket jobbigare orsaker bakom min ångest, men man ska vara tacksam för det lilla). Hur som helst så surfade jag in på Martin Gelins blogg tidigare ikväll och blev då påmind om Vita Huset-skribentens nya tv-serie Studio 60 on the Sunset Strip, en serie jag sett fram emot sedan jag skrev om den i våras när jag jobbade på tv-feber.se. Serien handlar om produktionen av en sketchserie som också har titeln Studio 60 on the Sunset Strip. Nu har jag kollat på första avsnittet och jag gillade definitivt det jag såg. Smart manus, rappt tempo (grymt att de tillåts snacka i munnen på varann) och skådisar som spelar sig själva (som också är en av de miljoner grejer jag diggar med Entourage). Huvudrollerna görs av Matthew Perry, Amanda Peet och Bradley

Hallström får hederspris. But why?

Kan förvisso nästan ångra lite att jag i en PM-intervju tidigare i höst sade att Lasse Hallström är den mest övervärderade regissören, men han är ju verkligen varken värst bra eller intressant, det måste ni hålla med om. Sedan underbara Gilbert Grape har han enligt mig inte gjort något av värde och det är bara för PINSAMT att Stockholms filmfestival ska ge honom en Lifetime Achievement Award i år. Vadå achievement? Att ha gjort sliskfilm med Juliette Binoche och sentimental smörja med Jennifer Lopez? Fast visst är det ju en achievement att lyckas göra den überfantastiska boken Sjöfartsnytt till en på sin höjd halvbra film trots medverkan av superskådisarna Kevin Spacey, Julianne Moore och Cate Blanchett. Efter det riktigt misslyckade valet av kolatorsken Oliver Stone år 2004 hade man hoppats att festivalen skulle skärpa till sig. Ja, ja, jag jobbade då och ja, jag skäms fortfarande varje dag. Det enda roliga med det valet var att Stones öppningsreplik när jag träffade honom på festen till Alexander (en film som by the way borde användas som avskräckande exempel på vad kokain kan göra med en människa) var "I´m so fucking wasted". Ha ha. "Aren´t we all, mr Stone" var mitt överslätande svar och när han frågade vad jag tyckte om filmen svarade jag undvikande som en sann politiker "We are so happy to have you here". Kunde ju inte direkt säga att det var det absolut värsta jag sett på åratal. Enda orsaken att jag inte gick ut från salongen var att Stone satt två rader från mig och chefen ännu närmare. David Cronenberg som mottagare av Lifetime Achievement förra året var ju en fullträff oberoende av vad man tycker om hans perversa kött möter maskin-filmer, men Hallström... På riktigt, vad håller ni på med?

Vuxenkonsert med George Michael

Var på George Michaels konsert i Globen igår. Rätt slak efter min inflyttningsfest som slutade sex på morgonen (tack alla ni älsklingar som var där och gjorde det till den roligaste festen någonsin), men Georges dansanta låtar och publikens pepp gav mig energi att vicka på rumpan hela kvällen. Mycket "ooh, baby baby", applåder och en fet skärm med koola animationer, jag älskade konserten. Han spelade de flesta låtar man ville höra och blandade snabbare grejer med ballader, vilka funkade utmärkt. Mitt i konserten (som började en halvtimme efter utsatt tid= 20.00) var det en 20 minuter lång paus under vilken man kunde dricka en bärs och snacka om hur bra det var. Vi hade ståplatser och det fanns ordentligt med plats att dansa fastän vi stod rätt nära scenen. Allt det här uppskattade jag stort, det var en riktig vuxenkonsert för 30+ medelklassen som skulle upp och jobba nästa dag. Skönt att konsertarrangörer äntligen börjar förstå att ge publiken vad den vill ha, vem fan orkar vänta i flera timmar och genomlida ett hemskt förband, för att sedan trängas och halvsur bege sig hemåt efter midnatt? När George slutade med Careless Whisper och Freedom visste min lycka inga gränser, sååå bra!

Metro: Reuters ruta, Djävulen bär Prada och Vilddjuren

Det är min vecka i Metro, så det är min tur att dissa och hylla och jag tar ju förstår min chans att tjata om Borats storhet och annat livsviktigt. Dessuto recenserar jag Vilddjuren, i princip en sämre version av förra årets Madagaskar och Djävulen bär Prada som får "vilken inbiten flata som helst att köpa höstens trendigaste pumps". Inte för inte är det ju stylisten som klädde kvinnorna i Sex and the city som valt ut de läckre kläderna i filmen. Och så påpekar jag att Anne Hathaway (bilden) verkligen är den nya Julia Roberts, vilken charm!

Ett öga rött-filmatiseringen

Var på ett möte med Fredrik Wikström från produktionsbolaget Tre Vänner häromdagen. Eftersom jag totalsågat hans kollega Mikael Hjorths film 7 miljonärer kände jag mig som en förrymd brottsling när jag smög omkring i lokalerna, men Mikael höll sig som tur inne på sitt rum. Om några år kommer jag knappt att kunna träffa någon i den svenska filmbranschen, det mesta som görs inbjuder ju tyvärr till ofrånkomliga sågningar. It´s a dirty job bla bla bla.

Hur som helst så träffade jag Fredrik för att han producerar filmatiseringen av Jonas Hassen Khemiris roman Ett öga rött. Under Stockholms filmfestival i slutet av november ska jag vara moderator för en work-in-progress om filmen tillsammans med honom och filmens regissör Daniel Wallentin, vilket ska bli riktigt kul och spännande . Filmen har premiär först i augusti nästa år och jag tror att den kommer att bli något extra, så det är grymt att få vara med på ett hörn. Daniel vann festivalens kortfilmspris 1 km film 2005 och gjorde kortfilmen Mebana med pengarna. Jag tycker Mebana visade att vi har att göra med en riktig begåvning, både i historieberättande och filmtänk och när Fredrik visade den "säljvideo" han och Daniel gjort när de sökte finansiering till Ett öga rött blev jag absolut övertygad. Kom och kolla själv torsdagen den 23 november kl 17 på Nordic Light Hotel, så får du se scener från filmen och höra killarna berätta om hur de skaffade fram pengar, hur de adapterat boken till film och hur det var att jobba i ett filmteam där nästan alla är långfilmsdebutanter.

Michael O´Flatley...

Kollade precis än en gång på avsnitt 2 av första säsongen på Extras, Ricky Gervais helt suveräna serie. I det avsnittet ljuger han om att han är katolik för att få en dejt med en tjej, men det visar sig att hon tagit med honom på bibelstudie istället. När prästen i studiecirkeln frågar Rickys karaktär vad dennes familjepräst hette, svarar han "Michael Flatley, no I mean, Michael O´Flatley". Så hysteriskt roligt, speciellt som jag alltid haft en underlig fascination för Michael Flatley. Why? Han lever i något helt warpat parallelluniversum tillsammans med personer som Joe Labero, that´s why! Kolla in Extras om ni missade den när den gick på SVT, stundvis är den t.o.m. bättre än the Office. PS. När jag skulle välja bild till det här inlägget valde jag mellan en bild där Flatley i skinnjacka (barbröstad) går med eldsflammor i bakgrunden a la Nicolas Cage i en dålig actionfilm och en bild där han dansar sidlänges i skinnbyxor (än en gång barbröstad) medan han pekar upp i himlen. Den mannen har inte en gnutta självdistans, inte en gnutta! Till slut förstod jag dock att jag måste välja bilden där någon expert på Photoshop (hm...) har satt Darth Vaders hjälm på honom. Lord of the Dance, Lord of the Sith, same same but different.

Dieselfest och Spy Bar

Det är alltid de där kvällarna man inte planerat som blir bäst. I fredags ringde min polare Håkan och frågade om jag ville hänga med på en fest som klädmärket Diesel ordnade och jag var förstås game som alltid. Festen bestod mest av att snygga människor stod i en stor lagerlokal och drack gratis sprit och lyssnade till semibra musik med usel akustik. Som vilken Vicefest som helst alltså. Men där var många jag kände och mycket gratis sprit (we like gratis), så vi beslöt oss att ge festen en chans. Och det ångrar jag absolut inte, jag hade roligare än på länge. Kvällen fortsatte på Spy Bar och jag använde min k800i flitigt. Nedan ser ni resultatet (OBS! Lägg märke till att jag ser likadan ut på alla bilder).

Min kompis Henke, mera känd som dj:n RBW-Henke. Tack vare honom slapp vi förnedra oss utanför Spy Bar, det var bara att glida förbi och vinka till publiken (nej, jag vinkade inte till publiken, jag vinkade till en kompis...).

Mötte en mycket förfriskad (läs aprak) Fredrik Strage, som sa att han tycker Filmkrönikan är jättebra nu, att jag är grym där och att han gillar vad jag skriver i Metro. Jag blev så galet glad, värderar verkligen Fredriks åsikt eftersom han enligt mig är en av de tre bästa skribenterna i Sverige inom populärkultur (de andra är Mattias Dahlström och Kristoffer Poppius, båda kolleger till Strage på Dagens Nyheter. DN regerar!) Har förresten en bild där han ser asplakat ut, men tyckte den där han ser skiträdd ut var ännu roligare.

Mötte till min stora glädje min fd kollega Mogge, som nu leder Cash på TV400, det programmet jag blev erbjuden innan jag fick Filmkrönikanjobbet. Ja, och så är han ju proramledare på det där lilla programmet Idol på fyran... Killen till höger är Pelle Porseryd, hot shot-producent på fyran, som nu nästan blivit het efter att han klippt av sig sin flottiga bratfrisyr.

Mattias (dj Yallow) har jag känt i princip sedan jag flyttade till Stockholm, vi brukade alltid hänga på hans drum n bass-klubb dB när den var i Mangos källarvåning våren 2003. Oh, happy times!

När vi anlände till Spy Bar gick jag rakt på kanalchefen Johan Kleberg och som vanligt var jag tvungen att ge honom en lite miniutskällning/tillrättavisning om hur han (miss)sköter delar av sitt jobb och tappar bort viktiga viktiga presenter han fått av undertecknad. Vet inte vad det är som gör att jag alltid blir en skollärarinna och han en skamsen skolpojke när vi ses ute, men jag gillar det!

Stockholms perversaste belgare, Njutafilms Nicolas Debot (kolla in hans grymma dvd-butik på David Bagares gata 26B)

Andreas "Rallarsving" Halldén är alltid lika gosig. Brottare är vana vid fysisk kontakt, så det blir alltid kramar med honom och Musse. Jag gillar kramar!

Actionmagasinet Transitions chefredaktör och tillika min bästis Oscars rumskompis, Neuman (masen nr 1: sur, men ändå glad). Med glasögonen kunde man se verkligheten i 3D (äntligen!), precis som med glasögonen i Science of Sleep.

Min efterträdare, Stockholms filmfestivals programansvarige George Ivanov. Har fått smygkolla på programmet för årets festival och det ser grymt ut. Torsdagen 26 oktober släpps biljetterna, kolla in programmet fr.o.m. då här.

Tack för en grym kväll, Håkan!

Trenchcoat och peruk, det är det "sejnaste". T.o.m. när du är dyngrak och din kompis försöker släpa iväg dig från McDonald´s kl 5 en söndagsmorgon.

Jan Guillou på Ett herrans liv

I fredags var jag och kollade på inspelningen av Ett herrans liv när Jan Guillou var gäst. Det är kul att gå på inspelningen i studion eftersom den brukar hålla på ca 2,5 timmar medan det färdiga programmet ju är bara 45 minuter, så det är en hel del som klipps bort. F & F snackade rätt mycket om Guillous privilegierade uppväxt och den var jävligt, ja, privilegierad. De hade tjänstefolk hemma och han hade ett eget lekrum med rutschkana. Han tillhörde alltså "rutschkaneöverklassen", som Fredrik mycket träffande påpekade. Filips kommentar om att Guillous kunde ha haft en neger som husdjur föranlädde Fredriks myntande av begreppet "sommarneger". Ja, det är sjukt politiskt inkorrekt, men samtidigt sjukt kul. Vi får se om de klipper bort det. Guillou var faktiskt sympatisk och han har gjort en hel del grejer jag inte var helt på det klara med, som att tillbringa 5 månader i isoleringscell som politisk fånge (det var två saker som fick honom att klara av det: hat och masturbation) och skriva en porrnovell som involverade en dvärg (tyvärr glömde han den på ett hotellrum i Prag innan den kunde publiceras). Gårdagens final av 100 höjdare var en fest och förstärkte min förvissning om att jag kommer att ha mycket mycket svårt att klara av måndagskvällarna utan en dos av Filip och Fredrik, så hoppas Ett herrans liv börjar snart. Och att de gör en till säsong och då tar mitt tips på gäst på allvar: jag vill se Dolph Lundgren! Kan han tala svenska, hurdan är han, vilket universum lever han i? Dessa frågor kräver ett svar!

Metro: Stormbreaker, The Guardian och Elementarpartiklarna

Har flyttat i helgen (go Kransen!) och därför inte uppdaterat bloggen. Men har gjort allt möjligt bloggvänligt, så ikväll ska jag lägga upp smarrigheter som rapport från inspelningen av Ett herrans liv med Jan Guillou och bilder från Dieselfesten i fredags (bl.a. på en asplakat Fredrik Strage). Så, have patience my friends...
I fredagens Metro recenserade jag tre filmer, The Guardian, Elementarpartiklarna och ungdomsfilmen Stormbreaker, som jag överraskningsvis faktiskt gillade. Huvudrollen Alex Pettyfer är lammkött när det är som bäst, snygg, charmig och typ 17 år gammal... Du kan läsa recensionerna här.

Borat Movie Film

JAAAAAAAAAAAAA!!! Borat: Cultural Learnings of America to Make Benefit Glorious Nation of Kazakhstan är officiellt världens roligaste film. Någonsin! Jag har ont i ansiktet efter att ha vrålat av skratt från början till slut. Jag höll på att dö när förtexterna satte igång, det var så vansinnigt komiskt. Och sedan fortsatte det så i en och en halv timme. Borat sprutar oneliners som en trädgårdsslang som löpt amok och lyckas göra allt, och då menar jag ALLT, det sjuktaste du någonsin kommit på. Och allt det som vanliga dödliga icke-genier som man själv aldrig skulle kunna komma på.
Vill inte avslöja för mycket, men kan berätta att Borat blir kär i Pamela Anderson för att hon har "an asshole lika a 7 year old" och därför beger sig ut på en road trip i en gammal glassbil genom hela US and A. Han hinner träffa en sköldpanna (Is this a cat in a hat?), nakenbrottas med sin feta producent, visa upp sina "anti-pants" och jämföra en kvinnas blygdläppar med "a wizard´s sleeve". Behöver jag säga mer? Is nice! I like!

The Science of Sleep

Trots en förkylning blandad med vagt illamående i morse, hoppade jag på blåa linjen och åkte ut till Filmstaden i Råsunda för att se en tidig pressvisning av The Science of Sleep. Man kan ju inte missa att vara en av de första med att se Michel Gondrys nya. Filmen handlar om Stéphane (Gael Garcia Bernal) som flyttar in i en lägenhet i Paris och börjar på ett astråkigt jobb. Han har svårt att skilja på dröm och verklighet och bygger olika apparater och grejer av cellofan och sånt... Som min kollega Göran Everdahl uttryckte det "Den här filmen borde ha sponsrats av Panduro hobby".
Jag gapskrattade ordentligt och ofta och surrealismen kände inga gränser. The Science of Sleep var inget mästerverk enligt mig (jag gillade ju inte heller Eternal Sunshine of the Spotless Mind lika sjukt mycket som alla andra), men innehöll så otroligt många bra idéer och scener och träffande kommentarer att jag blev helt lycklig. Definitivt en film man bör se.

Filmkrönikan idag: Scoop, The Guardian och Elementarpartiklarna

Nu har dagens Filmkrönikan (pgm 5, det tredje jag medverkar i) kommit upp på webben. Se det här. Gäster är Måns och Felix Herngren och filmerna som recenseras är Woody Allens nya Scoop med Scarlett Johansson, boot camp goes out to sea-rullen The Guardian med en åldrad Kevin Costner (he is still alive... and allowed to make movies...) och en struttande Mr Demi Moore (Ashton Kutcher alltså) och så tyska Elementarpartiklarna som handlar om två bröders olika sätt att approacha ångestrunkande, typ. Bygger på känd bok av Michel Houellebeqc och innehåller massor hippiehat, vilket jag gillar, he he. Påminner mig om lysande South Parkavsnittet Die, Hippie, Die (s9e2) där Cartman klädd i Anticimexkläder utrotar hippier som bildat trumcirklar på bakgårdar och gjort andra hemska saker som hippier gör.
Uppdatering: det finns 15 min eftersnack om filmhumor med Felix och Måns på webben, kolla in det här.

Felix & Måns och Filip & Fredrik

Vi spelade in morgondagens avsnitt av Filmkrönikan igår och gäster var Felix och Måns Herngren. De var förstås supersympatiska och roliga och det känns som att programmet kommer att bli riktigt bra. Efter inspelningen fortsatte kamerorna att rulla, så jag tror att det kommer att komma upp någonslags "eftersnack" på webben också. Man kan ju hoppas att Felix' diss av Richard Hobert kommer med...
Såg förresten Varannan vecka och tyckte den var askul. Bo på Söder och jobba med media, känns det bekant eller? Fast jag håller med min modemedvetna kompis Stina från magasin Café att Felix är lite fel stajlad, typ fem år fel. Mindre långt hår och mer mustasch I say. Anyway, scenen i Varannan vecka där Måns karaktär går loss på en blomkruka i ett idylliskt villaområde är briljant spelad.
Tog ett snabbt glas vin med killarna på tågstationen efteråt (se bilden) och då passade Felix och jag på att snacka om den nya säsongen av Ett herrans liv som håller på att spelas in nu. Felix regisserar sketcherna precis som förra gången. Jag ska gå och kolla på inspelningen på fredagen, då är det Jan Guillou som är gäst. Ska bli najs. Tydligen har någon annan regisserat sketcherna för Felix och han "började bråka efter bara någon minut".
Felix berättade också att Filip och Fredrik var svårt magsjuka under inspelningen av finalavsnittet av 100 höjdare, så det ska bli intressant att se om det är med några spyor på måndagen. Skulle vara typiskt dem. För er som inte känner mig måste jag klargöra en sak: jag älskar Filip och Fredrik och tycker att de är genier! De har totalt revolutionerat svensk (och internationell) tv, det finns ingen som gör så sjuka och roliga saker som de. Måndagkvällar hemma hos mig är heliga i vår vänskapskrets.

Dåligt samvete...

Nu har Zozo vunnit Nordiska rådets filmpris 2006. I konkurrens med bl.a. Efter bröllopet, som ju var så fantastiskt superb. Kan Zozo verkligen vara bättre än den? Svårt att säga när jag inte sett Zozo. Ja, det är sant, jag erkänner! Den är bland mina top 3 dåligt samvete filmer från de senaste åren. De två andra är Manderley och Lilja 4-ever. Nu ska jag se dem allihop, jag lovar...

SVT:s nya sajt och Mäklarna

Var precis inne på SVT:s nya sajt, som lanserades idag (igår alltså). Den är ju svinbra ju. Enkel, tydlig, snygg, fungerar som den ska. SVT har länge varit en av mina favoritsajter (alltså även innan jag började jobba med dem, när jag jobbade på TV400 skämdes jag för hur pinsamt racklig TV4:s sajt är) och nu tror jag att alla kommer att förstå. Öppet arkiv! Alla program 30 dagar bakåt! Mediespelarna fungerar alltid, oberoende av vilken sorts dator eller lina du sitter på. Äkta public service at it´s best. Att vara en del av det är grymt.
Hittade till massor artiklar och program som jag inte riktigt hade koll på innan och det bästa av allt: jag såg pilotavsnittet av svenska serien Mäklarna. Jag blev helt hooked. Kjell Bergkvists karaktär är ju otrolig och hur de bygger upplägget för serien är sjukt smood. Pam, pam, pam! Det händer mer än i ett avsnitt av Prison Break för f-n. Man blir intresserad, förvånad, minichockad, road. Scenen där Bergkvists karaktär med handen på en bit parkett svär in sig hos mäklarorden Golden Brokers och den äldre mannen med darrande stämma teaterviskar "vi skojar lite bara" följt av en annans skrik att de inte skojar. Det bör ses. Ska genast kolla på avsnitt två.

Mysterious Skin

Läste QX häromdagen och när de snackade om bögfilm rekommenderade alla Gregg Arakis Mysterious Skin. Jag har förstås velat se den filmen ända sedan jag hörde talas om den, men det har helt enkelt inte blivit av. Kommer ihåg känslan av att se Arakis The Doom Generation på Helsingfors filmfestival 1995, precis under de magiska åren 1994-1995 när jag såg hur mycket film som helst och förstod att film var något jag ville ägna mitt liv åt. Så på tåget på väg ner till Göteborg för dagens inspelning av pgm 5 av Filmkrönikan såg jag äntligen Mysterious Skin. Och jag förstår att den rekommenderas, det är en speciell film med ett mycket tvivelaktigt semipro pedofilbudskap, men på något sätt funkar filmen perfekt. Det finns ekon av Larry Clarks filmer, av My Own Private Idaho (fortfarande en av mina absoluta favoritfilmer!) och Todd Solondz Palindromes. Och Joseph Gordon-Levitt är ju så otroligt lammköttssnygg, man kan bara tänka sig hur bögar suckar av åtrå, han är som en ängel. Se filmen.

Loose Change 2nd edition

Såg precis andra upplagan av konspirationsdokumentären Loose Change, som lägger fram en otrolig mängd teorier kring vad som egentligen hände 11 september 2001. Rätt stor del av dokumentären avfärdar man snabbt, men om så bara typ 20 % stämmer så är det något mycket mystiskt som pågår. De överlägset starkaste argumenten enligt mig kretsar kring hur tornen kunde falla så snabbt. När man tittar på filmerna så ser det verkligen ut som när man river byggnader genom att metodiskt spränga dem. Hur en sådan noga utvecklad och komplicerad struktur som torn 2 kan rasa efter 56 minuter bara på grund av ett plan och dess bränsle är faktiskt oförståeligt. På hemsidan kan du läsa mer om det här under Evidence.
Enligt dokumentären är det förstås Bush som tjänar på allt detta, vilket ju är sant, men att han och hans hantlangare skulle ligga bakom det verkar bara för osannolikt. Hur skulle det gå att genomföra något så gigantiskt utan att det kom ut? Människor har i alla tider supit sig fulla och skvallrat och sagt fel grej åt fel människa, det skulle vara omöjligt att hundratals människor var delaktiga i en komplott utan att någon skulle få reda på det. Det skulle dock vara så jävla sjukt om det var sant, alla andra nyheter i hela mänsklighetens historia skulle verkligen blekna i jämförelse. Kolla in dokumentären och bilda dig en egen uppfattning.

Metro idag

Det är min vecka i Metro idag, så förutom recensioner på komedin Mitt super ex, dansfilmen Step up, relationsdramat Du & jag och barnfilmen Myrmobbaren bjuds det också på Reuters ruta. I den skriver jag bl.a. om livsviktiga saker som bloopers, mustascher och Entourage. Check it out här.

Mobilrecension på Mitt super ex

Under Filmkrönikans höstsäsong kommer jag att göra ett antal mindre recensioner på min mobiltelefon, som läggs upp på webben. Nu har den första kommit upp, nämligen recensionen på komedin Mitt super ex med Luke Wilson och Uma Thurman. Kolla på recensionen här.

The Break Up

Såg precis "komedin" The Break Up. Eller relationsdramat. Ah fan, vet inte vad det är den ska föreställa. Vet bara att den fick mig rejält deprimerad och det är väl knappast meningen med en komedi. Förstår inte riktigt heller varför jag velat se den ända sedan den gick på bio, det måste nog bero på min crush på den "weirdly tall" Vince Vaughn. Något jag inte heller förstår mig på. Han ser ju trots allt ut som en jättebebis typ. Anyway, nu har jag i alla fall bestämt mig för att jag nog faktiskt inte vill ha en pojkvän trots att jag trodde att jag var öppen för förslag. Jag skulle bara inte orka med att göra slut, det får liksom vara slut på göra slutandet i mitt liv känns det som. Jag ångrar att jag såg den här filmen. Nu måste jag plöja minst 3 Futuramaavsnitt för att inte somna totalt förstörd och jag som är så trött, suck. Men man ska inte gå lägga sig osams, även om det bara är sig själv man är osams med...

Längre Borat-trailer

Kolla in den här trailern till Boratfilmen, den visar scener från USA och verkar bekräfta mina misstankar kring att filmen kanske är det roligaste som någonsin visats på bio. "Can I say, we support your war of terror!"