The Science of Sleep
Trots en förkylning blandad med vagt illamående i morse, hoppade jag på blåa linjen och åkte ut till Filmstaden i Råsunda för att se en tidig pressvisning av The Science of Sleep. Man kan ju inte missa att vara en av de första med att se Michel Gondrys nya. Filmen handlar om Stéphane (Gael Garcia Bernal) som flyttar in i en lägenhet i Paris och börjar på ett astråkigt jobb. Han har svårt att skilja på dröm och verklighet och bygger olika apparater och grejer av cellofan och sånt... Som min kollega Göran Everdahl uttryckte det "Den här filmen borde ha sponsrats av Panduro hobby".
Jag gapskrattade ordentligt och ofta och surrealismen kände inga gränser. The Science of Sleep var inget mästerverk enligt mig (jag gillade ju inte heller Eternal Sunshine of the Spotless Mind lika sjukt mycket som alla andra), men innehöll så otroligt många bra idéer och scener och träffande kommentarer att jag blev helt lycklig. Definitivt en film man bör se.
Jag gapskrattade ordentligt och ofta och surrealismen kände inga gränser. The Science of Sleep var inget mästerverk enligt mig (jag gillade ju inte heller Eternal Sunshine of the Spotless Mind lika sjukt mycket som alla andra), men innehöll så otroligt många bra idéer och scener och träffande kommentarer att jag blev helt lycklig. Definitivt en film man bör se.
posted by Andrea Reuter at 16:22
2 Comments:
Vilken film skulle du säga är bäst av Eternal Sunshine of the Spotless Mind och The Science of Sleep? Detta är en film jag längtat efter sedan jag såg trailern och förväntningarna är ju skyhöga då jag tycker Eternal Sunshine är en helt otroligt bra film.
Såg förresten senaste Fimkrönikan nyss på nätet och det går helt klart åt det bättre. Det är då inte din förtjänst att programmet fått dåliga omdömen ska du veta i alla fall! Det är mer själva produktionen som inte riktigt andas "filmentusiasm".
Jag tycker det är rätt svårt att jämföra dem eftersom de båda är väldigt speciella och sinsemellan olika, men jag tycker nog Eternal är bättre som film. Den berättar en historia och leker med olika grepp och lyckas fantastiskt bra med det mesta (bäst gillar jag sidohistorien med Tom Wilkinson och Kirsten Dunst, hade gärna sett en egen film om dem). Science berättar en historia, men är ändå mer som ett slags formexperiment, ett intressant och stundvis otroligt lyckat sådant förstås, och jag tror nog du kommer att gilla filmen, men var beredd på att den är totalt olik Eternal.
Skicka en kommentar
<< Home