Morfars anekdoter

Sitter och rensar i gamla mejl och hittade då ett där min kompis Viktor hade länkat till sidan Min morfars anekdoter, en hemsida där någon spelat in sin morfar när han berättar anekdoter om hur det var i Stockholm tidigare. Underbar direkt lokalhistoria! Jag, och säkert många med mig, är så otroligt ledsen över att inte ha någon kontakt med äldre människor. Alla mina far- och morföräldrar är döda och de flesta av mina kompisar kommer från andra ställen än Stockholm, så deras äldre släktingar befinner sig utspridda över landet. Det är så onödigt att inte få möjligheten att lyssna på erfarna kloka människor och det finns säkert hur många äldre som helst därute som känner sig ensamma och som bär på de mest fantastiska berättelser om sina liv och Sverige förr. Jag vet inte om jag är ett undantag, men nästan alla jag umgås med är mellan 25 och 45 år gamla, vit framgångsrik medelklass som bor i Hornstull eller Kransen/Aspudden och jobbar med media eller liknande, reser mycket och röstar på miljöpartiet. Jävligt homogent alltså. Det ligger ju i den mänskliga naturen att hålla sig till "de sina", men då möter man ju aldrig några andra åsikter eller erfarenheter. Kanske jag kunde stå till tjänst med t.ex. hjälp att använda datorn eller något annat och så kunde jag få livserfarenhet och mänsklig samvaro i utbyte. Kom gärna med tips om ni känner till något sätt att uppnå detta, det kanske finns någon välgörenhetsorganisation a la Röda korset som ordnar träffar med äldre? Jag vill ha en plastmorfar nu!