Rocky Balboa

Var på pressvisningen av Rocky Balboa idag, filmen med sloganen "It ain´t over ´til it´s over" och jag har dissat filmen inte bara i mitt sinne utan även i Metro. Men man ska vara försiktig med att tro att man vet hur en film kommer att vara. I 9 fall av 10 har man rätt, men ibland överträffas ens förväntningar rejält och det hände idag. Från att ha tyckt att Stallone var patetisk som gör den här filmen om en åldrande Rocky har jag gått till att ha respekt för Stallone som lyckas göra en film som inte hymlar med att den egentligen handlar om en åldrande Sylvester. En åldrande man som både förtjänar den cred han fortfarande har för en film han gjorde för 30 år sedan och som också lyckas övertyga publiken om att han ännu har mycket att ge, att man inte kan avfärda en man som vågar göra det han älskar trots att alla säger att han är slut och bara kommer att göra sig själv till åtlöje. Han visade självdistans och humor och en riktig Rocky-kämparanda.

Och så fanns det en ordentlig montagescen som slutade med att han än en gång sprang uppför trapporna i en grå joggingdress och det var inte utan att jag uppfylldes av en mäktig känsla, en sådan där "jag håller på dig och du kommer att klara dig"-känsla. Ska varken recensera filmen för Metro eller Filmkrönikan, så jag kan ge den betyg här och eftersom jag alltid saknat att kunna ge halvor, ska jag nu utnyttja det och ge Rocky Balboa 3,5.

Är det annars någon som vet vilken hip hop-låt som spelas när Mason Dixon kommer in på arenan innan den stora matchen? Svara gärna i kommentarerna.

Förresten, kan inte låta bli att lägga in n bild på Sylvester Stallones morsa, hon är ett sådant monster.

De enda som kan tävla med henne är Tony Curtis och Kirk Douglas, de är bara fööör mycket.

Just look at it!