Ryan Reynolds: den levande Kendockan

Hmm, jag kan inte riktigt bestämma mig för vad jag tycker om Ryan Reynolds. Såg det tveksamma romkomförsöket Definitely, Maybe i morse och jag måste erkänna att Ryan fascinerar mig lite grann. Han ser ut som en seriefigur i plast och gör typ bara crap (förutom kommande The Nines som inte var crap, utan mysko och mindfucking och rätt bra), men ändå tycker jag han verkar vara rätt sympatisk faktiskt. Till skillnad från t.ex. Freddie Prinze Jr som är 100% plast och lever i någon parallell värld där begrepp som skådespeleri och manus och för den delen street cred inte existerar, så är Ryan på något vis människa. En amerikansk och extremt glattig människa, men likväl människa. Kan inte förklara varför jag känner så här, det är då sannerligen inte p.g.a. av att han skulle ha bevisat sin enorma talang i Definitely, Maybe i alla fall. Tvärtom så är hans tårgöda (lökspray!) försök att se ledsen ut ungefär så långt borta som man kan komma från riktiga känslor.

Och filmen då? Den var irriterande förstås, i början på ett ganska harmlöst sätt som dock ökade märkbart mot slutet. Jag vet att romkoms inte ska vara realistiska, men att delar av filmen utspelade sig nu och andra delar i början av 90-talet utan att Ryan eller någon av de kvinnliga skådisarna såg det minsta annorlunda ut är väl ändå lite för mycket att smälta. Och Abigail Breslin (från Little Miss Sunshine, som spelar Ryans dotter) är typ 12, men Ryan snackar om när han mötte hennes mamma för 8 år sedan och så tar det ju minst nio månader as we all know, så hon borde vara typ 7 år. Men i filmen verkar det nog som att hon ska föreställa typ 10 ändå eftersom hela historien får sin början av att hon har en lektion i sex- och samlevnad i skolan. Vad är det här för kronologi? The Bold and the Beautiful (a.k.a. Glamour)? I den serien kan ju folk gå från att vara 6 år till att bli 18 emellan säsongerna medan alla andras tidsräkning fortsätter som förut... Ja ja, det var bara en detalj, men ni kan föreställa er hur intressant resten av filmen var om det här är det jag bloggar om. Inte ens det klassiska knepet att göra en film till New York-porr fungerade den här gången och då är jag ändå en jävla sucker för gator och Central Park och lägenheter och allt annat underbart med New York.