Angeläget

I torsdags var jag på Angelägets dokumentärfilmsfestival, en dag av kort dokumentärfilm gjord av gymnasieungdomar på temat mänskliga rättigheter (det är nämligen Amnesty och en del andra organisationer och myndigheter som står bakom Angeläget). De visade de sju vinnarna av 59 inskickade dokumentärer och jag var där för att kommentera en av dem; De ska va gött å leva av Simon Strömberg, Ludvig Turegård & Jonathan Lidé från Västerhöjdsgymnasiet i Skövde. Filmen handlar om servicehemmet Bagaren där äldre kan umgås och få hjälp med allt möjligt. Filmen var en liten pärla om alla människors rätt till vänskap, skickligt och varmt gjord. Den påminde mig om den stora tragiken att jag inte har någon gammal människa i mitt liv, alla mina mor- och farföräldrar är döda och mitt umgänge består mest av personer mellan 25 och 40 år som jobbar inom media. Så jävla lejm! Har någon något förslag på hur man blir polare med en gammal gumma?

Efter filmvisningarna gick vi ett gäng till Heaven 23; det var Martin från Angeläget, Sonja Schwartberger som ledde dagen (she rules!), Robban Lillhonga (regissören till Hata Göteborg, god polare till mig) och Klas Viklund från Svenska filminstitutet. Vi drack vin och åt räkmackor och talade om Livet. Fantastiska samtal om allt möjligt föddes i kombinationen av personer som inte känner varann så bra men som är djupt intresserade av vad det är att vara människa. Najs!