Kruthuset regerar

Vilken perfekt dag jag hade i lördags. Sov ut ordentligt, käkade frukost i lugn och ro ackompanjerad av det nya numret av Filter, gick Årstaviken runt (Hornstull, Tanto, Gullmarsplan, Liljeholmen, Hornstull) med en kompis, fikade, fortsatte läsa, åt mat, sov någon timme och gick sedan i bastu på Reimers (jag och tio killar...) med två dopp i isvak. Två Redbull på det, så är man hur fit for fight som helst. Efter en sväng via Ljunggrens där min kompis Johanna spelade techno (hon har precis börjar som musikansvarig där), drog vi i oss lite mat och satt oss sedan i Porsche Carreran som James hade tillgång till för färd ut till Kruthusets lokal i Västberga. Eftersom jag har vita månader och var spiknykter var jag inledningsvis lite skeptisk till att åka ut, men när vi kom dit vid halv två (halv tre sommartid) var festen redan i full gång. Lokalen är väl sådär (och dammig som en byggplats), men stämningen var otroligt bra. Axel Boman spelade som vanligt som en gud (och såg ut som en sådan) och den inresta Berlin-dj:n René Breitbarth bjöd på sån grym jävla tysk minimalistisk knulltechno att man knappt kunde tro att det var sant. Dansade konstant! Men det som verkligen gjorde natten var det remarkabelt najsa klientelet. Vi var tvungna att tjata om det hela tiden. Människorna var avslappnade, kärleksfulla, glada, snygga, koola. Endast ett fåtal sketchiga snubbar strök omkring (de brukar ju hänga på semisvartklubbar som den här), för det mesta var det total Bar 25-stämning. Och jag träffade ett tjugotal bekanta, vilket alltid är underbart. Så danke, danke till Gandalf och de andra för att Stockholm visade sig från sin absolut bästa sida. Än finns det hopp! Kan knappt vänta till nästa gång.