Äntligen!

Ojojoj, vad mycket fantastiskt som har hänt de senaste veckorna. Man tackar ödmjukast universum för dessa ynnester. Förutom att jag fick min iPhone i fredags (vilket givetvis överskuggar absolut allting i pepp! Känner på mig att jag kommer att återkomma till detta väldigt många gånger...) så installerade jag med stor hjälp av min kära vänner (tack killar för att ni finns!) i förra veckan Oscars ljudsystem hemma i min lägenhet (får låna det medan han bor i Kina). Så nu har jag fett ljud både när jag tittar på film och tv och när jag spelar musik. Vilken lycka! Även om jag vet mycket väl att man klarar sig bra även utan uppstyrd teknik (vilket t.ex. var fallet i Börlin), så är det ju bara en så gigantisk tillfredsställelse att just nu sitta i soffan och blogga på tv-skärmen via trådlöst tangentbord, samtidigt som jag lyssnar på radio i högtalarna. Hög standard.


Och även i den sociala biten av livet har stora ting skett, jag har nämligen äntligen träffat min stora idol. Den svensk jag mest av allt velat träffa. Jag snackar förstås om mästaren Peter Englund! En grandios intellektuell, vars böcker är så utsökt skrivna att det är en ren njutning att läsa om 1700-talsslag eller gemets historia. Och hans insats i Världens modernaste land var bara så intelligent och rolig och full av pondus. Det enda tråkiga med att ha träffat honom är att det nu plötsligt inte finns någon svensk person som jag verkligen verkligen vill träffa som jag inte träffat. Men det dyker nog säkert upp någon snart.