fredag, februari 02, 2007

Yes, sir, Ich kann boogie!


Igår kväll upplevde jag total lycka. Total lycka! Fick ett sms av min finlandssvenska polare Mimmo som frågade om jag ville hänga med på konsert med M.A. Numminen. The man, the myth, the legend, M.A. Numminen. Jag höll på förgås av lycka när jag förstod att jag skulle få se honom. Det kändes verkligen som att komma in i en Kaurismäkifilm, lokalen (Brew House) var rätt stor och öppen, med bord och ståbord utplacerade rätt glest. Det var max 50 personer i publiken och spelningen blev fantastisk, intim och extremt underhållande. När andras föräldrar spelade Beatles för dem när de var små, spelade mina föräldrar M.A. Numminens Negerjazz på svenska (ja, skivan heter så). Har aldrig sett honom spela live i Sverige tidigare och nu stod han där med sin banjo. Det var ren kärlek och humor i form av det bästa scensnacket ever ("vad är en landsväg? det är som en motorväg, men gammaldags" eller den politiska analysen "det är Kekkonens förtjänst att Finland fortfarande är självständigt, han söp så mycket med ryssen") blandat med godbitar som Fröken Ellen satt i badet (delvis på tyska!) och Dägä dägä dägä. Han kan inte förklaras, den gode M.A., man måste uppleva honom.

Sms:ade förstås min f.d. kollega, filmkritikern Stefan Nylén, som erkände att han blev sjukt avis. När vi jobbade ihop på TV400 snackade jag om just Negerjazz på svenska och han blev så inspirerad att han köpte den på LP på Tradera för över 300 kr.

Ibland är jag bara så stolt och glad över att vara finländare, det finns delar av den finska kulturen som har så mycket bisarr humor och vemodighet samtidigt på ett sätt som bara inte existerar i Sverige. Det kanske låter väl förenklat, men det är nog kriget som är förklaringen. Susanna Alakoski uttrycker det så bra i sin bok Svinalängorna (förra årets Augustprisvinnare) som jag precis börjat läsa:

"Då fick jag höra saker om Finland. Om hur det hade varit i Finland när mamma och Helmi var små och det var krig. Kriget fanns men det fanns inte. De sa att det var omöjligt att prata om det. Ingen frågade och det var lika bra det, för det hade varit för jobbigt för folk att fatta om de verkligen berättade. Och svenskarna verkade ha så svårt att både skratta och gråta åt saker som var jobbiga. Det var nästan det värsta av allt tyckte Helmi."

5 Comments:

Blogger kite_feifei said...

hello,I recommend to you the best browser in history,I really loved it,I hope you may want to download and try. thank you.

10:53 em  
Blogger Leisha said...

Leve M.A! Såg honom på katalin i Uppsala tillsammans med bandet Chesty Morgan för några år sedan. Det är en av de bästa konserter jag varit på. Hans operaröst i "la donna e mobile" är så skön och "Med min kvinna i riksdagshusets park" älskar jag. Det är män som M.A Numminen som får mig att vilja bli finsk.

4:37 em  
Blogger Sanna My said...

Ja, vissa stora personer gör mig faktiskt stolt över mitt fosterland.
Har också haft en barndom fylld med M.A. Numminen på LP! (Skivan med det färgranna omslaget med Numminen som en groda, minns ej vad den heter)
Brukade shejka i min brunprickiga 70-talspyamas till Kekkonen dansar rocken roll. Så bra!
Och som barn kunde jag inte fatta varför en skäggig karl hette Emma Numminen...

9:05 em  
Blogger Andrea Reuter said...

Det är den legendariska skivan Negerjazz på svenska, grodan alltså. Och jag skrek Kekkonen dansar rock n´ roll som en låtönskan på konserten och då sa M.A. (jag undrade också hur en man kunde heta Emma när jag var liten!) "Kekkonen är död, han kan inte dansa rock n´ roll" och fortsatte med att filosofera om vad Mannerheim betytt för Finlands självständighet och hur Kekkonens supande med ryssen räddade Finland. Encore var Donna e mobile, men bäst var Med min kvinna i riksdagshusets park på tyska. Skitso att vi har helt samma relation till M.A. Koolt!

11:43 em  
Anonymous Henrik Arnstad said...

Alltid varit min dröm att se M.A. Missade honom tom när jag jobbade på Vasamuseet och han läste statsrådets brev till Gustav II Adolf om skeppets förlisning. :(

Finlands krig känner jag å andra sidan till bättre...

5:21 em  

Skicka en kommentar

<< Home