Så var Guldbaggegalan
Å så skönt med sovmorgon och å så skönt att inte vara bakis. Misstänker att fler av mina kollegor inte mår lika bra idag, det gick rät vilt till vid halv tre när jag lämnade festen. Men nu ska vi inte gå händelserna i förväg.
Efter besök hos frissan (jag går hos en underbar tjej som heter Sandra och jobbar på
Moi Stockholm vid Odenplan, jag blir alltid så nöjd) åkte jag till Cirkus och sminkade mig och bytte om på en toalett som var så liten att man knappt kunde vända på sig. Så glammigt är det att vara på tv. Och glamouren bara fortsatte, vid 17.30 ställde sig min kollega från Filmkrönikans webb, Magnus (som var fotograf för kvällen) och jag oss vid ändan av röda mattan och började intervjua anländande gäster. Vi fick ihop många roliga som Eagle-Eye Cherry och Lena Nyman, Gustaf Skarsgård och Haddy Jallow, men efter en och en halv timme i klänning och läderstövlar frös jag trots en varm kappa så inni helvite, kunde inte ens känna mina tår.
Som tur fick jag en liten uppvärmningspaus med ett par mackor (=torrt vitt bröd med sesamfrön på, the worst kind= ingen näring och smakar frigolit. T.o.m. värre än glutenfritt bröd...) och ett litet glas vin, sedan var det på´t igen. SVT hade ordnat väldigt exklusivt för oss, så när vinnarna gick av scenen satt de sig i en soffa med mig och jag ställde några frågor innan de gick tillbaka och satt sig i salongen.
Det var verkligen kul att jobba, jag är nöjd med resultatet och det var mina kollegor också. Alla klipp finns här, gå in och kolla.
Men nu till the juicy part, efterfesten. Guldbaggegalans efterfest är en total firmafest, folk blir aspackade och de som normalt är de mest uppstyrda börjar kladda på allt som rör sig och dansa i otakt. Så även igår. Här är ett urval av bilder jag tog:
Gustaf Skarsgård är supertrevlig förstås och var skitglad över att ha vunnit en Guldbagge för bästa manliga huvudroll. Själv hade jag hellre sett att Anastasios Soulis vann för Underbara, älskade, men Gustaf förtjänar sin han med. Hans kommentar till mig var "men du är ju riktigt glad i verkligheten". Hm, man borde kanske fundera på sin tv-image...
Anna och Sara från distributören Noble Entertainment. Jag jobbade med både Anna och Sara på Stockholms filmfestival 2003 och vi har varit vänner sedan dess. De är alltid säkra kort när det gäller att slå klackarna i taket, I löv dem.
Träffade Hannu "Fatboy" Kiviaho som jag känner från att han, Rafael Edholm (som var på festen med sin nya brutta) och jag åkte snöskoter för ett inslag för 400 Bio (mitt filmprogram på TV400) förra februari. Kul att se honom, han var glad för att Förortsungar, där han medverkar, tagit storslam. Jag var mindre glad för det, tycker att Farväl Falkenberg borde ha bästa regi och manus istället. De enda priserna jag är riktigt nöjd med är faktiskt Haddy Jallow för bästa kvinnliga (hon är fantastiskt bra i Säg att du älskar mig) och Storm för bästa foto. Annars var jag mest besviken och förvånad. Träffade Amir Chamdin efteråt som var helt förstörd och sade att han ger upp, han tyckte nivån på filmerna som vann var så låg och nu är det det här som folk kommer att satsa på. Håller med honom, jag ser inte fram emot fler scener där Jennifer Brown sjunger i en pizzeria.
Via Hannu träffade jag också Jarmo Mäkinen för första gången. Har intervjuat honom över telefon för 400 Bio när vi valde honom till Sveriges bästa bad guy, så det var kul att ses på riktigt. Och att få tala finska med snubbarna var grymt. Fan vad jag saknar detta vackra och hårda språk!
Och nu sist, men absolut roligast:
Regissören Stefan Thunberg kom fram till mig och sade: "jag har drömt om den här stunden, om vad jag skulle säga till dig om jag såg dig. Du sågade min film."
Andrea: Jaha, vilken film är det då? (Hade ingen aning om vem snubben var)
Stefan: Hemligheten (en Wallanderfilm som är USEL)
A: Ja, jag menade vad jag sa, ta det inte personligt.
S: Jag hade tänkt säga allt möjligt, men nu kan jag det inte, för du är så vacker. Bla bla bla (i samma stil).
Jag flyr undan, men snubben ger inte upp utan börjar fyllestalka mig och typ stå sjukt nära bakom mig medan jag talar med Jarmo och Hannu. Jag är helt "vad fan laver du, maaan?" (från Pusher), men han fortsätter. Till slut kommer den sista desperata repliken: Jag tänder på när du kritiserar mig.
Ha ha ha! Så sjukt roligt. Det är så bisarrt och komiskt. Tack Stefan, you made my night!
Efter besök hos frissan (jag går hos en underbar tjej som heter Sandra och jobbar på
Moi Stockholm vid Odenplan, jag blir alltid så nöjd) åkte jag till Cirkus och sminkade mig och bytte om på en toalett som var så liten att man knappt kunde vända på sig. Så glammigt är det att vara på tv. Och glamouren bara fortsatte, vid 17.30 ställde sig min kollega från Filmkrönikans webb, Magnus (som var fotograf för kvällen) och jag oss vid ändan av röda mattan och började intervjua anländande gäster. Vi fick ihop många roliga som Eagle-Eye Cherry och Lena Nyman, Gustaf Skarsgård och Haddy Jallow, men efter en och en halv timme i klänning och läderstövlar frös jag trots en varm kappa så inni helvite, kunde inte ens känna mina tår.
Som tur fick jag en liten uppvärmningspaus med ett par mackor (=torrt vitt bröd med sesamfrön på, the worst kind= ingen näring och smakar frigolit. T.o.m. värre än glutenfritt bröd...) och ett litet glas vin, sedan var det på´t igen. SVT hade ordnat väldigt exklusivt för oss, så när vinnarna gick av scenen satt de sig i en soffa med mig och jag ställde några frågor innan de gick tillbaka och satt sig i salongen.
Det var verkligen kul att jobba, jag är nöjd med resultatet och det var mina kollegor också. Alla klipp finns här, gå in och kolla.
Men nu till the juicy part, efterfesten. Guldbaggegalans efterfest är en total firmafest, folk blir aspackade och de som normalt är de mest uppstyrda börjar kladda på allt som rör sig och dansa i otakt. Så även igår. Här är ett urval av bilder jag tog:
Gustaf Skarsgård är supertrevlig förstås och var skitglad över att ha vunnit en Guldbagge för bästa manliga huvudroll. Själv hade jag hellre sett att Anastasios Soulis vann för Underbara, älskade, men Gustaf förtjänar sin han med. Hans kommentar till mig var "men du är ju riktigt glad i verkligheten". Hm, man borde kanske fundera på sin tv-image...
Anna och Sara från distributören Noble Entertainment. Jag jobbade med både Anna och Sara på Stockholms filmfestival 2003 och vi har varit vänner sedan dess. De är alltid säkra kort när det gäller att slå klackarna i taket, I löv dem.
Träffade Hannu "Fatboy" Kiviaho som jag känner från att han, Rafael Edholm (som var på festen med sin nya brutta) och jag åkte snöskoter för ett inslag för 400 Bio (mitt filmprogram på TV400) förra februari. Kul att se honom, han var glad för att Förortsungar, där han medverkar, tagit storslam. Jag var mindre glad för det, tycker att Farväl Falkenberg borde ha bästa regi och manus istället. De enda priserna jag är riktigt nöjd med är faktiskt Haddy Jallow för bästa kvinnliga (hon är fantastiskt bra i Säg att du älskar mig) och Storm för bästa foto. Annars var jag mest besviken och förvånad. Träffade Amir Chamdin efteråt som var helt förstörd och sade att han ger upp, han tyckte nivån på filmerna som vann var så låg och nu är det det här som folk kommer att satsa på. Håller med honom, jag ser inte fram emot fler scener där Jennifer Brown sjunger i en pizzeria.
Via Hannu träffade jag också Jarmo Mäkinen för första gången. Har intervjuat honom över telefon för 400 Bio när vi valde honom till Sveriges bästa bad guy, så det var kul att ses på riktigt. Och att få tala finska med snubbarna var grymt. Fan vad jag saknar detta vackra och hårda språk!
Och nu sist, men absolut roligast:
Regissören Stefan Thunberg kom fram till mig och sade: "jag har drömt om den här stunden, om vad jag skulle säga till dig om jag såg dig. Du sågade min film."
Andrea: Jaha, vilken film är det då? (Hade ingen aning om vem snubben var)
Stefan: Hemligheten (en Wallanderfilm som är USEL)
A: Ja, jag menade vad jag sa, ta det inte personligt.
S: Jag hade tänkt säga allt möjligt, men nu kan jag det inte, för du är så vacker. Bla bla bla (i samma stil).
Jag flyr undan, men snubben ger inte upp utan börjar fyllestalka mig och typ stå sjukt nära bakom mig medan jag talar med Jarmo och Hannu. Jag är helt "vad fan laver du, maaan?" (från Pusher), men han fortsätter. Till slut kommer den sista desperata repliken: Jag tänder på när du kritiserar mig.
Ha ha ha! Så sjukt roligt. Det är så bisarrt och komiskt. Tack Stefan, you made my night!
posted by Andrea Reuter at 11:51
4 Comments:
Var på galan 2004, och tror tammefan aldrig jag skådat fler apfulla filmarbetare i ett och samma rum samtidigt, varken förr eller senare. Hälften gnällde dessutom över att de var missförstådda. Den andra hälften skrek mest.
"Jag tänder på när du kritiserar mig."
Jisses, snacka om att gå hårt fram :-)
Nästa kommentar skulle lika gärna kunna ha varit: "Vill du följa med mig hem så jag får visa dig min bagge?" :-P
Fyllestalka! Vilket skitbra ord! Det måste jag komma ihåg. Creds!
Caroline aka Jazzhands
http://mytwojazzhands.blogspot.com
Fast Stefan Thunberg är manusförfattare och inte regissör till Hemligheten. Regissören heter också Stefan, men Apelgren i efternamn. Av fotot att döma är det dock den förstnämnda som gjorde sitt bästa att flörta omkull dig:)
Skicka en kommentar
<< Home