Porr, horor och feminister

Hittade boken Porr, horor och feminister av Petra Östergren på utmärkta HBT-bokhandeln Hallongrottan innan helgen och jag har inte kunnat slita mig sedan dess. Boken handlar som man förstår på titeln om de svenska feministernas inställning till porr och prostitution, speciellt radikalfeministerna i Roks. Östergren är socialantropolog och vettig feminist och i boken undersöker hon hur det svenska debattklimatet kunnat bli så begränsat i dessa frågor och hur merparten av landets feminister har gett sig själv tolkningsföreträde i de här frågorna utan att ha någon aning om vad de talar om, de flesta har aldrig talat med en prostituerad eller sett en porrfilm, ändå "vet" de att all porr är kvinnoförnedrande och våldsam och att alla prostituerade är trasiga själar som behöver "hjälpas" genom att staten gör sexköp olagligt.

Jag har länge känt att debatten i Sverige är uppåt väggarna i de här frågorna (och många andra som t.ex. droger och fildelning), det går inte att tycka något som går emot doktrinen även om man har vetenskaplig fakta bakom sig. Känns riktigt bra att få en grundlig översikt i frågorna, Östergrens bok är utomordentlig. Läs den!

Det enda problemet är att jag än en gång blir så jävla förbannad på det svenska samhället. Jag har ingen aning om hur det ser ut i Finland i de här frågorna (det är säkert på många sätt värre), nu bor jag ju här så det är i det här samhället jag lever. Min ilska över okunskapen och arrogansen hos ett flertal feminister (som styr över t.o.m. politikernas agenda) är just genom det "typiskt svenska" överdrivet politiskt korrekta sättet besläktade med både Zarembas artiklar om att bli kränkt (se tidigare inlägg) och Eberhards förklaring av trygghetsnarkomanin i samhället (se tidigare inlägg).

Det verkar mer och mer som om människor tappat all form av kritiskt tänkande. Vart är vi på väg egentligen? Om det är någon som skulle vara det minsta osäker så: ja, jag älskar Sverige och ja, jag är feminist.