And the night goes on...
Uppdatering:
8. Vi öppnar vår nya marmeladburk och det är en liten fjäder (!) inbakad som ett konstverk i den stela marmeladen. Vi tar med den och kvittot till butiken (vi var ändå tvungna att handla mer för morgondagens födelsedagsmiddag för en kompis till oss). Tror vi. Saken är bara den att Anna i misstag slänger den när vi slänger andra sopor på vägen till butiken.
9. Vi cyklar bort till Treptower Park för att jag ska visa det sovjetiska monumentet i skymningen åt Anna. Jag parkerar min cykel rakt i en spya och märker det först när vi är på väg. Monumentet är 20 meter brett, men jag lyckas båda stanna där OCH låta bli att kolla neråt (för att jag var så fascinerad av pampigheten i monumentet). Anna råkar stiga i spyan och jag ställer ner min väska RAKT i den. Suck. Som tur är det en skinnväska och jag hade med både vatten och papper, men ändå. Kom igen.
10. Vi sätter oss ner och käkar halloumi (jag) och döner kebab (Anna) och när vi börjat käka färdigt, märker jag en spindel på Annas ölflaska. Och en ännu större som svävar i luften bredvid mitt ansikte. Kul.
På vägen från kebabstället, Bistro Bagdad på Schlesischer strasse (de har världens bästa halloumificka med underbart krispigt bröd, friterad halloumi, fräsch sallad m.m. för 2,50 euro) tror jag att jag stiger i hundbajs! Men som tur var det bara några våta löv. Och jag håller även på att slå ut hela min Radler i min väska när min cykel faller över mig när jag ska låsa upp den. Båda potentiella katastroferna lyckas jag dock avvärja och därigenom tänker jag att min lycka kanske har vänt. Och det har den också! Tvättmaskinen verkar fungera igen!!! Jawohl!!! I alla fall var handdukarna vi provkörde bara fuktiga och tvättrumman alldeles torr. Om den klarar en tvätt till i morgon betyder det att jag officiellt reparerat min första tvättmaskin efter verbala instruktioner på tyska.
Och nu har jag fått mig ett glas vin och lite mörk choklad med citron och basilikakräm inuti (ja, det är sehr lecker). Det känns som om jag förtjänar det efter den här dagen. Puuust.
8. Vi öppnar vår nya marmeladburk och det är en liten fjäder (!) inbakad som ett konstverk i den stela marmeladen. Vi tar med den och kvittot till butiken (vi var ändå tvungna att handla mer för morgondagens födelsedagsmiddag för en kompis till oss). Tror vi. Saken är bara den att Anna i misstag slänger den när vi slänger andra sopor på vägen till butiken.
9. Vi cyklar bort till Treptower Park för att jag ska visa det sovjetiska monumentet i skymningen åt Anna. Jag parkerar min cykel rakt i en spya och märker det först när vi är på väg. Monumentet är 20 meter brett, men jag lyckas båda stanna där OCH låta bli att kolla neråt (för att jag var så fascinerad av pampigheten i monumentet). Anna råkar stiga i spyan och jag ställer ner min väska RAKT i den. Suck. Som tur är det en skinnväska och jag hade med både vatten och papper, men ändå. Kom igen.
10. Vi sätter oss ner och käkar halloumi (jag) och döner kebab (Anna) och när vi börjat käka färdigt, märker jag en spindel på Annas ölflaska. Och en ännu större som svävar i luften bredvid mitt ansikte. Kul.
På vägen från kebabstället, Bistro Bagdad på Schlesischer strasse (de har världens bästa halloumificka med underbart krispigt bröd, friterad halloumi, fräsch sallad m.m. för 2,50 euro) tror jag att jag stiger i hundbajs! Men som tur var det bara några våta löv. Och jag håller även på att slå ut hela min Radler i min väska när min cykel faller över mig när jag ska låsa upp den. Båda potentiella katastroferna lyckas jag dock avvärja och därigenom tänker jag att min lycka kanske har vänt. Och det har den också! Tvättmaskinen verkar fungera igen!!! Jawohl!!! I alla fall var handdukarna vi provkörde bara fuktiga och tvättrumman alldeles torr. Om den klarar en tvätt till i morgon betyder det att jag officiellt reparerat min första tvättmaskin efter verbala instruktioner på tyska.
Och nu har jag fått mig ett glas vin och lite mörk choklad med citron och basilikakräm inuti (ja, det är sehr lecker). Det känns som om jag förtjänar det efter den här dagen. Puuust.
posted by Andrea Reuter at 21:29
3 Comments:
det här håller inte. jag kommer på tors
den här texten kastar mig tillbaka till första åren i London, tidigt nittiotal :)
kämpa på! som du sade: hellre händelserikt än trist
(iaf tills man blir för gammal & trött)
hälsning från universumnyheter,tack för året som har gått och en god fortsättning på det här året.
Skicka en kommentar
<< Home