Hemma igen...

Eller hemma och hemma, det är väl ingen som egentligen vet vad som är hemma just nu, minst av allt jag. Stockholm, Göteborg, Helsingfors, Pargas, Berlin, var jag än är tillsammmans med min älskade Macbook är hemma. Men är i alla fall tillbaka i Berlin. Flög från Göteborg i går och ligger nu totalt knäckt hemma hos min kompis Emilia. Svinont i halsen, svettig och allmänt toksjuk. Blä. Typiskt att kroppen ger upp efter att man jobbat så intensivt som jag gjorde i Göteborg. Men det var superkul, jag känner mig verkligt nöjd med Studio Draken, speciellt de sista avsnitten när vi blivit lite varma i kläderna. Det var mycket publik hela tiden och vi har fått väldigt bra feedback. På den avslutande presskonferensen sade Marit Kapla, konstnärlig ledare för Göteborgs filmfestival, att hon var extra nöjd med Studio Draken och att hon hoppades på att det skulle kunna tv-sändas nästa år. Sweet. Oberoende så blir det nog en fortsättning, vilket känns grymt kul, och så ska vi förbättra upplägget så mycket det bara går, bl.a. med att filma programmet och lägga ut det på webben, något som inte blev av i år tyvärr.

På torsdagen börjar Berlins filmfestival här nere, jag hoppas att jag hinner bli något sånär frisk till dess. En massa f.d. kollegor, bekanta från filmbranschen och vänner kommer ju att vara härnere och jag har storslaget lovat dem att visa det "riktiga Berlin", så då gäller det att hålla i hatten. På torsdagen ska jag flytta in i rummet jag hyrt, det är i en lägenhet där jag känner de andra som bor där (det är fyra sovrum), bara några kvarter från stället där jag bodde med Anna i höstas, så kända kvarter nära Boxhagener Platz i Friedrichshain. Känns underbart att äntligen få min egen lilla hörna efter att ha sovit hos Oscar, hos min brorsa, hos min pappa och i en lånad lägenhet i Göteborg de senaste sex veckorna. Fy fan vad jag saknar min älskade lägenhet i Stockholm, det ska bli skönt att äntligen "settle down" när jag slutligen flyttar tillbaka. Men den tiden är inte nu, nu är det fortfarande Berlin calling och fattigt kämpande som gäller. Bring it on, livet!