Trion från Belleville

Ni vet hur det är med vissa filmer, man har velat se dem hur länge som helst men på något jävla vänster får man aldrig till det. Kanske för att alla ens kompisar redan sett filmen eller för att man inte riktigt vill erkänna att man inte sett den. Med vissa filmer har det blivit en slags spärr som gör att jag aldrig får till att se dem (t.ex. Manderlay). Och andra filmer har jag nästan lyckats övertyga mig själv om att jag sett för att jag sett delar av dem och hört och läst massor om dem (t.ex. Lilja Forever). En av dessa filmer har alltid varit Trion från Belleville, den underbara franska animerade filmen på cykeltema. Men i söndags lyckades jag spräcka förbannelsen! Till saken med dessa filmer hör att jag vet att jag vill se dem (inte bara att jag borde, som i fallet med t.ex. Zozo), att jag kommer att uppskatta att se dem. Och det gjorde jag. Trion från Belleville är en fullkomlig pärla. Den är otroligt välanimerad (vissa drag liknar stilen i Spirited Away) och fantastiskt rolig med massvis detaljer att titta på i varje scen. De förekommer inget prat mellan karaktärerna alls, utan allt kommuniceras via ljud och rörelser. Riktigt skickligt gjort. Det fanns oändligt med klockrena delar i filmen, men min absoluta favorit var den extremt servicevillige kyparen under restaurangscenen. När han backade ur bild med sitt megasmil och huvudet nedböjt bakåt i underdånighet mot maffiabossen höll jag på krevera av skratt. Var tvungen att gå tillbaka och se om det flera gånger efter filmens slut. Detta är en film alla skulle älska, det kan jag faktiskt garantera.