Äntligen hemma

Nu har jag landat. Mentalt och fysiskt. Efter att ha bott på Oscars golv sedan jag kom tillbaka till Stockholm har jag äntligen flyttat hem till Kransen. Det går tammefan inte att med ord beskriva hur underbart det är. Jag har älskat min lägenhet högt sedan jag för första gången satte min fot innanför dörren på visningen för nästan tre år sedan, men nu känner min kärlek inga gränser. Hemma! Packar i lugn och ro upp allt jag förde upp på vinden när jag hyrde ut lägenheten för ett år sedan och det är rena julafton. Massvis kläder jag glömt att jag hade och den fantastiska känslan i att ha allt på samma ställe, allt i ordning. Jag är så inne på att ha en hög standard på allt i mitt liv just nu, gällande allt från att ha ordning på sina saker till att handskas med varenda situation i livet på ett vuxet sätt. Nu äntligen har jag en full möjlighet till det. Mina två vita månader (som tog slut med ett underbart brak förra helgen i Berlin) fortsätter nu och jag stormtrivs på jobbet. Har inte varit så här lugn och tillfreds på flera år, det känns som att den galna cirkus som varit mitt liv de senaste åren nu övergått i en stillsam, underbart vanlig period. Tack universum för det!

Har tipsat om det förut, men gör det igen. Gå in och lyssna på Raymond Ahlgrens sommarprat från förra året som handlar om just att ha hög standard på sitt liv. Då förstås ni precis vad jag menar.