WIFT:s genusdag

I lördags var jag på WIFT:s (Women in Film and Television) medlemsdag om genus i organisationer och retorik. Jag steg upp samma tid som en vardag och åkte samma väg mot jobbet (seminariet var i DI:s lokaler). Kunde ha känts drygt, men dagen var så otroligt energigivande och medvetandegörande att den kändes som en perfekt investering. Anna Wahl, professor i genus och organisation på KTH föreläste tydligt och roligt om de genusstrukturer som finns i organisationer. Det mesta hade man ju hört tidigare, men hon kom med flera påminnelser och ögonöppnare som jag verkligen tog till mig. T.ex. att man inte kan använda sina egna erfarenheter på individnivå till att uttala sig om hur det ser ut på strukturnivå. Själv har jag t.ex. aldrig blivit diskriminerad för att jag är kvinna (jag har tammefan aldrig ens hört en kollega dra ett sexistiskt skämt), men det hindrar inte att det finns vissa mekanismer som går igång när kvinnor tar sig till toppen i en organisation. Dessutom är det viktigt att vara medveten om vilka av ens egna handlingar som motverkar strukturella förändringar. Det är t.ex. viktigt att låta bli att snacka skit om andra kvinnor oberoende av vad man tycker om de individerna eftersom det spär på ett klimat där kvinnor konkurrerar och män håller varann om ryggen. Ja, det finns hur mycket som helst att säga om det här, men jag kan starkt rekommendera att gå och lyssna på Wahl om hon föreläser. Hon har också skrivit en bok som heter Det ordnar sig som är en bra översikt av kön och organisation.

Efter lunch höll Elaine Bergqvist ett föredrag om retorik och vad man behöver tänka på när man vill övertyga andra. Jag har givetvis läst hennes bok Härskarteknik tidigare (rekommenderas starkt!), så det var kul att höra henne. Hon är jävligt skicklig och dessutom supersympatisk. Härligt med lite lärorik mat för hjärnan! Och så får man inte glömma hur bra det känns att ha gjort något vettigt och intellektuellt under helgen, förra helgen låg jag mest på soffan eftersom jag dansade båda nätterna. Dansgolvet på Kruthuset förra lördagen var det bästa dansgolvet jag upplevt sedan jag flyttade hem från Bööörlin (Mike Shannon är ett geni!), så det var mer än värt att förstöra söndagen för att dansa, men det är grymt med variation. Både hjärtat och hjärnan kräver stimulans.