Galapremiären för Casino Royale

Sitter på tåget ner till Göteborg för inspelning av pgm 11 imorgon. Tänkte passa på blogga lite på min sprillans nya svarta MacBook (I löv it!). Var på galapremiären för nya Bondfilmen Casino Royale på Rigoletto igår. Rigoletto var proppfullt med kändisar och andra lyckligt lottade, uppklädda till tänderna. Det var nämligen smoking och galaklänning som gällde som klädkod. I en liten påse på stolen låg det ett ex av den nya Center-chokladen, med mörk choklad. Har velat smaka på den sedan jag hörde att den skulle komma, jag är en sucker för mörk choklad och kan inte tåla den svenska fisiga och äckelsöta chokladen som Marabous mjölkchoklad. Och den var god, det är bara att rekommendera.

Och chokladen är inte det enda jag kan rekommendera, herregud vad sinnessjukt bra Casino Royale var! Daniel Craig är precis så kool och hård och manlig (tack för de två badscenerna, Craig är heeeet) som Bond ska vara. Den öppnande actionscenen är så snygg och spektakulär att man bara satt där med munnen öppen och tänkte "fuck yeah" och "wow". Ska göra en webbrecension av filmen, som ni kan se här fr.o.m. torsdag vid lunch, så jag ska inte skriva mer nu, men årets actionfilm är det utan tvekan. Är säker på att alla kommer att gilla den.

Efter bion åkte det bussar till efterfesten på Grand Hotel. När man kom ut från salongen stod det massvis med folk som trängdes till den slutsålda (snyft, varför tror de mig inte när jag säger att den suuuger hästballe) visningen av Saw 3. Det var helt absurt att vandra fram som slaktboskap i den tillfälliga korridor personalen hade ordnat, människor stirrade verkligen. Inte för att jag inbillar mig att de stirrade på mig, jag gick trots allt emellan Magnus Carlsson+make och Alexander Bard och sångaren i BWO. Nåja, hur som helst så var festen förstås helt überfet. Superbra mat (se bilden), champagne, vin, öl och drinkar. Det fanns t.o.m. en gigantisk isskulptur (se den något mörka bilden på mig).

Och "alla" var där. Om någon skulle ha fått för sig att spränga hotellet i luften skulle hela Sveriges skvaller/kändisjournalister få byta jobb. Fast de var ju alla där, så det kanske inte skulle ha funnits några sådana kvar heller... Men de kanske borde byta jobb ändå, inte en enda journalist eller fotograf kom fram till mig. Och nej, ni behöver inte posta kommentarer om vilken egocentrerad och värdelös nolla jag är, jag undrar bara lite försynt om inte någon i alla fall borde ha känt igen mig och t.o.m. ansett det relevant vad jag tyckte om filmen. Filmkrönikan är trots allt det största filmprogrammet på svensk tv (by the way så har vi riktigt bra tittarsiffror nu på över 200.000 per program, 50 % bättre än de senaste säsongerna) och när jag går ut eller träffar nya människor i olika sammanhang brukar typ 60 % kommentera att jag jobbar på tv. Jag kan ingenting om statistik, men borde inte det betyda att jag börjar bli någonslags igenkänd person? Nu lämnar vi ämnet, men jag kan säga att det där gyllene tillfället när jag högröd i ansiktet ska skrika den klassiska repliken "vet du inte vem jag är" inte har infunnit sig än.

På festen träffade jag bl.a. Rafael Edholm, som jag lärde känna när jag åkte snöskoter med honom i våras för ett reportage för 400 Bio, filmprogrammet jag gjorde på TV400 i år. Han är helt galen och det menar jag som en fet komplimang. Han har så sjukt mycket energi och tar verkligen för sig av livet, en egenskap som jag uppskattar. Måste passa på att här kommentera hur USEL TV400:s hemsida är. Inte det minsta uppdaterad (jag och mitt program finns fortfarande kvar) och rätt användarovänlig. Hela TV4:s hemsida är förresten ett skämt, tacka vet jag SVT:s hemsida: klar, tydlig, lätt att använda och funkar alltid+ alla program gratis att kolla på. Public service i dess bästa form.

När man kom in på festen fick man ett poker chip som jag använde till att spela tärning med. Kände mig som Sharon Stone i Casino (för övrigt den sista riktigt bra filmen som min forne favorit Martin Scorsese gjort) när jag stod där och kastade de två tärningarna. Jag lyckades vinna riktig storslam en gång så jag kom upp till priskategori nr 2 och kunde lämna festen med en riktigt fin och stor indisk ornamenterad lykta som kommer att passa perfekt som belysning för rökarna (de idioterna behöver också behandlas som människor) på gården under min kommande glöggfest. Gick till galan med min vän Stina (se bilden) från Café och Elle och vi hookade upp med Amir Chamdin (you know who) och Brady (hans sjukt sköna polare från USA, se bilden) och hängde ut med dem resten av kvällen.

Amir, Brady och jag fick biljetter till Café Opera och trots att vi var på väg hem tänkte vi "varför inte?". Mera som ett slags skämt (även om jag hade sjukt mycket att bära och svinkalla kläder på mig) tog vi taxi till Café Opera. För er som inte bor i Stockholm kan jag berätta att det är typ tre minuters promenad mellan ställena. Vet ni vad vi betalade för taxin? 89 kr!!! Eller snarare hundra faktiskt eftersom Amir lämnade mynten i dricka. Snacka om att Gud straffar somliga genast. Som en komisk jämförelse kan jag berätta att jag betalade 124 kr för min taxi hem från Café Opera till Kransen. Där ser ni skillnaden mellan friåkare och Taxi Stockholm, Taxi Stockholm är bäst!

PS! Bilderna är tagna med min SonyEricsson k800i och Sonys produktplacering är helt enorm i Bondfilmen och inte för inte är det Sony Pictures Releasing som distribuerar den. Men Bondfilmer SKA ju innehålla produktplacering, så det stör faktiskt inte.