Prisutdelning på Tempo dokumentärfestival

Ryktena om min död är betydligt överdrivna, men det stämmer att jag varit förkyld i kombination med fortsatt ständigt arbete (att vara frilans i ett nötskal) och därför inte uppdaterat bloggen på över en vecka. F´låt, ska inte hända igen (utom möjligen under veckan 6-14 december, som jag precis köpt en New York-resa till. Hurra!)

I lördags var jag på dokumentärfilmfestivalen Tempos prisutdelning på biografen Sture för att dela ut priset för sektionen STHLM.DOC, som jag ju satt i juryn för (läs tidigare inlägg). Efter att ha glidit ur min stiliga och alldeles nya Maggie Wonka-kappa (se bilden) tog jag emot instruktioner för vad jag skulle komma ihåg att säga och vem (jag eller Film Stockholms verksamhetschef Uflf) som skulle hålla i vad (en Cassavetes-box på dvd) och när (medan jag läste motiveringen). Jag diggar verkligen att göra sådana här saker, att stå framför en full biosalong och presentera en film eller dela ut ett pris eller något liknande. Det är nästan lite konstigt, men jag har aldrig förstått hur man kan tycka att det är jobbigt att tala inför folk. Ändå är det väl något som de flesta har svårt med.
Hursomhelst så var det den unge killen Ricky Gevert (nej, inte Gervais, se bilden) som vann för sin film Bosse & Bänke. När jag delade ut priset (som bestod av 25.000 kr och ovannämnda Cassavetes-box) sade jag att juryn hade diskuterat de olika filmerna ivrigt, vilket ju var sant, men juryn var faktiskt helt enig om att Rickys film skulle vinna. Filmen kommer att visas på Folkets bios Kort & Gratis, vilket i alla fal i Stockholm innebär att man kan gå och se den på Zita kl 18.30, kolla in Folkets bios hemsida för datum. Vi delade även ut ett hedersomnämnande till Calle Holck för hans En film om att göra någonting enkelt svårt.
Träffade också på Emma Gray-Munthe och vi passade på att smida lite ränker inför vår kommande världserövring (hemligt, hemligt). Är vi inte vinterfina i våra svarta hår och bleka nunor?