X-Men och det dåliga samvetet (igen)

På väg upp från inspelningen av pgm 9 av Filmkrönikan på tåget borde jag egentligen ha skrivit klart en nästan färdig recension av den danska filmen Drömmen för den finlandssvenska filmtidningen Filmjournalen, men trots att det bara var ungefär en halvtimmes putsande kvar lyckades jag inte få den inspiration som behövdes. Jag är en typisk deadline-människa,om jag inte har en absolut deadline att arbeta mot så får jag inte saker ur händerna trots att det förstås skulle vara sjukt mycket bättre om jag inte satt den sista natten och skrev bara för att jag måste.

Ja, ja, nu var det ju inte det jag skulle snacka om utan det faktum att jag istället för skrivande ÄNTLIGEN kollade på X-Men (kan inte vänta på att se 2:an och 3:an), som jag verkligen diggade. Som jag visste att jag skulle göra. Varför jag inte sett filmen förut är ett lika stort mysterium som varför jag inte hade sett Goodbye Lenin innan förra veckan. Ibland hjälper det inte ens att veta att man kommer att gilla en film, man får den på något jävla vänster inte sedd ändå. Lite samma mekanism som att inte lyckas boka den där tandläkartiden eller ringa det där samtalet eller posta det där brevet; saker som tar typ fem minuter, men de blir bara inte gjorda. De är ju inte ens jobbiga att göra för fan! Tydligen måste man alltid ha någon dåligt samvete-grej på gång för att vara människa. Eller nåt. Okej, det är inte samma sak att inte se en film, men ni vet vad jag menar.
En detalj ur filmen:
På bardisken står en skål för dricks med texten: Tipping is not a city in China. Sisådär fyndigt, men det påminde mig om det bevingade citatet: Denial is not a river in Egypt. Vet någon varifrån det kommer? Har det varit med i någon film? Om du vet det kan du väl skriva det i kommentarer så blir jag så lycklig, så lycklig.