torsdag, april 05, 2007

Metro: 300


Kan inte hitta min recension av "300" på Metros hemsida idag, trots att den var i pappertidningen. För en gångs skull är jag riktigt nöjd med recensionen, det var svinkul att skriva den och jag tycker den adekvat beskriver hurdan filmen är... Här kommer den:

Spädbarn som slängs ner för dramatiska klippor för att de inte duger som stenhårda soldater, en ung pojke som slåss mot en gigantisk dataanimerad varg i månskenet och en häst som stegrar sig i slow-motion. Allt detta bjuder ”300” på under de fem första minuterna. Och det är, som man säger, bara början. Under de följande två timmarna bjuds tittarna på de pompösaste scenerna som någonsin skådats, i en nyskapande och überfet teknik som ser helt otrolig ut. Allt till den mest episka filmmusik och bombastiska berättarröst som skrivits. Handlingen är naturligtvis både korkad och totalt meningslös och skådespelarinsatserna och den skrikna dialogen som hämtade direkt ur Glamour eller någon annan daglig amerikansk såpa. Det är helt enkelt ofrivilligt skrattretande och riktigt uselt hela tiden. Men vem bryr sig? Sällan har jag blivit så här underhållen, det här är spelande lårmuskler och biffiga magrutor, sprutande blod och sexorgier där sköna damer slickar på puckelryggars, ööh, puckelrygg. Krigsaction som får scenerna ur Sagan om Ringen att framstå som diskbänksrealism och tantsnusk på hög nivå (de spartanska soldaterna är klädda i minimala kalsonger och en mantel filmen igenom). Helt enkelt en enorm, genmanipulerad och uppsminkad megakalkon som jag inte kan låta bli att älska!

Betyget den fick är 3. Det var skitsvårt att bestämma betyg, för filmen är verkligen kass, samtidigt som jag skrattade och hade lust att applådera typ hela tiden. Det var bara så KONSTANT megalomaniskt att man inte kunde tro sina ögon. När jag trodde att det inte skulle kunna bli värre, bars Xerxes (den RuPaul-liknande piercade och översminkade persiske kejsaren) in på en typ 15x15 meter stor och 10 meter hög silvertron, av slavar förstås. Och i en krigsscen strax därefter kom en smyckad noshörning inrusande i slow-motion. Holy shit! Inte direkt nedtonat...

5 Comments:

Blogger Anders said...

Jag tyckte mycket om din 300-recension som jag läste i morse! Jag tycker på pricken som du och hatnjöt av varenda sekund av filmen!
Glad påsk fina du! =)

1:09 em  
Blogger Gabriel said...

Hahaha! Ja, det var en bra beskrivning... dock med förbehåll för din "fantastiska och nyskapande teknik" eller vad det nu stod. Det var ju bara en massa bleach-bypassade snubbar framför en greenscreen - om det var nåt jag kände under filmens gång var det att tekniken kändes så GAMMAL. Ungefär som att titta på Wing Commander eller nåt annat av alla de andra datorspel som kom på 90-talet och skulle ha "filmsekvenser" inbakat i sig...

Och så var det ju lite roligt att allt skulle skrikas och hojtas vad det än gällde... "SPARTANS! Let's go and get some... DINNER!" - "OUFF OUFF OUFF!"

5:38 em  
Blogger Martin Munthe said...

Naturligtvis en solklar femma rakt igenom. En odödlig berättelse i majestätiskt sleezy Miller-tappning och den grafiskt snyggaste film jag någonsin sett. Och Gerard Butler är helt grymt bra i rollen som Leonidas. Gud vad jag blir avundsjuk på Zack Snyder som får jobba med en skådis som totalt sugit i sig Frank Millers karaktär och förvandlar sig visuellt i varje bild till förlagan. Det är skitenkelt att spela in film i närheten av en diskbänk och "spela under" i jämförelse. Otroligt få skådespelare klarar det pampiga och det som är larger than life. Det är riktigt svårt.

Jag håller helt med om att tekniken inte är jätteny (beroende på vad man har för perspektiv). Det är nytt att göra hela långfilmer så här - men inte annars. Det som är nytt med den här filmen är däremot hela formen. Jag kan inte säga att jag någonsin sett någonting som den påminner om.

Och att en film som bygger på en relativt okänd vuxenserie med okända skådespelare i alla roller slår så stort som den här har gjort betyder någonting. Det finns någonting under den grafiskt snygga ytan som träffar oss och som vi inte kan avfärda. Det är stor film.

9:48 fm  
Blogger Amel said...

hej
kan du fatta att Xerxes spelas av den snygga killen från Love Actually (han som jobbar på reklambyrån och är kär i Laura Linneys rollfigur ) !!!! Och att kung Leonides var Fantomen på Operan i senaste filmen . För övrigt så gillade jag både magrutorna och specialeffekterna . Roligt att du ska ta över Filmkrönikan , lycka till .
hälsningar Amel

7:39 em  
Blogger MAX said...

Jag tyckte nog ioförsig att dialogavsnittet mellan Leonidas och Xerxes, där Leonidas klappar sig på låret och säger sig inte klara av att gå ned på knä på grund av kramp (och en hel del andra småelaka passningar), är ganska kul, rent dialogmässigt alltså.

12:47 em  

Skicka en kommentar

<< Home