I huvudrollen: Stockholm

Nåja, nu är Tempo över och jag nöjd. För er som missade invigningsfilmen Am I Black Enough for You om soullegenden Billy Paul så kan jag tipsa om att den går på Zita. Bästa filmen jag såg var NY77: The Coolest year in Hell om New York år 1977, där hiphoprörelsen (i Bronx), discoboomen (Studio 54) och punkrörelsen (CBGB) slog igenom. Explosiv energi och total kreativitet. Kunde inte låta bli att tänka på dagens Berlin hela tiden, det är nog det närmaste man i dag kommer den grogrund för kreativitet som det fattiga, förfallna New York var då. Att kliva ut i ett Stockholm i mars 2009 är inte direkt inspirerande... Men jag älskar att vara hemma, missförstå mig inte. Det är bara så synd att allt är så putsat och fint och köpcentrigt, det är ju ett under att det finns någon kreativitet kvar här i trygghetsnarkomanins högborg.

Hursomhelst, så kan man bli inspirerad här med. Jag var på Stadsmuseet på ett möte idag (ska hålla i en stadsvandring under Kulturfestivalen i augusti, berättar mer om det när jag vet mer) och efter mötet passade jag på att gå på den nya utställningen I huvudrollen: Stockholm. Det var en av de roligaste och bästa utställningar jag sett. I en massa olika rum visades klipp från diverse filmer som utspelar sig i Stockholm, allt indelat i olika temata som t.ex. brottsplats Stockholm, kärlekens Stockholm och ungdomens Stockholm. Man kunde gå omkring i sin egen maka takt och kolla in filmklipp, rekvisita och filmplanscher. Bland annat. Det fanns också informationsfilmer om biografer i Stockholm förr i tiden och en filmhistorik med utgångspunkt i filmer inspelade i Stockholm. Jag tillbringade över två timmar inne på utställningen och rekommenderar den varmt! Utställningen håller på ända till januari nästa år, så det är ingen brådis, men när det slaskar ute i det riktiga Stockholm kan det vara skönt att inmundiga kultur mitt i stan. Gratis!