Keflavik och dilemmat med att vara filmkritiker
Yes, hittade precis beviset på att Island är ett riktigt i-land (inte för att jag någonsin betvivlat det), en gratis hotspot och eluttag precis vid gaten. Jag älskar hotspots, måste ta tillfället i akt att blogga lite.
Sitter och kollar på Magnus Carlssons animerade barnfilm Desmond och träskpatraskfällan (premiär 15 dec). Sjukt bra titel på en mindre upphetsande film, men jag är ju inte den tilltänkta publiken trots att jag älskar animerade filmer, även barnsliga sådana. Och då kommer vi till ett av dilemmat med att vara filmkritiker. Att man har en förkärlek för vissa filmer (i mitt fall t.ex. animerat och Frat Pack-komedier) och mindre till övers för andra genrer (brittiska direkt-till-video-aktiga gansterfilmer) är förstås oundvikligt, t.o.m. filmkritiker är ju människor (hör och häpna!), men enligt mig ska man förstås vara så professionell att man ser varje film utan fördomar och bedömer den i sin genre. Alltså att man inte gör som Hans Wiklund när han gav Moulin Rouge en etta för att han "hatar musikaler". Hallå! Nej, dilemmat är alltså när man ser barnfilmer.
Det känns verkligen underligt att jag ska bedöma något som är gjort för 5-8-åringar, jag har ingen jävla aning vad de gillar, jag umgås aldrig med barn (eller "elaka dvärgar" som Magnus Uggla så träffande kallade dem) och vet inget om deras filmsmak. Sorry, men så är det. Jag kan ju gissa förstås och så måste jag ju bedöma enligt vad jag själv tycker, men hursomhelst så är barnfilmer ett helt eget kapitel inom filmkritik.
By the way, toa heter snyrting på isländska. Kul!
Sitter och kollar på Magnus Carlssons animerade barnfilm Desmond och träskpatraskfällan (premiär 15 dec). Sjukt bra titel på en mindre upphetsande film, men jag är ju inte den tilltänkta publiken trots att jag älskar animerade filmer, även barnsliga sådana. Och då kommer vi till ett av dilemmat med att vara filmkritiker. Att man har en förkärlek för vissa filmer (i mitt fall t.ex. animerat och Frat Pack-komedier) och mindre till övers för andra genrer (brittiska direkt-till-video-aktiga gansterfilmer) är förstås oundvikligt, t.o.m. filmkritiker är ju människor (hör och häpna!), men enligt mig ska man förstås vara så professionell att man ser varje film utan fördomar och bedömer den i sin genre. Alltså att man inte gör som Hans Wiklund när han gav Moulin Rouge en etta för att han "hatar musikaler". Hallå! Nej, dilemmat är alltså när man ser barnfilmer.
Det känns verkligen underligt att jag ska bedöma något som är gjort för 5-8-åringar, jag har ingen jävla aning vad de gillar, jag umgås aldrig med barn (eller "elaka dvärgar" som Magnus Uggla så träffande kallade dem) och vet inget om deras filmsmak. Sorry, men så är det. Jag kan ju gissa förstås och så måste jag ju bedöma enligt vad jag själv tycker, men hursomhelst så är barnfilmer ett helt eget kapitel inom filmkritik.
By the way, toa heter snyrting på isländska. Kul!
posted by Andrea Reuter at 16:38
3 Comments:
Vi dvärgar gillar tex Nemo, Shrek och andra filmer med referenshumor. Och så gillar vi klassuppgörelser, som Göta kanal (part 1), Klassfesten och klassiker som Bernard & Bianca. Och så lite snusk i form av Sunes sommar, jättekul. Den får en 4 av mig. Motorsågsmassakern (directors cut) såg vi i smyg när mamma pratade med rörmokaren i källaren. Jättelänge. /Den elaka dvärgen
Men det är trots allt bättre än att skriva "och femåringen som såg filmen tillsammans med mig älskade filmen". Problematiken är ju den samma som när en vuxen kritiker ska recensera en barnbok. MEN jag hävdar att bägge kategorier ska göra det utgående från sin egen professionalism och inte börja citera barnpubliken. Dessutom har ju många s.k. barnfilmer idag det man inom barnlitteraturen kallar "det dubbla tilltalet", dvs de vänder sig både till barnet och den vuxna. Att du själv älskar animerade filmer och sett en massa sådana gör ju också att du har något att jämföra med!
Å, Island! När jag var där första gången, sommaren 1984, såldes ingen öl på Island, däremot något de kallade BJÓRLIKI (öl-liknande) = pilsner + sprit.
Isländska är roligt, även när det gäller film faktiskt. När jag och min syster var på Island gick "Eddi Klippikrumla" på TV. Tim Burton-klassiker, med en mycket sminkad Johnny Depp i huvudrollen...
High five! Här har du krumlan!
Skicka en kommentar
<< Home