Första kvällen i New York

Hade svintur på resan mellan Keflavik och New York, satt ensam på min rad så kunde lägga mig ner raklång och sova. Lyxigt. Kollade på Miami Vice-filmen på planet. Var lite besviken faktiskt, hade väntat mig något annat av Michael Mann och cinematografen Dion Beebe (som ju också sköt Collateral, som jag älskade). Colin Farrells skådespelande bestod som vanligt av att han rör överdrivet mycket på ögonbrynen, men bilarna och båtarna var ju snabba i alla fall.

Planet var lite försenat och så tog det förstås sjukt länge i tullen. Vi fyllde i en del formulär, vilket betyder att jag var i mitt esse, jag har alltid haft en pervers förkärlek för att göra det. Jag gillade t.o.m. att deklarera! Anyway så var det supersvårt att stå emot impulsen att svara ja på frågorna man absolut inte ska svara ja på, typ "är du terrorist?". En av frågorna var om man varit inblandad i krigshandlingar mellan 1933 och 1945 eller medlem av nazipartiet, den var svårast att inte kryssa ja på. Och när de tog foto på en plutade jag på munnen. Det uppskattades inte, killen i passkontrollen var sååå sur. Började snacka med två killar från Stockholm vid bagagebandet och åkte sedan in till Manhattan (landade på JFK i Brooklyn) med A-tunnelbanan, som åkte direkt till mina polare Adam och Vons lägenhet i Harlem (de jag träffade på Stockholms filmfestival, se tidigare inlägg). De är typ de enda vita som bor i huset, här är supermysigt. Man ser the Chrysler Building från fönstret, najs.

Vi hoppade på tunnelbanan till Little Italy och gick på en kubansk restaurang och käkade. Jag frågade dem var Elizabeth Street låg och det visade sig att det var på den vi var. Fatta att jag varit på gatan där min ungdomsidol Martin Scorsese växte upp. Vi gick förbi Mulberry Street där deras film utspelar sig och sedan till baren där flera av scenerna spelades in. Vi mötte upp regissören Jim (ja, han med Hitlermustasch i det tidigare inlägget) och började dricka drinkar. Klockan i mitt huvud blev mycket snabbt 7 och till slut 9 (3 på natten här), så vi tog en yellow cab och åkte hem. Tror att jag varit rätt smart angående jet lagen genom att göra så här, vi får se.

Nu ska jag iväg till FN-skrapan, min äldsta vän Malin gör praktik där och jag ska få en liten tour av stället. Kool. T-bana till Grand Central och en liten promenad, perfekt. Ikväll ska vi kanske gå på David Lynchs nya film Inland Empire, sedan på festen där John Cameron Mitchell spelar skivor (Shortbus-regissören) och sedan på någon technoklubb som heter Subtonic (i källaren under Tonic, logiskt nog). Fy faaaan vad det är underbart att vara här.