Morfars anekdoter

Sitter och rensar i gamla mejl och hittade då ett där min kompis Viktor hade länkat till sidan Min morfars anekdoter, en hemsida där någon spelat in sin morfar när han berättar anekdoter om hur det var i Stockholm tidigare. Underbar direkt lokalhistoria! Jag, och säkert många med mig, är så otroligt ledsen över att inte ha någon kontakt med äldre människor. Alla mina far- och morföräldrar är döda och de flesta av mina kompisar kommer från andra ställen än Stockholm, så deras äldre släktingar befinner sig utspridda över landet. Det är så onödigt att inte få möjligheten att lyssna på erfarna kloka människor och det finns säkert hur många äldre som helst därute som känner sig ensamma och som bär på de mest fantastiska berättelser om sina liv och Sverige förr. Jag vet inte om jag är ett undantag, men nästan alla jag umgås med är mellan 25 och 45 år gamla, vit framgångsrik medelklass som bor i Hornstull eller Kransen/Aspudden och jobbar med media eller liknande, reser mycket och röstar på miljöpartiet. Jävligt homogent alltså. Det ligger ju i den mänskliga naturen att hålla sig till "de sina", men då möter man ju aldrig några andra åsikter eller erfarenheter. Kanske jag kunde stå till tjänst med t.ex. hjälp att använda datorn eller något annat och så kunde jag få livserfarenhet och mänsklig samvaro i utbyte. Kom gärna med tips om ni känner till något sätt att uppnå detta, det kanske finns någon välgörenhetsorganisation a la Röda korset som ordnar träffar med äldre? Jag vill ha en plastmorfar nu!

Breaking Away

Kollade precis på cykelfilmen Breaking Away från 1979 (tack, Jonas för hjälpen!). Jag älskar verkligen looken i amerikanska sjuttiotalsfilmer, den där gryniga och soldränkta världen full med långa scener utan egentlig funktion annan än stämning. Filmen handlar om en arbetarklasskille som älskar att cykla och är därför full av skitfina italienska racingcyklar som skulle få vilken Hornstullskille som helst att komma i brallan bara vid åsynen av dem. Breaking Away är en klassisk "sista sommaren med killarna"-film a la Dazed and Confused, Farväl Falkenberg m.m (missa inte de superunga versionerna av Dennis Quaid och Jackie Earle Haley). Inte så mycket nytt under solen, men jag gillade den. Kolla in trailern nedan (och lägg märke till hur extremt mycket sättet att göra trailers har ändrats sedan dess).



I en scen sjunger huvudrollen en serenad för en tjej han är kär i utanför hennes fönster och det fick mig att tänka på det här med hur kärlek framställs på film. Hur många har egentligen varit med om ens någon av de kärleksgrejer som händer på film? Att en kille jagar en till flygplatsen för att säga att man inte ska åka, att folk runt omkring en applåderar när man kysser en kille, att ens kille överraskar en med en helg i Paris? Inte finns det där i min värld i alla fall. I min värld är det snarare så att man får vara glad om man då och då får ett fylle-sms av någon halvsnygg karl. Det tål verkligen att tänkas på hur mycket av vanliga människors missnöje och sorg som kommer från den massiva Hollywoodpropagandan vi utsätts för dagligen.

Combo av Blu och David Ellis

Och nu något riktigt bra för att väga upp trailern nedan. Har skrivit om italienska gatukonstnären Blu på min blogg från Berlin tidigare (han har ju målat många väggar i Berlin), han är ett riktigt geni. I ett av de senaste numren av Wired (en av världens bästa tidningar as we all know) fanns det en användbar lista på hur man ska bete sig i vår moderna värld, instruktioner gällande ringsignaler, Facebookstatus m.m. Där skrev de att man kan blogga om ett klipp på Youtube i fall det har under 500 000 träffar. Som tur har Blus och David Ellis Combo mindre än det, så kolla in den här videon (tack, Joge, för tipset).

The Gold & the Beautiful trailern

Kollade givetvis på Svenska Hollywoodfruar i går och höll på skratta ihjäl mig när de visade en del av trailern till Agnes-Nicole Winters film. Jag diggar faktiskt henne rätt mycket (hon är i alla fall den som klarar sig själv i serien), men nivån av usel B-film är ju bara helt otrolig på The Gold & the Beautiful. Hade redan förträngt det, så måste tacka Mia för påminnelsen!

Mia (hon som gjort Bittersüss)

Mias spelning i går var så innihelvite bra, vilket lunk. Ställer var fullt, stämningen superb. Stockholms bästa klubb. Om ni inte vet vilken det är kan jag bara beklaga, det finns inget dansgolv som kan mäta sig med det i den här staden. Tack allra ödmjukast Gandalf och alla andra för att ni kör, mitt liv är så otroligt mycket bättre p.g.a. er. Danke!

Hong Kong och tjingtjong

Var och hälsade på min bästis Oscar i Kina förra veckan, han bor i industristaden Shenzhen precis vid gränsen till Hong Kong. Först tillbringade vi en långhelg i Hong Kong, sedan hängde vi några dagar i Kina. Fantastiskt spännande. Vilken puls det är i Hong Kong, jag gillade staden omedelbart. Sjukt fett att det hela tiden är en skyline att kolla på när man sippar drinkar uppe i någon flådig bar i en skyskrapa, Hong Kong består ju av två delar med vatten emellan så då har man alltid utsikt över andra sidan. Fint. Vi hängde och lyxade och åt och drack drinkar och shoppade järnet. Väldigt najs för mig som hade min första sammanhängande längre semester sedan jag började på Filminstitutet. Här är några highlights!


På Star Ferry på väg från Kowloon till Hong Kong Island


Oscar på Ocean Park (där vi såg en säl balansera på en fena!)


Linbanan upp till Ocean Park


"Photos are only for reference". Så man kan inte äta dem?


Konstverk på väggen på 24/7 frukoststället The Flying Pan (Göteborgshumor i Hong Kong!)


Så galet roligt att bygga sandslott


Drakfrukt, världens mest praktiska frukt. Bara att skära mitt itu och äta med sked (och den håller sig i en vecka trots att den är uppskuren).

Den amerikanska mardrömmen: bakhållet mot kvinnorna

Läste precis Susan Faludis bok Den amerikanska mardrömmen: bakhållet mot kvinnorna. Faludi är ju författaren som skrivit den klassiska feministboken Backlash och den fantastiska Ställd (om de amerikanska männens svårigheter i dagens samhälle). I sin nyaste bok analyserar hon hur USA mötte händelserna den elfte september 2001. Gissa två gånger om hon tycker de skötte det bra? Hon bevisar övertygande hur en massiv propagandakampanj sattes i gång med den nationella myten om den starke ensamme pionjären (mannen!) i fokus, en myt som inte bara ignorerar den faktiska situationen utan som även har som agenda att osynliggöra kvinnor och skicka tillbaka dem in i köket. fruktansvärt upprörande läsning, skrivet av en av vår tids främsta intellektuella. Read and learn!

Och när jag ändå är inne på ämnet USA, så rekommenderar jag er att läsa artikeln i Vanity Fair där Levi Johnston, Sarah Palins f.d. svärson, talar ut om hur hon är på riktigt. Givetvis ingenting förvånande, men skönt att än en gång få bekräftat att hon är en riktig dååålig människa.

Och sist, men absolut värst så är förstås klippet från demonstrationerna i Washington mot Obamas hälsovårdform. Skulle vara sjukt roligt om det inte var så djupt tragiskt. Amerikanerna förtjänar inte en så bra president som Obama, de hade fan förtjänat att ha Palin ett skott från platsen som världens mäktigaste. Måste försöka låta bli att tänka på det där skitlandet, jag blir bara så förbannad och ledsen och tycker så synd om alla de vettiga människor som bor där i en stackars minoritet.

Andre Wickström roastar Robert Gustafsson

Längsta applåderna hittills i programserien vid tidskoden 03.36. Klassiker!

Sissela Kyle roastar Robert Gustafsson

Så här ska det göras. Drottningen har roastat!

TV3 Play

Försöker kolla på Svenska Hollywoodfruar på treans hemsida, men det är ju för fan helt osannolikt rackligt. Programmet stannar och buffrar varje minut i säkert 15 sek. Så jävla uselt! Och att de har mage att kalla det TV3Play dessutom, total rip off från SVTs briljanta sida som alltid funkar utmärkt utan att trean kan leverera överhuvudtaget. Det är 2009 nu, detta är inte okej!

Teresa Fabiks nya film Prinsessa

Var på premiären av Teresa Fabiks nya film Prinsessa i går. Fabik är regissören som gjorde Hip Hip Hora (som jag gillade starkt), men mina förväntningar var ändå på normalnivå i går eftersom jag hört olika åsikter om filmen. Men den levererade definitivt! Jag grät, jag skrattade högt, jag kollade pinsamt berörd med händerna framför ansiktet och jag gick därifrån med ett gigantiskt leende på läpparna. Riktigt bra feelgood! Det är man inte bortskämd med i Sverige. Fabiks manus fungerade genom hela filmen och Zandra Andersson är underbar i huvudrollen. Rekommenderas starkt! Känns kul att pusha för en film utomlands som man verkligen gillar ända in i hjärtat.



På efterfesten hängde jag med Björn Stein (som klippt trailern ovan, han är så jävla bra på det!) och Måns Mårlind, duoregissörerna som är Sveriges nya hopp i Hollywood. Höll i work-in-progress på deras nya film Shelter (en psykologisk thriller med Julianne Moore och Jonathan Rhys Meyers) på Drömfabriken i våras, klippen de visade såg riktigt skrämmande och snygga ut. Filmen har premiär i USA i januari och i Sverige senare under våren. Killarna var lika glada och roliga som vanligt, förutom när Måns fällde den klassiska repliken "Det här med dagismöten, det är DÖDEN". Jag kan inte annat än tro honom...H ängde också med Lisa från Atmo, som hade varit Vincent Gallos barnvakt i Venedig (han gör en av rösterna i Metropia, som visades där). Inte så pjåkigt tydligen.


Glada killar

The Party (1968)

Kollade nyss på The Party (1968) där Peter Sellers spelar en indisk statist som råkar bli bjuden till en fest hos producenten fast han egentligen skulle få sparken. Har inte skrattat så konstant sedan jag såg South Park-avsnittet (s13e01) med Jonas Brothers och Musse Pigg som elak chef, har riktigt ont i fejan nu. Under öppningsscenen fullkomligt vrålade jag av skratt, trots att jag kollade ensam och inte hade någon att bli hysterisk med. Det var fanimig total andnöd. Sedan fortsatte det bara. Peters Sellers har så sinnessjukt roligt kroppsspråk, hela tiden. Gör bort sig hela tiden och ursäktar sig hela tiden. Och vrider sig av kissnödighet. Bl.a. Kombinera det här med den obligatoriska betjänten som fyllnar till, mat som flyger och glas som krossas. Gags och slap stick at it´s best!

Myrstuguberget - Botkyrkas gömda pärla

Var och käkade brunch på Fittjas Multikulturella centrum i dag och när vi gick därifrån bestämde vi oss för att gå bort och kolla på området Myrstuguberget, en del av Masmo. Det ligger uppe på en kulle och består av hus i varierande stil som påminner om allt från charterhus på Mallorca till fjällstugor i Alperna till sommarstugor i Dalarna. Svårt att beskriva, man måste se det helt enkelt. Anyway så är området fullkomligt underbart, fantastisk utsikt och otroligt gulliga hus och trädgårdar. Boende i alla åldrar och etniciteter och fullt med bystugor och lekparker och annat som gör att det verkar vara en superb grannsammanhållning. Det lönar sig verkligen att åka ut till och kolla in området, en riktig pärla.



Mia och Elin mitt i området



Utsikten från bastun i en av bystugorna



En av de kreativa tomterna (trådets stam är lilamålad)



Den lokala bastuklubben (kolla snubben längst till vänster!)



Rolig skylt på vägen mot området...

WIFT:s genusdag

I lördags var jag på WIFT:s (Women in Film and Television) medlemsdag om genus i organisationer och retorik. Jag steg upp samma tid som en vardag och åkte samma väg mot jobbet (seminariet var i DI:s lokaler). Kunde ha känts drygt, men dagen var så otroligt energigivande och medvetandegörande att den kändes som en perfekt investering. Anna Wahl, professor i genus och organisation på KTH föreläste tydligt och roligt om de genusstrukturer som finns i organisationer. Det mesta hade man ju hört tidigare, men hon kom med flera påminnelser och ögonöppnare som jag verkligen tog till mig. T.ex. att man inte kan använda sina egna erfarenheter på individnivå till att uttala sig om hur det ser ut på strukturnivå. Själv har jag t.ex. aldrig blivit diskriminerad för att jag är kvinna (jag har tammefan aldrig ens hört en kollega dra ett sexistiskt skämt), men det hindrar inte att det finns vissa mekanismer som går igång när kvinnor tar sig till toppen i en organisation. Dessutom är det viktigt att vara medveten om vilka av ens egna handlingar som motverkar strukturella förändringar. Det är t.ex. viktigt att låta bli att snacka skit om andra kvinnor oberoende av vad man tycker om de individerna eftersom det spär på ett klimat där kvinnor konkurrerar och män håller varann om ryggen. Ja, det finns hur mycket som helst att säga om det här, men jag kan starkt rekommendera att gå och lyssna på Wahl om hon föreläser. Hon har också skrivit en bok som heter Det ordnar sig som är en bra översikt av kön och organisation.

Efter lunch höll Elaine Bergqvist ett föredrag om retorik och vad man behöver tänka på när man vill övertyga andra. Jag har givetvis läst hennes bok Härskarteknik tidigare (rekommenderas starkt!), så det var kul att höra henne. Hon är jävligt skicklig och dessutom supersympatisk. Härligt med lite lärorik mat för hjärnan! Och så får man inte glömma hur bra det känns att ha gjort något vettigt och intellektuellt under helgen, förra helgen låg jag mest på soffan eftersom jag dansade båda nätterna. Dansgolvet på Kruthuset förra lördagen var det bästa dansgolvet jag upplevt sedan jag flyttade hem från Bööörlin (Mike Shannon är ett geni!), så det var mer än värt att förstöra söndagen för att dansa, men det är grymt med variation. Både hjärtat och hjärnan kräver stimulans.