Festival, festival!

Herrigud, vad tiden rusar förbi här på festivalen. Jag tycker det är sjukt störande när bloggare ber om ursäkt för att de inte hunnit blogga, men nu tänker jag göra detsamma. Förlåt! Speciellt till er som hittat hit via länken som min käre kusin Bent Blomqvist satt upp som veckans länk på Finlandssvenskt filmcentrums sida. Men välkomna ska ni vara!

Livet här på festivalen går i jobbets tecken, i går var det femte kvällen av Studio Draken i festivaltältet och det känns bättre och bättre varje kväll. Så himla kul att intervjua intressanta människor och känna på festivalpulsen. Och så har jag hunnit se en del film och medverkat i radion ett antal gånger. I går var jag och festivalens konstnärliga ledare Marit Kapla med på Krister i P3. Första gången jag var tillbaka i TV-huset på Hisingen (som förstås kallas Kanalhuset, det är ju i Göteborg som göteborgshumorn frodas. Duh!) sedan jag slutade på Filmkrönikan. Najs. Intervjuades också av Radio X3M, Svenskfinlands motsvarighet till P3, det programmet ska ha sänts i dag. Efter avslutad intervju sade killen som intervjuade mig "men du är ju riktigt trevlig". Hmmm... Vet inte om jag ska ta det som en komplimang eller fundera på hur jag framstår i media...

I dag har Nordic Film Market satt i gång, alltså den nordiska filmbranschens träff. Träffade bl.a. producenten Aleksi Bardy och regissören Aku Louhimies i går. Louhimies har regisserat Paha maa (Fruset land), som vann fyra priser här i Göteborg för några år sedan, den bästa filmen från Finland på åratal. Sjukt svart, men galet bra. Se den om ni råkat missa den, finsk ångest x1000 utlovas.

Såg precis en seeeeeg jävla film från Turkiet (festivalen har en turkisk sektion i år) som hette Three Monkeys. Undvik den! Men har sett mycket bra, bl.a. en dokumentär om Roskildefestivalen (eller den var kanske inte så bra, men det var nostalgiskt att minnas mina år där, var där 1995, 96, 97 och 99) och Gus Van Sants hyllade Milk med Sean Penn i Oscarsnominerad roll som förste öppet homosexuella folkvalda politikern i USA. Filmen utspelar sig i 70-talets San Fransisco, så det var ordentligt med spända jeans och koola mustascher. Penn var fantastisk och skickligt subtilt bögig, det var små saker som hur han rörde sin hand i en scen till hur han gick igenom ett rum i en annan. Producenten för Studio Draken, Håkan, hörde förresten en galet rolig grej efter visningen. Det var två tanter som pratade och den ena sade: "Hur kan de ha fått tag på en så bra homosexuell skådespelare?" Mängden av fördomar i den repliken gör den till en omedelbar klassiker. Trots Penns fantastiska prestation tycker jag dock fortfarande Mickey Rourke ska få Oscarn för sin roll i The Wrestler. Trots att jag älskar genialiska Elephant och gillade Milk skarpt så tycker jag fortfarande att van Sants bästa film är My Own Private Idaho. När jag såg den första gången var jag ca 15 och hade precis börjat gå på Filmarkivet i Helsingfors. Den filmen är en bidragande orsak till att jag är där jag är i dag, den hade så stor effekt på min väg mot att bli en inbiten cineast och börja plugga film. När jag sedan började på Filmvetenskapen och såg Orson Welles Chimes at Midnight (som bygger på Shakespeares Falstaff) fick filmen ännu ett lager av djup, plötsligt förstod man de Shakespeareska referenserna i My Own Private Idaho. Stort.

Nu ska jag rusa i väg till tältet i gen, i kväll ska vi ha en specialgrej, Pecha Kucha är nämligen där. Pecha Kucha är en japansk idé som går ut på att kreativa människor får komma dit och gör en presentation som består av 20 bilder som alla visas i 20 sekunder och så pratar personen på det. Var och kollade på dem förra våren och det är verkligen en inspirationskick att sitta i publiken. Ämnena varierade från resor till Indien (det var förresten Morgan som ledde Krister i går som gjorde den skitroliga presentationen) till en tjej som berättade om när hon föll från cykeln och slog ut alla sina framtänder.

Första Studio Draken

Äntligen är vi i gång. Första Studio Draken gick av stapeln i kväll och det kändes hur bra som helst. Festivalen har kittat en jättefin scen inne i Festivaltältet och vid sju satt det faktiskt en del folk i stolarna framför. Under kvällens lopp fylldes det på med mer publik och i slutet var det riktigt fullt. Sweet. Vi började kvällen med att regissören Daniel Espinosa (som också är en kompis till mig) agerade vintervärd och visade klipp som inspirerat honom inför inspelningen av filmatiseringen av Jens Lapidus succébok Snabba cash. Bl.a. visade han Justice musikvideo Stress, en så jävla hård video. Det bådar gott för filmen som jag tror starkt på att kan bli en svensk Pusher, en verklighetstrogen, driven skildring av kriminalitet (något som ingen lyckats med i svensk film hittills). Kolla videon nedan:



Daniel är grym på att snacka och det blev verkligt inspirerande. Kul att känna att det börjar bra. Efter en liten paus (under vilken jag hann ge en liten intervju till finska radiokanalen Radio Sisu) kom andra delen av Studio Draken, då var dokumentärfilmsregissören Nahid Persson (som gjort årets öppningsfilm Drottningen och jag) och producenten Erik Hemmendorf (som producerat Ruben Östlunds Gitarrmongot och De ofrivilliga) gäster och temat var verklighetsskildrande. Vi diskuterade bl.a. skillnader mellan dokumentärer och spelfilmer, situationer när verkligheten överträffar dikten och möjligheter och begränsningar med att göra både dokumentär vs spelfilm. Det kändes också intressant och roligt. Så nu har vi klarat av världspremiären av Studio Draken! Efter programmet visade det sig att Mikki och Mimmo var på plats, två av mina f.d. studiekompisar från en medieutbildning jag påbörjade i Helsingfors innan jag flyttade till Stockholm för att plugga film. Efter ett kärt återseende och en indisk middag åkte jag hem. Låång dag i morgon.

I morgondagens Studio Draken ska Jonas Johanson vara vintervärd, han är festivalaktuell med sin debutfilm Guidance (som jag måste upp och se kl åtta i morgon!), som min kompis Axel Boman (grym dj och fantastisk konstnär och allmänt härlig människa) har skrivit musiken till. I andra delen ska vi diskutera animation och provokation med regissörerna Tarek Saleh och Bill Plympton samt psykologen Per Magnus Johansson. Kom förbi om ni befinner er på festivalen!

Själv ska jag se ovannämnda Guidance, Gus van Sants Milk (som jag längtat efter galet länge) och Flamman och citronen. I alla fall. Ska försöka klämma in någon mer film också, man är ju för fan på festival!

GBG Romrejv

Mitt set på gårdagens invigningsfest gick superbra! Det var så kul att stå där med hörlurarna runt halsen (även om de bara var rekivisita) och se hela dansgolvet röja loss. Josef Fares och Daniel Espinosa och alla mina underbara vänner tjoade och tjimmade precis som i Berlin. Najs! Det var t.o.m. en snubbe som driver balkanklubb i Gbg som frågade om jag ville komma dit och spela (se bilden nedan). Crazy. Tack till Lars som tog bilder och till Oscar som hjälpte mig med planeringen av setet!


De här låtarna spelade jag:

1. Wenn ich an die Kosten denke – Basti Grub
2. Swing pop – der dritte raum
3. Klezmer – Pizeta Feat. Reagadelica
4. Underground Limbo – Ronald Christoph
5. Trompeta – SIS

Oscarnomineringarna

Oscarnomineringarna kom i går. Har bara hunnit skumma dem själv eftersom jag nu kommit ner till Göteborg och börjat förbereda Studio Draken. Men den viktigaste av alla finns med: Mickey Rourke för The Wrestler (se tidigare inlägg). Alla nomineringar hittar ni här.

I dag har jag en superrolig och lång dag, sitter och jobbar med förberedelser till Studio Draken, ska hämta ut min ackreditering och planera vilka filmer jag ska se, bli intervjuad av Radio X3M (Svenskfinlands motsvarighet till P3) och sedan ska jag möta upp min underbara kompis Patrik (som jag inte sett på ett halvår) och gå på invigningsfilmen Drottningen och jag och sedan vidare till invigningsfesten på Trädgår´n. De har ändrat min speltid till 02.30 i Akvariet, men det är egentligen en bättre tid för mitt set. Oscar och jag satte ihop det i onsdags och så har jag provspelat och dansat det flera gånger. Det är så jävla grymt! Har t.o.m. gett det ett namn: GBG Romrejv. You figure it out. I morgon lägger jag upp lite bilder och låtlistan för er som inte kommer ikväll. Pepp!

Steven Seagal överträffar allt!

Calle visade oss precis ett väldigt pompöst klipp från Steven Seagals dokumentär om sig själv och vilken fantastisk Aikidomästare han är, The Path Beyond Thought (2001). Otaliga ställer upp och vittnar om hur speciell Sensei Steven Seagal är och allt ackompanjeras av japansk flummusik och Seagals egen bisarrt trötta voice over. Inte ens en parodi skulle kunna vara så här ofattbart rolig.


"I would be the perfect vehicle to develop the physical man and the spiritual man simultaneously"

"Which to many means he´s a god".

Och listan tar inte slut förrän vid 11, bara att fortsätta kolla på YouTube.

Jag gör DJ-debut

Hurra, äntligen ska jag få leva ut en livslång dröm! På fredagen ska jag få DJ:a på Göteborgs filmfestivals invigningfest på Trädgår´n. Det är ett totalt DJ-maraton, men jag har fått en riktigt bra tid, nämligen 00.30-01.00 på Stora scenen. Så nu ska publiken bjudas på lite äkta zigenartechno från Berlin. Underground limbo! Vi ses på dansgolvet, flickor och pojkar.

Obamas tal

Änglarna grät och kentaurerna trumpetade när Obama höll sitt tal i går. Vilken retoriker! Det är ju otroligt vad bra skrivet det var. Och hur han levererade det, herrigud. En av mina favoritformuleringar var (ungefär): America will reach out it´s hand to all those leaders willing to unclench their fists. Mycket bra. Hopp till världen är aldrig fel.

Obamas bil

Fan, jag måste börja kolla Bilfeber varje dag ju. Nu tog det många dagar tills jag fick nys om den fantastiska säkerhestbilen de kittat till Obama. Den har alla features som man kan önska sig, inklusive påsar med Obamas blod ifall han skulle behöva en nödtransfusion. Med tanke på att sannolikheten är rätt hög att någon försöker mörda honom är det bra att de styrt upp det. Hörde förresten att presidenter som valts ett år som slutar på 8 statistiskt sett utsätts för mordattentat mer än andra (vet dock inte om det stämmer). Kolla detaljerna och mer bilder här. Fätt!

Rockabilly - de sista romantikerna

Vad är dealen med att de inte har internet i hytten på Viking Line? Jag föredrar att åka båt mellan Finland och Sverige av flera olika skäl; det är miljövänligare, det är billigt som fan och själen hinner med bättre när man vaknar upp i ett nytt land. MEN det är helt idiotiskt att man inte kan arbeta på båten. Det finns förstås internet att tillgå, man kan köpa svindyr tid på någon av deras crap datorer vid kaféet och jag vet via min kusin som jobbat för dem att personalen har nät i sina hytter, så varför kan man inte köpa till det i hytten? När man åker från Helsingfors är man på båten i hela 17 timmar, så man har gått om tid att få lite jobb gjort. Jaja, det är ett i-landsproblem, men det betyder ju inte att det är rätt störande ändå.

Hursomhelst så tillbringade jag i stället tiden med att läsa Josefin Ekmans ypperliga reportagebok Rockabilly - en bok om de sista romantikerna, som jag hittade på rea för bara 3 euro. Boken handlar förstås om rockabillykulturen och den var både intressant och välskriven (även om det var lite väl många korrektursfel för att min anala sida ska kunna låta bli att störas). Ekman har rest runt främst i USA och Sverige och träffat folk som passionerat ägnar sig åt rockabillykulturen, alltså åt musik och kläder och bilar från andra hälften av 50-talet. Jag gillar kulturen även om könsuppdelningen känns jävligt daterad och Ekmans bok är en bra ingång till att ta reda på mer om denna nostalgiska livsstil. Kolla in boken.

I gång igen...

Precis kommit tillbaka till Stockholm efter en och en halv vecka i Finland, en vecka full av häng med familjen och vänner. Min brorsdotter Svea (tillika min guddotter, även om jag knappast kommer att ansvara för hennes kristna uppfostran, snarare tvärtom...) är nu tio månader gammal och världens sötaste. Kan inte låta bli att lägga upp en bild på henne, iklädd en tröja virkad av mig.



Det är förresten sjukt humor med folks förväntningar, jag har seriöst aldrig sett mina nära och kära så förvånade som de blev när de såg att jag virkat något. Och att detta något t.o.m. var riktigt bra. När jag berättade att jag skulle flytta till Berlin var rekationerna glad men inte det minsta förvånade, men att jag lärt mig virka (via internet) var totalt oväntat. Vet inte om jag ska bli glad över komplimangerna eller sur över att de tror att jag är helt handikappad när det gäller sånt.

Nåja, nu är det i alla fall jobb, jobb, jobb som gäller och det känns grymt efter flera veckor ägnade mestadels åt socialiserande. Har tillbringat förmiddagen med att jobba på ett projekt tillsammans med en annan frilansjournalist baserad i Berlin. Får se hur det lyckas, men det känns väldigt bra. Håll tummarna för att vi lyckas sälja in det!

På torsdagen åker jag ner till Göteborg och på lördagen startar Studio Draken (se tidigare inlägg), är så peppad! Ska hinna se lite film för Elle nr 4 nu i veckan och i dag ska jag skriva en krönika till nästa nummer av branschtidningen HomeVision. De har tema vampyrer så det är inte direkt svårt att hitta på vad man ska skriva. Kul.

Studio Draken

Sitter och peppar för Göteborgs filmfestival och mitt superroliga jobb där. Ska vara programledare för en daglig live talk show, Studio Draken. Showen är varje kväll från lördag 24 januari till lördag 31 januari, kl 19-21 i festivaltältet. Bilden ovan är förresten tagen av James Holm och finns i det tryckta festivalprogrammet. Jag ser så där lagom vetande ut, tycker jag, hoppas folk inte tycker bilden är dryg, jag utgår från att folk som sett mig förut vet att så inte är fallet... Studio Draken kommer att ha massor grymma gäster och intressanta programpunkter, teman varje dag och specialprogram som film quiz och Pecha Kucha. Jag älskar att köra live eftersom man aldrig vet vad som händer oberoende av hur förberedd man är innan, det ger en extra spänning som gör att man skärper sin koncentration på ett sätt som brukar ge bra resultat. Hoppas att få se många bekanta och blivande bekanta nunor i publiken, ni bloggläsare är extra välkomna att dyka upp och snacka med mig innan och efter programmet.

Det ska annars också bli så otroligt kul att komma ner till Göteborg, jag har inte varit där sedan jag slutade på Filmkrönikan i maj. Att få träffa alla mina kompisar och njuta av det underbara värdet i Sveriges framstjärt... Skämt åsido, Göteborg är en härlig stad och människorna nästan undantagsvis skönare än stockholmare. Och så är ju hela filmbranschen därnere under festivalen, har saknat mina f.d. kollegor från Stockholms filmfestival, Metro och Filmkrönikan under min höst i Berlin. Mycket jobb, mycket film och mycket mingel, vad är bättre än det?

Helvetica

Kollade på dokumentären Helvetica i går. Den handlar som man hör på namnet om typsnittet Helvetica, alltså världens mest använda typsnitt (det är bl.a. default på Macdatorer, alltså används i all text som man inte kan påverka själv som i menyerna i alla program m.m.). Dock är det inte Helvetica som används här på Blogger. Anyway, dokumentären är väldigt välgjord och otroligt intressant, regissören Gary Hustwit har snackat med en mängd grafiska designers i Amsterdam, Berlin, London och New York om Helveticas roll i design- och kulturhistorien (den är gigantisk). Filosofiska, intellektuella, svavelosande och hyllande kommentarer levereras med en fantastisk inlevelse. Det här är precis den sortens dokumentär jag älskar och brukar propsa för, alltså en sådan som på ett intressant och snyggt sätt lyfter upp ett ämne eller fenomen som man aldrig har funderat över eller kanske inte ens kände till innan, något som har en hel subkultur av engagerade nördar. Samma regissör har precis gjort en ny film om vår relation till objekt, alltså om industridesign, som heter Objectified. Ser verkligen fram emot att se den!

Kinenska... antar jag

Fick precis ett mejl av den mystiske herren "Bert XL". Vet inte hur de fått tag på min adress eftersom jag nästan aldrig reggar den på nätet, men jag är glad att de hade det för jag fick mig ett gott skratt. Så här skriver Bert:

Dear sir / madam
Önskar du ha en bra dag! Jag skulle vilja införa ourselves.We är ett av Kinas stora grossister i Zhengzhou, China.I remitterades att du lever ett mycket livskvalitet genom din vän som redan har varit vår customers.So vi skulle vilja veta om du är intresserad till varumärket elektroniska produkter.
Som ett uppriktigt grossist, uppriktigt vi vill presentera och visa våra elektroniska produkter i hög kvalitet och lågt pris via vår hemsida: http://www.sovcy.com
Hoppas att din tidigt svar.
Med vänlig hälsning
Sara
Taibo exporthandeln Co, Ltd

Vem denna min vän som redan varit deras costumers är framgår tyvärr inte, annars hade jag skickat henne eller honom ett stort tack för denna lilla paus i jobbandet. Känns kul att äntligen kunna skratta åt kinenska i stället för svengelska (även om det fanns svengelska med här också). Om någon är orolig för virus eller något så kan jag lugna er med att berätta att jag redan raderat mejlet.

Golden Globe-resultaten

Jag vet att det är alldeles för sent att "rapportera" om Golden Globe-resultaten (som blev klara natten mellan söndagen och måndagen svensk tid), men kommentera dem vill jag förstås göra. För mera info kring vad Golden Globe är för ett pris kan ni följa länken ovan eller läsa inlägget jag skrev när nomineringarna kom ut här.



Gladast är jag över att Mickey Rourke vann för sin fenomenala insats i Darren Aronofskys hjärtskärande film The Wrestler. Har redan sett den två gånger och blev lika rörd även andra gången. Rourke spelar Randy "The Ram" Robinson, en avdankad wrestler (alltså det amerikanska white trash-spektaklet, inte brottning) som kämpar med sin utkörda fysik och sitt fattiga liv i en trailer park. Rourke gör en otroligt fysisk och fantastiskt känslig insats och man känner verkligen för honom filmen igenom. Hoppas hoppas han får en Oscar också. Aronofsky vet exakt vad han håller på med (vilket man knappast kan säga om hans senaste film innan den här, den flummiga The Fountain) och allt är helt enkelt bra; manus, foto, musik m.m. Filmen har premiär på bio i Sverige 13 februari, men som vanligt är det även många icke-filmkritiker som sett den redan nu (den gick bl.a. på Stockholms filmfestival i november) och jag kan inte komma ihåg när en film varit så hajpad bland mina vänner och bekanta senast. Absolut alla talar om den och alla älskar den. Så se den så fort ni kan! Vill också påminna er om dokumentären Beyond the Mat från 1999 som visar precis den världen som The Wrestler rör sig i. Den är också mycket sevärd.

På tal om Oscar så vann Heath Ledger postumt bästa biroll för sin stormunnade version av Jokern i The Dark Knight, jag lovar att han kommer att få en Oscar också. Akademien älskar handikapp och sådant (döden är väl ett ganska gigantiskt handikapp?).

Danny "Trainspotting" Boyles Slumdog Billionaire tog storslam med fyra tunga priser: bästa film, bästa manus, bästa regi och bästa musik (okej, det sista är kanske inte så tungt...), jag ser fram emot att se den i veckan.

Tina Fey och Alec Baldwin fick välförtjänt priser för bästa skådisinsatser i komediserie för 30 Rock, det går inte att hajpa Baldwins prestation för mycket, han är helt enkelt sjukt rolig i den rollen!

Flera priser gick också till HBO-producerade miniserien John Adams (som handlar om grundandet av U.S.A.), som jag såg ett avsnitt av i höstas men inte riktigt fastnade för. Gillar verkligen Laura Linney och Paul Giamatti (som båda vann för sina insatser) och är en sucker för historiska dramer så där allmänt, så upplägget är ju som det ska, så ska nog ge den en chans till.

För en fullkomlig lista på alla vinnare (och övriga nominerade), klicka här.

Guldbaggegalan

Två galor med guldiga namn har gått av stapeln de senaste dagarna. Den viktiga Golden Globeutdelningen söndag kväll (se senare inlägg) och den endast lokalt viktiga (om ens det) Guldbaggegalan i går kväll. Är i Finland just nu, så slökollade inte ens på Guldbaggen på tv trots att jag gärna sett hur Johan Glans var som konferencier. Ska nog kolla lite på SVT Play senare i dag. Måste förresten erkänna att jag faktiskt är rätt sur över att inte ha blivit bjuden till själva tillställningen. Jobbade trots allt på galan både 2006 och 2007 och har gått på den sedan 2004, men det är bara att ta skeden i vacker hand och acceptera att det finns perioder i kylan och perioder mitt i cirkusen. Jag har inget intresse av att gå på allmänna kändisfester eller av att vara en kändis själv (tvärtom), men Guldbaggegalan hade jag gärna gått på, jag jobbar ju fortfarande som recensent (på Elle) och är en del av branschen vars största branschfest är just Guldbaggegalan. Och det är ändå en omställning att gå från ständig bekräftelse till att vara vanlig igen. Jag har själv medvetet valt den här vägen och jag ångrar inte det en sekund, men ibland kommer det situationer när man verkligen märker vad man inte längre har. Eftersom jag var så pass gammal när jag hamnade i rampljuset och det var en direkt konsekvens av mitt jobb (inte något som jag strävade efter eller tyckte var värdefullt i sig) har jag inte haft några problem med min känsla av eget värde eller något sådant sedan jag slutade på Filmkrönikan (vilket faktiskt inte skulle vara så himla långsökt), men det är helt enkelt bara en helt annan situation att nu vara fattig frilans som inte riktigt vet vad hon vill göra eller var hon ska bo. Det är alltid lättare att vara ödmjuk när man blickar ner från toppen än att slå underifrån utan att det smygs in bitterhet i slagen. Tur att det i alla fall är karaktärsdanande...

Men det var ju inte alls det jag skulle skriva om, jag skulle ju kommentera Guldbaggeutdelningen. Men å andra sidan finns det inte så mycket att kommentera egentligen. Låt den rätte komma in fick välförtjänt pris för bästa regi och manus plus alla de tekniska priserna (foto, ljud, produktionsdesign), det enda den missade var bästa film. Synd att inte Gustav Skarsgård fick en bagge för sin roll i sympatiska bögar-som-adopterar-filmen Patrick 1,5, det hade han förtjänat (vilket han förvisso gjorde för sin insats i Förortsungar också, men det var ju en rätt dålig film i övrigt tycker jag). Att Maria Lundqvist vann för sin roll i Himlens hjärta är i a f att föredra framför Lena Endres rent pinsamma insats i samma film, men jag har lite svårt att smälta att sådan prettoskit som den filmen ska ha några pris alls. Och så var det ju riktig otur för Ruben Östlund att hans film De ofrivilliga råkade komma ut samma år som Låt den rätte komma in (en av de bästa svenska filmerna ever) och Jan Troells Maria Larssons eviga ögonblick (som vann bästa film och bästa huvudroller)...

Uppdatering:

Nu har jag kollat igenom galan och konstaterar följande:

1. Jag kommer aldrig att tycka att trollkarlar är koola, oberoende av hur mycket eld och rockmusik som används. Tvärtom tycker jag alltid att de är plastiga typer som jag inte förstår mig på (tänk Joe Labero och David Copperfield). Den enda jag kan komma på som är på något sätt kool är Carl-Einar Häckner.

2. Johan Glans är helt ljuvlig. Skitrolig, proffsig och verkar supersympatisk. Diggade extra mycket hans kommentar om att Nils-Petter Sundgren bara var 60 år gammal år 1964. Och hans fortsatta skojdissande av skruttgubben (se bild ovan). Hi hi. By the way ska ju Hugh Jackman leda årets Oscargala, undrar hur det kommer att gå? Ska bli spännande att se söndagen den 22 februari.

3. Fejktrailern för Patrik 1,5 (cm) var riktigt rolig. Tyvärr har SVT inte lagt ut den på sin sajt (eller så hittade jag den inte), men du kan se den här nedan i stället.


4. Ester Martin Bergsmark, en transperson som mest såg ut som en snubbe i klänning, tackade sina älskare och älskarinnor med namn och även "alla som knullar i parker". Kvällens mest unika händelse. Bra där.

5. John Ajvide Lindqvist är inte Ruben Östlund. Även om det var någon i produktionen som tydligen trodde det. Pinsamt.

6. Cecilia Frode var överlägset bäst klädd. Och även om det hon sade har sagts förut så behöver det sägas tusen gånger: det är fel att kvinnliga skådisar måste vara vackra medan manliga skådisar kan se ut hur som helst, de har ju "karaktär".

7. Björn Gustavsson är så jävla fit att hälften vore nog. Inte ens de extremt löjeväckande ABBA-kläderna kunde dölja det. Det ostiga romantikromansdoftande uttrycket "spelande lårmuskler" fick en helt ny betydelse efter hans uppträdande.

8. Att "folket" är idioter har ännu en gång bevisats när Arn vann Biopublikens pris. Sewiöst...

Hemma igen, i alla fall i cyberrymden!

Hej och välkomna tillbaka till min egna riktiga härliga blogg! Det sjukt irriterande och ofta förekommande tekniska strulet och det allmänt fula innehållet och den störande reklamen (som jag inte tjänade något på själv) blev till slut för mycket, så nu har jag flyttat tillbaka bloggen hit från sin tidigare plats på Metrobloggen. Om du vill läsa om vad jag gjort mellan 22 september 2008 och 10 januari 2009, klicka här så kommer du till min höstblogg. Det är väldigt störande att inte alla inlägg ligger på samma blogg, men tyvärr går det inte att publicera om allt här, det skulle ta dagar att fixa och jag skulle inte ha något av mitt korta hår kvar alls efter allt slitande. Så vi får fokusera på det positiva, nämligen att jag är tillbaka på mitt älskade Blogger och att jag är kvinna nog att dels erkänna att Metrobloggen inte var något bra och att jag gjorde ett misstag som flyttade bloggen dit och dels att jag nu gör något åt saken och flyttar tillbaka.

Nu är det bara gerade aus!