Metro: Min granne Totoro och T.M.N.T

Recenserar bara två filmer i Metro i dag, men en av dem är den första femman för 2007, nämligen den fullkomligt underbara Min granne Totoro (ironiskt nog är filmen gjord redan 1988). Är han inte söt? Tänk att få ligga på hans lurviga mage och sova, då skulle allt bli bra. Den andra filmen är de rövsparkande ninjasköldpaddorna i T.M.N.T., en fullkomligt onödig film för vuxna. Som är jävligt påkostad. Varför? Småbarn bryr sig knappast om att turtlarnas skinn ser fantastiskt ut i solen. Nåja, vill de bränna pengar så får de väl göra det.

Kvällspasset i P3

Blev intervjuad för Kvällspasset i dag, var ute på stan och tvingades låsa in mig på toan på Wayne´s Coffee på Kungsgatan och hålla min skinnjacka över huvudet för att undvika eko. Det var rätt svettigt mot slutet av intervjun... Kvällens program ska handla om parhästar, så de gjorde en typ fyraminuters intervju om parhästar på film och tv. Jag snackade bl.a. om Filip & Fredrik och Ben Stiller och Owen Wilson och kom med en litn utläggning om hur relationen mellan Riggs och Murtaugh i Dödligt vapen förstärker den vite mannens maktposition. Lite semipretto kanske, men jag skrev trots allt min C-uppsats i filmvetenskap om manlighet, ras och den mnliga relationen i buddy cop movies där den ena är svart och den andra vit.

Programmet kommer kl 18.06-21.30 på P3, vet inte när jag är med. Om ni som jag missar programmet (jag ska gå på resetidningen Vagabonds 20-årsjubileum och därefter på öppningen av den nya nattklubben Neu), kan man lyssna på det här.

Uppdatering: det var i fredagens program jag var med, hade förstått fel på dag...

Filmkrönikan i kväll med Helena Bergström

Om ni undrar var jag hållit hus så måste jag göra er besvikna och berätta att bloggen nog kommer att vara rätt dåligt uppdaterad den närmaste tiden. Vi har ett allvarligt sjukdomsfall i familjen och jag kämpar för att fullfölja de åtaganden jag måste parallellt med den här krisen, så sådant "överflödigt" som bloggen tar tyvärr lite stryk, ni får ha överseende.

Nåja, hursomhelst så är det ju tid för Filmkrönikan i kväll igen, kl 20.00 på SVT2 som vanligt. Helena Bergström är gäst och vi talar om Edith piaf-biografin La vie en rose. Bergström spelade ju Piaf på Stadsteatern i många år, så det känns som en perfekt kombo av gäst och film. Jag recenserar även Mr Beans semester (min hårdaste sågning hittills på Filmkrönikan) och den ljuvliga japanska animefilmen Min granne Totoro.

Bär en härlig grå Maggie Wonka-klänning med bälte från Galleri Sorgenfri och strumpor från Vera & William. Till det ett par riktigt porriga vinröda mycket högklackade skor från New York.

Om glädjen i att äntligen se det man väntat på

Det naggande dåliga samvetet när man inte sett en film man "borde" ha sett är en lurig filur. Ofta leder det till att man får någon konstig spärr som gör att man aldrig lyckas se filmen i fråga (Manderlay, Dr Strangelove, Älskar dig för evigt), trots att man vet att man kommer att gilla den. Eller trots att man verkligen verkligen borde se den, om inte annars så bara för att slippa erkänna att man inte sett den. Det absolut värsta är om man i misstag hamnar i en situation där den andra uppfattar att man sett en film och man inte korrigerar den eftersom man bara inte orkar göra det (och litar på att inte bli fast). Kommer ihåg hur jag en gång snackade om hur hemsk Lukas Moodysons Ett hål i mitt hjärta är, trots att jag bara snabbspolat igenom delar av filmen för att hitta ett klipp till ett inslag i 400 Bio (vi gjorde en lista på kvinnlig full frontal nudity på film...). Jag gjorde det dessutom med mästrande röst och full pondus, "detta är fakta, inte en åsikt". Har fortfarande dåligt samvete. Och har fortfarande inte sett filmen.

Men nu till saken. Har precis kollat på två dokumentärer jag velat se länge, Mondovino och The Kid Stays in the Picture. Mondovino handlar om globaliseringen av vinbranschen, en mer än två timmar lång exposé över den amerikanska smakens påverkan på vinodlingskulturen i över 500 år gamla vingårdar i Frankrike. Av en enorm mängd material har de lyckats klippa ihop en dokumentär som alla blivande dokumentärfilmare kan lära av. Hela tiden intressant (oberoende om man haft ett intresse för vin tidigare), mänskligt, upprörande och spännande.

The Kid Stays in the Picture är förstås historien om legendariske producenten Robert Evans liv i Hollywood. Evans berättarröst är med oss från börjar och lämnar oss aldrig, han berättar helt enkelt historien om sitt liv från 1956 till början av 90-talet. Historien illustreras med stillbilder, filmklipp och klipp från gamla tv-intervjuer (och en del material från hans hus som nog är filmat nu) precis som de flesta dokumentärer, men dokumentären har en alldeles egen stil, en egen rytm. Kommer ihåg när jag pluggade min första termin film och läste Peter Biskinds Easy Riders, Raging Bulls om livet behind the scenes i 60-70-talets New Hollywood. Den känslan, det totala njutningen av att få ta del av en period som är så fascinerande, så nyskapande, så levande. Känslan av att vara där, mitt händelsernas centrum. Den känslan fick jag av dokumentären. Den känslan får jag av Entourage och den känslan får jag av Dinner for Five. Har jag förresten berättat att jag vill gifta mig med Jon Favreau?

Limo challenge

Kollade för miljonte gången på Friends in needs Alla vi (längtar efter sommaren) med min brorsa och svägerska nyss. Herriguud, vad komiskt det är. Även om man försökte göra en parodi skulle man aldrig klara av att pricka så perfekt. Det absolut bästa är Dr Albans rimmande "Himlen är blå, havet likaså" följt av konstaterandet "det stabilt" och Tomas Brolins ooande i studion mot slutet. Hur clueless kan en person se ut?

Men nu kommer det viktiga, min brorsa är totalt bilgalen och han älskar förstås Top Gear, som också hör till mina favoriter. Tillsammans med Mythbusters är det de lätt bästa "reality"-programmen (eller vad man nu ska kalla dem så att det inte låter dissande) från England. Kanal 9 visar ju förresten Top Gear kl 21 på tisdagar (vilket bidrar till min känsla av att kanal 9 kommer att vara ett grymt komplement till favoritkanalerna kanal 5, Discovery och SVT2). Hursomhelst så påminde den vita "horkanoten" i Alla vi-videon Jonatan om ett specifikt Top Gear-avsnitt. Kolla in klippen nedan (mitt favoritställe är klipp 2, fatta kombinationen av bastu och Sixtinska kapellet).

Color Me Kubrick

Kollade nyss på trailern till komedin Color Me Kubrick. Dialogen är rolig, i alla fall i trailern, alltid lika kul när människor inte vet vem John Malkovich (eller för den delen Stanley Kubrick) är. Och referensen till Slim Shady-videon i slutet är fyndig. Eller kanske "fyndig"? Den tyder på att det finns en risk att filmen är för smart för sitt eget bästa. Men men i den vackraste av världar (och det är väl där vi lever) så har den kanske potential att bli en ny Being John Malkovich, vilket förresten är en av de tio bästa filmerna som gjorts enligt mig. Helt fucking genialisk. Att hitta på ett skämt som är lika roligt hela tiden genom en hel film är snudd på unikt, det krävs mer än en fat suit eller galen frisyr. Nu tänker jag förstås på att kontoret i Being John Malkovich ligger på 7 1/2-våningen. Liknande var den fastnade tutan i Little Miss Sunshine, den var svinrolig under hela scenen. Anyway, här är trailern. Vad tror ni?

Cannes, here I come!

It´s official! Jag får åka till Cannes filmfestival och rapportera för SVT tillsammans med den eminente Orvar. Ska bli så jävla kul! Festivalen pågår 16-27 maj och vi kommer att vara nere nästan hela perioden och samla material för Temakväll: Cannes, som Orvar leder (det sänds lördagen 26 maj i SVT2). Våra intervjuer och recensioner kommer också att användas av resten av SVT, typ Gomorron och Nöjesnytt och liknande. Bra chans att synas lite mer, det kommer att vara hårt men såå roligt. Vilket pepp!

Har varit i Cannes en gång tidigare, 2004, då som representant för Stockholms filmfestival. Såg i snitt sex filmer per dag och hade typ 20 inbokade möten med olika filmbolag. Sprang omkring med ryggsäcken fullproppad av Stockholms filmfestivals kataloger (de väger!), svetten lackade. Och så finns det ingenting annat än baguetter bestående av deg och ost att äta i farten. Men who cares, det är ju Cannes för fan. Och den här gången ska jag få intervjua storstjärnor på soliga terasser vid la Croisette. Mon dieu, livet är allt bra.

Snabba cash

Är på lande med familjen, har plöjt Jens Lapidus koksbok Snabba cash. Det är omöjligt att lägga den ifrån sig, den förtjänar all hype den fått. Tre personer i Stockholms kokainvärld; en bratsnubbe, en chilenare och en jugge. Bra skriven. Drivet språk. Alla karaktärer intressanta, man gillar dem trots att de är lite losers allihop. Timmarna bara tickade förbi inatt, det klassiska "bara ett kapitel till". Lite likt "bara en öl till". Bättre att läsa tills man somnar och supa tills man slocknar tycker jag. 474 sidor på två dagar talar sitt tydliga språk. En bok jag lugnt kan rekommendera till alla, t.o.m. killar som aldrig läser böcker (tyvärr är de alldeles för många).

Så skönt att sträckläsa, att verkligen vara inne i en bok, är någon månad sedan sist. Har hållit på tragglat i den andra Arnboken, ettan gick lätt, men det omständigt högtravande "Gud allmäktiges bla bla bla" i tvåan är lite väl boooring. Ska nog läsa dem ändå, filmen håller ju på spelas in i denna stund och det känns nödvändigt att ha läst böckerna innan man ser den. Guillous Madame Terror ser jag däremot fram emot att läsa, läste alla böcker om Hamilton när det begav sig (och jag var typ 16...).

Indy 4

Min absoluta favorit Cate Blanchett har skrivit på för en roll i Indiana Jones 4! Hurra! Jag fullkomligen ääälskar Indiana Jones-filmerna, trots den fullkomligt fruktansvärda kvinnosynen, i alla fall i 2:an. Humor att det är regissören Steven Spielbergs fru Kate Capshaw som spelar den otroligt irriterande bruden som bl.a. sprutar parfym på elefanten och knappt kan gå upprätt. Säga vad man vill om kvinnobilden i dagens Hollywoodfilmer, sååå jävla usel är den ändå inte längre tjugo år senare. Eller? Bridget Jones för några år sedan var ju katastrofal (hur kul är det att en brud inte ens klarar av att sita på en motionscykel?) och det blev ju inte bättre av att det fanns idioter som hyllade henne som en feministisk karaktär. Men för det mesta är de väl bättre... Ja, förutom att alla brudar måste vara snygga hela tiden då. Men det är uppmuntrande att t.ex. Toni Collette blivit så framgångsrik (duh, hon är ju den absolut bästa skådisen i sin generation efter Cate Blanchett) men hon är ju ingen supervacker sylfid direkt. Nå, nu babblar jag, skulle bara säga: go Indy!

Filmkrönikan ikväll med Daniel Fridell

Snacka om att vara ute i sista sekunden, men Filmkrönikan börjar nuuu på SVT2. Gäst är Daniel Fridell och vi snackar om Alpha Dog, där Justin Timberlake gör sin skådisdebut. Jag recenserar också kostymdramat Kärlekens slöja med Edvard Norton och Naomi Watts och Music and Lyrics, en romantisk komedi med Hugh Grant och Drew Barrymore. Man kan också se programmet på webben som vanligt. Där kan man också se exklusivt på webben när Daniel, Helena och jag fortsätter vårt snackande. Ikväll har jag en skolfrökenaktig look med svart dräkt från Taule Design, en gullig vit skjorta från Maggie Wonkas nya vårkollektion och svarta strumpor från Vera & William. Dessutom ett armband från Ymmeli. Allting från Galleri Sorgenfri förstås.

100 höjdare säsong fem

Missade premiären på nya säsongen av 100 höjdare för en vecka sedan, men nu har jag fått tag på programmet, så vi ska kolla på det innan kvällens program (som sänds 21.55 på kanal 5). Ända sedan Grattis Världen har jag haft som tradition att ett varierande antal kompisar kommer till mig och kollar på Filip och Fredrik. Det är grymt att skapa sådana hänga ut-traditioner, tv:n blir en social knytpunkt a la 50-talet istället för att bli en dumburk som lata människor använder till att slippa leva ordentligt. Ett antal säsonger av 100 höjdare och Ett herrans liv har förgyllt våra måndagskvällar. Tack, tack, femman för att ni ger Sveriges bästa programledare pengar och möjligheten att om och om igen göra det bästa som hänt svensk tv. Det är bara Fredrik Lindströms program på SVT som jag längtar efter lika mycket som F & F:s grejer.

Trailrar (eller vad det nu heter i pluralis)

Har ju tjatat om hur fantastisk supersidan superstart.se är och för några veckor sedan kom det en ny funktion (ett nytt block), nämligen tillgång till de nyaste trailrarna från Apple. Man länkas vidare till apples sida så för dem som är inne och kollar den varje dag är det här inget nytt, men jag tycker det funkar skitbra att kolla på de fyra trailrar som kommer upp på superstart varje dag för att hänga med. Vet inte hur ofta de byts ut, har inte varit inne varje dag. Nu ska jag dock lägga det som en rutin.

Dinner for Five

Har precis plöjt ett antal avsnitt av tv-programmet Dinner for Five. Det började gå på Star! förra måndagen, så ikväll kl 21 kommer andra asvnittet (säsong 4). Fick några dvd:er med de fyra första avsnitten av kanalen. Upplägget är att Jon Favreau (känd för de flesta för sin roll i Swingers eller som killen Monica i Vänner dejtade som slutade på sitt jobb för att börja med ultimate fighting) bjuder in fyra personer från filmindustrin och så sitter de alla och käkar middag och snackar. Programmet är 45 minuter långt och innehåller ingenting annat, inga filmklipp eller sånt, bara de fem som sitter och talar. Och det är något av det bästa jag sett på länge. Oberoende om man känner till de medverkande så är det alltid intressant eftersom de alltid är skarpa hjärnor med humor och de talar om allting utan att censurera sig själv. Det köänns verkligen som om man sitter i Hollywood och äter middag med ett gäng sköna typer. Kolla in det ifall ni har kanalen och säg vad ni tycker.

Metro: Nina Frisk, Princess och Fur

I dagens Metro har jag skrivit den långa recensionen på Maria Bloms Nina Frisk och två kortisar på danska animen Princess och hårfixerade Nicole Kidman-filmen Fur - ett fiktivt porträtt av Diane Arbus. Har också skrivit Reuters ruta. Allt kan läsas här.

Princess är riktigt bra, jävligt hard core med massvis våld. Det funkar utmärkt att den är animerad, det hade kanske varit lite för extremt att filma den i "live action". Filmen handlar om syskonen August och Kristina som i ung ålder förlorar sina föräldrar i en bilolycka. Kristina hamnar i porrbranschen och dör slutligen efterlämnandes en femårig dotter. August har varit ute i världen som missionär och kommer tillbaka för att ta hand om flickan, men också för att hämnas på de som han anser är skyldiga till hennes öde. Bilolyckan och tiden kring den får vi se i återblickar som är filmade med en skakig handkamera (live action) av August och så småningom förstår man att även han har sin del i Kristinas öde.

Jag ville se filmen redan när Stockholms filmfestival visade den i höstas och har sett fram emot den massor. Den var värd väntan, jag blev verkligen ordentligt berörd av filmen och har tänkt på den mycket sedan jag såg den för några veckor sedan. Det är något med danska som jag bara diggar så infernaliskt. Dansk film överhuvudtaget, men nu menar jag det danska språket. Det är så hårt och vulgärt på något sätt och passar så perfekt till att berätta historier som utspelar sig just i den undre världen befolkad av gansters och prostituerade. Det är knappast politiskt korrekt att tycka det, men jag menar det med all respekt och kärlek för det danska språket. Jag älskar danska! Hur kan något så litet som hur den lilla flickan i Princess uttalar namnet på sitt mjukisdjur Multe bara kännas så rätt? Ja, för att det uttalas på danska. Förstås.
På tal om Fur - ett fiktivt porträtt av Diane Arbus så har jag blivit helt besatt av en ljusblå klänning (se bilden) som Nicole Kidman har på sig i flera scener i filmen (bl.a. badscenen). Jag vill ha den! Och de supergulliga ballerinaskorna som hon har till. Har överhuvudtaget flummat in på romantiska tunna sommarklänningar a la amerikanska depressionen (som man kan använda vid typ två tillfällen per år i Sverige). Tar gärna emot tips!

Om en pojke

Har precis kollat klart på Om en pojke, jag ska nämligen under morgondagens inspelning recensera Text och musik, en komedi med Hugh Grant. Hade glömt hur jävla mycket jag diggar Om en pojke, såg den när den kom ut och gillade den då, men den är ju helt superb. Hugh Grant har aldrig varit bättre och det är också den enda filmen där han faktiskt är ganska snygg, främst på grund av att man slipper det fruktansvärda "floppy"-håret. Det är otroligt hur en så osympatisk figur som hans karaktär Will kan vara så, ja, sympatisk. Speciellt i början får man höra vad han tänker rätt ofta, det är bara så bra. Roligast är när pojkens mamma (den alltid fantastiska Toni Collette) har försökt begå självmord och han och pojken åker till sjukhuset i hans Audi TT, då tänker han: "It was horrible, horrible, but driving fast behind the ambulance was fantastic". Känns inte Audi TT förresten otroligt daterad? Trots att den är bara typ 5 år gammal är det något i linjerna som redan blivit lite omodernt. Ja, t.o.m. pinsamt.

Annars är det ju främst den här redan klassiska dialogen man kommer ihåg:

Pojkens morsa: No man is an island.
Will: I´m an island. I´m fucking Ibiza!

Den gamla goda hockeyfrillan

En tjejkompis till mig har precis på impuls låtit en frisör klippa hennes hår i en lång hockeyfrilla, vilket föranleder länken till mulletjunky.com. Här är några bilder, följ länken för mer manna. Internet, hur många gånger ska jag behöva säga att jag ääälskar dig?!



Vissa saker slutar bara aldrig vara roliga.

Del Toros nya

Pans labyrint är helt enkelt det bästa som går på bio just nu, det är en order att alla måste se den! Det är ju Triangelfilm som distribuerar den och på Berlins marknad köpte de hans kommande film El Orfanato (The Orphanage), som har premiär senare i år. Även den är en skräcksaga och det låter lovande. Såhär beskriver pressmeddelandet handlingen:

Laura spenderar sin barndoms lyckligaste år på ett barnhem vid havet, där personalen tar hand om henne och där hon älskar de andra barnen som sina syskon. Trettio år senare återvänder Laura med sin man Carlos och deras sjuåriga son Simon, med en dröm att rusta upp det sedan länge övergivna barnhemmet för att driva det som förr. Deras nya hem och de mystiska omgivningarna väcker Simons fantasi och pojken börjar alltmer dras in i ett universum fylld av fantasifulla sagor och inte helt oskyldiga lekar. Simons värld bekymrar och skrämmer Laura och väcker dunkla och otäcka minnen från hennes egen barndom till liv. När invigningen av det nya barnhemmet närmar sig är familjens band ansträngda. Carlos förblir skeptisk och tror att Simon hittar på allting för att få uppmärksamhet. Men Laura blir långsamt övertygad om att något gammalt, glömt och fruktansvärt lurar i det gamla huset.

De där mexikanarna kan de, kul att se att de börjar plantera sig i allmänhetens medvetande. De tre amigosarna Guillermo Del Toro, Alejandro González Inárritu (Amores Perros, 21 grams, Babel) och Alfonso Cuaron (Children of Men) såg så lyckliga ut på årets Oscarsgala att man blev riktigt rörd.

Jens Jonson+långfilm=sant!

Trodde aldrig jag skulle få skriva ovanstående rubrik. Det är en evig följetong inom filmbranschen hur galet det är att Sveriges mest hypade kortfilmare inte har fått göra långfilm än, men i ett pressmeddelande från Nordisk film berättar de att inspelningen av Jens Jonssons långfilmsdebut Ping-pongkingen började i måndags. Det står inget mer än att inspelningen är i Gällivare med omnejd. Ping-pongkingen... namnet väcker en hel del associationer och frågor. Vad tror ni att filmen handlar om?

Knulla mig-uttrycket

Häromdagen skulle jag förklara för en kompis hur Jeanne Tripplehorn ser ut och beskrev då henne som att "hon har det där uttrycket i ansikte som säger "knulla mig", alltså på ett bra sätt". Han förstod vad jag menade. Vi kom in på andra skådespelerskor som har det där uttrycket och förutom den givna Angelina Jolie droppade jag förstås Gina Gershon. Eftersom han inte hade en aning om hur hon såg ut gick vi in på imdb och kollade på hennes profil och det var då chocken kom. Vad fan har hänt med människan? Hon ser ju ut som vilken slipad jävla såpastjärna som helst nuförtiden. Var är den där slitna Gina från back in the days, a la Bound? Jag vill ha henne tillbaka! Lyckades i alla fall hitta en bild på henne där hon ser lite porrig ut, håll till godo.

På tal om Bound förresten, om du har svårt hålla reda på vem som är Jennifer Tilly och vem som är Meg Tilly så kommer här ett tips: Meg är den tråkiga som envisas med att ha glasögon och för stora kavajer på premiärer (trivia: hon har ett barn med allas vår Mr Darcy Colin Firth), Jennifer den roliga som ser pillemarisk och dumsmart och kåt och galen ut hela tiden. Hmmm, varför skulle man ta fel på de här låter det som? Jag har i alla fall haft svårt att skilja dem åt, så tänkte dela med mig av mitt googlande.

Inte bara Michael Haneke är ett pervo

Såg om Larry Clarks Bully igår. Ska spela in pgm 7 av Filmkrönikan imorgon och vi ska snacka om Alpha Dog med Daniel Fridell som gäst. Bra matchning av filmoch gäst känns det som, kan bli bra.

Alpha Dog är typ samma film som Bully, fast inte med lika mycket knullande. Gamle Larry är fan ett pervo (kolla in bilden, han ser ju ut som en gammal seriemördare typ), det finns fler scener i Bully där skådisarna är nakna än scener där de inte är nakna. Visst fyller sexet ofta en funktion i historien och det säger ju mycket om livsstilen och inställningen bland ungdomarna i filmen, men det är svårt att inte ändå få en känsla av att Larry runkar bakom kameran av upphetsning över att få chockera de stackars pryda amerikanerna än en gång. Det känns verkligen på tiden att han börjar göra lite andra sorts filmer, vill karln inte utvecklas? Att visa en ung kille som slickar en MILF:s "hallongrotta" (yes, äntligen fick jag användning för ett av mina favoritord) som i Ken Park är inte direkt att utveckla sig som filmare, även om det är att ta chockerandet ett steg längre. Nu har jag inte sett hans nyaste film Wassup Rockers? (det grämer mig att jag missade den på Stockholms filmfestival i höstas), men som jag förstått handlar den också om ungdomar och skatekultur, så...

Leende guldbruna ögon

SVT:s dramaserie Leende guldbruna ögon är väl sådär, helt okej. Men jag ångrar djupt att jag kollade på första avsnittet på svt.se igår, för i morse vaknade jag kl 3.38 och låg sedan och svettades och vred mig i tre timmar, allt ackompanjerat av nämnda slagdänga som snurrade runt och runt i min stackars halvvakna hjärna. Och som nästan alltid när en sång fastnar i huvudet på en så kan jag inte mera än två rader, vilket gör att det är dessa två rader som återupprepas. Igen och igen och igen. Sjukt jobbigt.

Först & sist

Slog precis på tv:n och hamnade mitt i den norska talkshowen Först & sist, som sänds på SVT2. Det är ett riktigt bra program, varje gång jag sett det tycker jag det varit intressant, oberoende om jag känt till gästerna innan eller inte. Peter Jihde försöker väl göra någonslags liknande grej, men norrmannen Fredrik Skavlan har ett låångt försprång.

Entourage

Jag kaaan inte vänta på de nya Entourageavsnitten längre. Jag är som Cartman i avsnitten om Nintendo Wii (s10e12 och 13), det enda jag kan göra är gå av och an och väsa "cöm ööön". Kolla in säsongsteasern här och be tillsammans med mig att tiden ska gå fort fram till 8 april.

Jesus Camp

Det var säkert många av er som såg Jesus Camp härom dagen. Blev ni lika rädda som jag? Att amerikanska högerkristna är totala idioter är förstås ingen nyhet, men kom igen! Så där förbi allting som har med vett och logik att göra får man bara inte vara. Jorden är 6000 år gammal, växthuseffekten ett påhitt, alla muslimer tränar sina barn till att bli självmordsbombare och så är George W. Bush en räddare. Och att sedan hjärntvätta sina stackars barn med den där dyngan?

Problemet är som vanligt att vettiga människor inte är fundamentalister. Är man utbildad och öppen förstår man att världen inte är svartvit. Och om man inte ser på saker svartvitt så går det aldrig att uppbåda samma sorts övertygelse om att man har rätt och måste kämpa för sin egen sak. Självklart att sekulariserade skandinaver (som de flesta av oss här i Sverige är oberoende av bakgrund) tycker att dessa evangeliska amerikaner bör stoppas, men vi skulle ju aldrig gå så långt att vi ordnade läger och verkligen tog upp kampen. Stackars alla amerikaner som är som oss, fatta att bo mitt i de där spritt språngande lögnarnas sektlika värld?

"Who´s in the house? JC!" Och vem är ond? Harry Potter. Hmmm... av allt dekadent jag ägnat mig åt i mitt liv är nog läsandet av Harry Potter det minsta. Betyder det här att jag inte kommer till himlen? Hurra! Att tvingas tillbringa tid med de där galningarna framstår nog snarare som helvete för mig.

Gäst i "TV om TV" ikväll

De ringde från TV400 idag och frågade om jag vill vara gäst i kvällens "TV om TV", alltså ett soffprogram där man sitter och super och snackar om tv-program. De har haft som regel att inte ha med någon de känner, men nu var det någon gäst som avbokat så de ringde mig. Antar att de var rätt desperata, men jag tänker bevisa att de gjort en rolig och välfungerande bokning, jag gillar verkligen avslappnade livesituationer. Hur som helst så ska det bli kul att tillbringa en timme av min fredag i deras studio. Vi ska bl.a. tala om Per Mobergs matlagningsprogram Vad blir det för mat?, nya säsongern av American Idol och White Rapper. Josefine Bornebusch ska också vara gäst, ser fram emot inspelningen. Programmet sänds live ikväll fredag klockan 22.50-23.50 på TV400.

PS. Bisarrt nog har jag inte lyckats hitta någon aktiv hemsida för TV400, varken på tv4.se eller genom att googla. Har ju tidigare dissat tv4.se, men måste göra det igen. Fy faaaan vad skit den sidan är, så jävla användarovänlig. Det finns inte ens någon meny som heter "TV-kanaler" eller liknande, klippen bråkar nästan alltid (speciellt med Mozilla Firefox) och man kan inte använda TV4Anytime (deras "service" med program på webben) med en Mac. Kom igen, varför låter cheferna det här fortgå?